Klassiska kvinnor: Fredrika Bremer

Halvtid, och vi styr kosan tillbaks till Sverige.

Fredrika Bremer föddes den 17 augusti 1801 i närheten av Åbo i Finland (som ju då tillhörde Sverige). Hon var dotter till en brukspatron i Åbo, en av Finlands mest framgångsrika affärsmän, och familjen Bremer var mycket förmögen. År 1805 flyttade familjen till Stockholm där Fredrika växte upp.

Fredrika och hennes systrar undervisades i hemmet och uppfostrades mycket strängt. Deras uppgift i livet var att bli gifta, och för att uppnå detta var de till exempel tvungna att hålla sig slanka genom att äta lite.

1821 reste familjen Bremer med vagn genom Europa på en så kallad uppfostringsresa för att systrarna Bremer skulle få insupa den kontinentala kulturen. Återkommen till Stockholm förväntades Fredrika delta i sällskapslivet, vilket kunde betyda att damerna satt och broderade tillsammans.

Åren 1826-1828 vistades Fredrika på familjens gods Årsta. Där ägnade hon sig åt socialt arbete för traktens fattiga, samt påbörjade romantrilogin Teckningar utur hvardagslifvet (1828), för vilken hon vann erkännande, och hon blev även lärjunge åt skolmannen Per Böklin som sedemera friade till Fredrika flera gånger men alltid fick nej.

Böklin gifte sig med en annan kvinna 1835, och Fredrika lämnade då Sverige och bosatte sig hos en väninna på godset Tomb i Norge där hon stannade till 1840. Under denna period skrev hon romanerna Grannarne (1837) samt Hemmet (1839). Båda är influerade av Goethes verk.

När Fredrika återvände till Stockholm 1840 var hon en världsberömd författare. Hon fortsatte med sitt välgörenhetsarbete, men umgicks också i intellektuella kretsar. Goda vänner var Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér. 1849 reste Fredrika till Amerika där hon blev kvar i två år. Hennes intryck från vistelsen där finns bevarade i Hemmen i den nya världen (1853-1854). I Amerika blev Fredrika även mycket inspirerad av den filantropiska verksamheten i landet, och hon ville starta ett projekt för världsfred i England genom en programförklaring som trycktes i Times.

År 1856 gav Fredrika ut sin kanske mest berömda roman, Hertha, med undertiteln En själs historia, teckning ur det verkliga livet. Boken handlar om kvinnors rätt att bli myndiga, och den är anledningen till att Fredrika Bremer ibland kallas för den svenska kvinnorörelsens grundare. Romanen väckte debatt och ledde så småningom (1858) till att kvinnor blev myndiga från 25 års ålder.

När Hertha givits ut begav sig Fredrika på en långresa, först till södra Europa och sedan till Palestina där hon bland annat studerade de olika kyrkorna. Hon ville bygga en framtidskyrka där alla trosuppfattningar skulle få plats och var på det sättet långt före sin tid. På senare tid har Fredrika dock kritiserats för sina åsikter om kolonialism och missionerande, där hon var fast i gamla föreställningar.

Hon återvände till Sverige 1861 och engagerade sig därefter i debatten om ståndsriksdagen. Hon hann dock inte få uppleva att represtentationsreformen trädde i kraft 1866, utan dog på Årsta slott den 31 december 1865 efter en kort tids sjukdom.

(Från Wikipedia.)