Fler rec. ex.

Igår fick jag ytterligare två recensionsexemplar från Modernista: Ni älskar dem inte av Belinda Bauer (nu var jag ju inte helt såld på Mörk jord, men den här kanske är bättre) och Eldnatt av Yrsa Sigurdardottir som jag hittills inte läst nånting av. Ska pussla in dem nånstans i läslistan.

Och jo, recce av Utflykten till Tindari kommer. Nån dag. Snabbversionen? Inte helt såld på den heller.

Bästa titeln

Jag lånade boken med världens bästa titel av en kompis häromdan: The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making. Det blir nästa läsprojekt efter De hatade : om radikalhögerns måltavlor som jag håller på med nu.

Rebecka Bohlin - De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass

När Barbara Ehrenreichs bok Barskrapad : konsten att hanka sig fram kom ut i början av 2000-talet läste jag den med intresse, men var tryggt förvissad om att det inte var så illa i Sverige. Nu, 10 år och nästan två perioder med borgerlig regering senare, är det precis så illa.

Rebecka Bohlins bok De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass ingår i serien Vems Europa? utgiven av Atlas Reportage. Hon är journalist och debattör och har bland annat varit redaktör för boken XX. Feministiska samtal, idéer och utbrott. De osynliga är skriven med ett tydligt kvinnoperspektiv - därmed inte sagt att män inte får komma till tals, men eftersom de flesta låglöneyrken domineras av kvinnor blir det automatiskt till största delen dessa som intervjuas.

Bohlin tar främst upp situationen för städare, butikspersonal, serveringspersonal... de som arbetar i servicesektorn helt enkelt. I många fall är dock villkoren desamma även för t.ex. vårdpersonal, som i och med nedskärningar (ofta inom privata företag - Carema är ett flagrant exempel...) tar hand om många fler vårdtagare per anställd och oftast inte hinner med dem alla.

Inom städbranschen är det precis som inom t.ex. hemtjänsten vanligt med delade turer - några timmars arbete på morgonen, en flera timmar lång "rast" mitt på dagen och sen ytterligare några timmars jobb på eftermiddagen eller kvällen. Rasten och eventuella resor mellan olika arbetsplatser räknas som obetald fritid, och i många oseriösa städföretag snålas det in på lön, ob-ersättning med mera. Det medför att många som städar måste ha mer än ett jobb för att klara sig. Än så länge finns det barnbidrag och ensamstående föräldrar kan få bostadsbidrag, men när den svenska välfärden urholkas blir villkoren allt sämre för lågavlönade. Det berömda "livspusslet", säger Bohlin, är anpassat för den välmående medelklassen - att t.ex. använda RUT-avdrag för att få städat hemma kan knappast städerskan själv göra... Och vad gör man när man som ensamstående förälder måste arbeta kvällar, nätter eller helger och kommunen man bor i inte erbjuder förskola andra tider än måndag till fredag 8-17?

De osynliga är en mycket intressant skildring av ett Sverige som jag faktiskt inte trodde existerade. I min enfald - eller snarare naivitet - trodde jag att med kollektivavtal och fackföreningar kunde alla med ett heltidsjobb leva på sin lön, även om jobbet var att städa eller ta hand om äldre (två jobb som ju faktiskt är mycket viktigare än lönen antyder). Men många företag har inte kollektivavtal, och många fackföreningar har förlorat sin styrka. Medlemsantalen rasar och företagen frias i domstol när facken anmäler oegentligheter. I Fredrik Reinfeldts Sverige är många ute i kylan.

Nästan som köpstopp, faktiskt

I sommar har jag köpt exakt två böcker. Två! På nästan tre månader! Ok, jag har inte haft så mycket pengar att shoppa för, men faktiskt har jag inte ens varit sugen på att köpa några böcker. De två som jag trots allt köpte var en Lovecraft-samling på SF-bokhandeln när jag var i Stockholm under midsommarhelgen och Plague Ship av Clive Cussler när jag fick lön i slutet av juli. That´s it.

Lite mer positivt är dock att jag läst åtminstone några böcker i min alfabetsutmaning: One (Williams), The Gods of Atlantis (Gibbins) och Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children (Riggs). Yay!

Conrad Williams - One

One är klassisk dystopisk postapokalyptisk skräck. Huvudpersonen, Richard Jane, jobbar som svetsare på en oljeplattform utanför Skottlands kust - han arbetar alltså med undervattenssvetsning. Det är detta faktum som räddar honom när jorden går under.

Vid en rutinsvetsning av oljeplattformens förankring vid havsbottnen hör Jane ett konstigt ploppande ljud i radiokontakten upp till ytan. Först tror han att det är hans egna trumhinnor som spruckit, men när radiokontakten med oljeplattformen bryts förstår han och hans svetsarkollegor att något är fel. De måste ta sig upp till ytan så fort som möjligt. Det görs förstås inte i en handvändning; när man arbetar nere vid havsbottnen måste man gå igenom ganska många steg innan man kan andas frisk luft igen. Är dekompressionen otillräcklig kan man i värsta fall dö en ganska horribel död...

När Jane efter många om och men tagit sig i land upptäcker han att hela landet verkar vara dött - det är som att en våg av eld och ett kraftigt tryck gått över hela den skotska östkusten. Marken är sönderbränd, människorna ännu värre. De ligger på gatorna, förvrida och med svartnande, glänsande skinn, uppsvullna som om de håller på att spricka.

Jane har bara en tanke i huvudet: att leta reda på sin femårige son Stanley. Det betyder att han måste ta sig hela vägen från norra Skottland till London, där Stanley bor med sin mamma. Utan transportmedel - alla bilar och all elektronik har slutat fungera - kommer det ta många veckor. Men Jane traskar sammanbitet på. Han äter det han hittar i någorlunda oskadade konservburkar, sover om han hittar ett hus med en tom säng. Han undrar om han kommer att hitta andra överlevare. Om han kommer att hitta Stanley.

One handlar i grund och botten om en man vars kärlek till sin son övergår i besatthet, ja, nästan galenskap. De som överlever har alla förlorat människor de älskar, men Jane vägrar att ge upp hoppet. Stanley är hans mening med livet, utan hoppet om att finna sonen vid liv kan han lika gärna lägga sig ner och dö. Livet efter Händelsen (the Event) handlar om att söka efter mat, flytta från plats till plats för att undvika faror och att beskydda de få människor som finns kvar. Det finns ingen framtid, inget hopp.

Conrad Williams beskriver med isande precision hur civilisationen sönderfaller vid apokalypsen. Några få människor lyckas hålla ihop, dela mat och andra förnödenheter, men vissa hänfaller till barbariska handlingar. Det uppstår stridigheter mellan överlevande. I slutändan har dock de alla ett långt större hot att hantera. Händelsen dödade inte bara allt i sin väg. Den medförde något annat - något dödligt...

Jag läste One med djup fascination och ett visst äckel. Williams drar sig inte för kroppsvätskor, ruttna lik och mycket annat som en högklassig skräckfilmsregissör skulle vara stolt över. Hans vision av apokalypsen är en av de vidrigaste jag stött på, och en av de hopplösaste. Han förklarar inte hur Händelsen kunnat uppstå, även om Jane har en del teorier om den saken, och det finns trådar i berättelsen som inte knyts samman fastän man gärna hade velat ha en förklaring på vissa saker. Men i det stora hela tycker jag att One är ett lysande exempel på postapokalyps i sin allra svartaste form. Den påminner mig faktiskt en smula om Cormac McCarthys The Road som ju är postapokalypsen över all postapokalyps(tm), och det är inget dåligt betyg.

I brevlådan

... låg Utflykten till Tindari av Andrea Camilleri, ett överrasknings-recensionsexemplar från Modernista. Det är tydligen en del i serien om kommissarie Montalbano. Jag har visserligen inte sett tv-serien men jag gillar ju Donna Leons böcker om en annan italiensk kommissarie, så varför inte?

... Snowman?

Nästa års största pepp: Dan Simmons The Abominable.

In June 1924, famous British climber George Mallory and his climbing partner Andrew Irvine disappeared on the North East Ridge of Mount Everest. Most of the subsequent publicity did not mention that two other climbers were missing: the future Lord Wessex and an unnamed German support climber.

A year later, climber, poet and war hero Richard David Deacon sees a way he and his friends can reach the heights of Mount Everest. He tells Lady Wessex that they will look for her son if she bankrolls the operation.

Now the danger Deacon and his group face is not only from the treacherous conditions; they are also warned of the mythical 'man bear' demons of the mountain - which they dismiss until they hear roars so loud they drown out the 100 mile-per-hour wind that is tearing their canvas tent to shreds around them...

Lite The Terror-vibbar där - eller man kan ju alltid hoppas, iallafall! Släpps i april. Åtta månaders väntetid...

(Hej förresten. Jag har slutat ha semester nu.)

Melanie McGrath - Där ingen har gått

Där ingen har gått är en thriller/deckare som utspelar sig i Arktis, så det var ju helt självklart att jag var tvungen att läsa den. Huvudpersonen, Edie Kiglatuk, är till hälften inuit, till hälften qalunaat (icke-inuit) men hennes inuitiska sida är den dominerande. Hon bor på Ellesmereön som rent formellt hör till Kanada och arbetar dels som lärare i den lilla byskolan och dels som guide för qalunaat som vill jaga i Arktis.

Vid en jakttur med två qalunaat på den närbelägna Craigön blir en av utlänningarna skjuten. En olycka? Edie är inte så säker. Hon har redan tidigare skaffat sig dåligt rykte genom att påtala att något som såg ut som en olycka egentligen var ett mord, och hennes nyfikenhet driver henne att börja nysta i "olyckan" på Craigön. Men när Edies styvson Joe råkar illa ut är det inte längre nyfikenhet som är drivkraften utan hämnd.

Jag gillar greppet med att använda ord på inuktitut, inuiternas språk, genom hela boken. Det förstärker stämningen och dessutom kan man ju lära sig ett och annat. ;) Sen är ju frågan hur korrekt en brittisk författare kan få till beskrivningen av inuiternas liv, men jag misstänker att McGrath eventuellt har gjort en hel del research eftersom hon bland annat skrivit två fackböcker (The Long Exile och Hopping) som behandlar den kanadensiska regeringens tvångsförflyttningar av inuiter under 1950-talet.

I det stora hela tycker jag att Där ingen gått är en välskriven och spännande skönlitterär debut, som visserligen glider ut lite väl mycket mot det otroliga på sina ställen men ändå lyckas hålla tråden någorlunda. Edie Kiglatuk är en sympatisk hjältinna, ärrad av livet och kanske inte alltid så välanpassad i det inuitiska samhället (något som hon själv tror beror på hennes qalunaat-blod) men definitivt någon som det vore roligt att lära känna. Jag hade dock gärna sett ännu mer av beskrivningarna av inuiternas samhälle, traditioner, mat etc. - det är väl min romantiska bild av Arktis som spökar! Jag hade verkligen varit helt värdelös på en sån jakttripp som Edie guidar... (Men det hade ändå varit kul att åka på en. Inte för att jaga dock.)

Detta är dessutom den första delen i en planerad serie om Edie Kiglatuk, så förhoppningsvis får jag snart träffa henne igen!

Louise Penny - Mörkt motiv

Mörkt motiv är Louise Pennys prisbelönade debutroman som utspelar sig i den lilla kanadensiska staden Three Pines i provinsen Quebec, bara några kilometer från gränsen till USA. Huvudperson är kommissarie Armand Gamache, chef för mordroteln vid Sûreté du Québec (dvs. Quebecs provinspolis), som för ovanlighetens skull i kriminallitteraturen är lyckligt gift, harmonisk och inte dricker mer alkohol än fransmän brukar göra - nog för att det kan vara alldeles tillräckligt...

I Mörkt motiv hittas en kvinna död i Three Pines. Jane Neal är stans pensionerade lärarinna, en rar äldre dam som är omtyckt av alla i stan. Hon har blivit skjuten med en pil i bröstet och eftersom det är höst och jaktsäsong för pilbåge så är det inte otroligt att hon blivit skjuten av misstag. Men Gamache börjar snart tvivla på den teorin.

Detta är en mysig och oblodig pusseldeckare av modernt snitt, perfekt för alla som älskar Agatha Christie och Maria Lang. Det finns nutida inslag som till exempel ett öppet homosexuellt par, men i det stora hela är Three Pines förtjusande gammalmodigt.

Det enda jag inte gillade var assistent Yvette Nichols, en nyanställd polis som bara är dryg och otrevlig och alltid skyller sina misstag på andra. Jag är förstås medveten om att det är meningen att man inte ska tycka om henne men jag kan verkligen inte förstå hur någon kan vara så helt omedveten om hur otroligt korkat hon beter sig. Det är möjligt att hon är med i senare böcker i serien och så småningom inser detta, men att ha en självgod fårskalle som stående karaktär vore extremt jobbigt.

Nå ja. Jag kan iallafall varmt rekommendera Louise Pennys debut. Nästa del i serien, Nådastöt, kommer ut på svenska i oktober, men den som inte vill vänta har flera böcker på engelska att se fram emot - bok nummer åtta kom ut i år.

Kvinnliga svenska serietecknare

Den senaste tiden har jag nästan uteslutande läst kvinnliga svenska serietecknare: Liv Strömquist, Sara Granér och Lina Neidestam. Av dessa tre är Liv Strömquist min absoluta favorit - jag gillar verkligen hur hon blandar humor med svidande kritik mot patriarkatet. Einsteins fru och Prins Charles känsla är mina favoriter so far. Jag fattar inte hur jag lyckats med att inte läsa henne tidigare?

Sara Granér och Lina Neidestam träffar inte i prick riktigt lika ofta som Liv Strömquist (IMO, förstås), men när jag läste Med vänlig hälsning (Granér) ville jag typ kopiera nästan varenda sida och sätta upp på väggen. Neidestams Zelda 2 : Kampen fortsätter hade också vissa helt fantastiska partier medan Zelda kändes lite mer ojämn. Det kan ju ha att göra med att den kom först, det var bara jag som läste dem i fel ordning...

Överlag tycker jag faktiskt att kvinnliga svenska serietecknare är sjukt mycket roligare än manliga svenska dito!

Semesterläsning

Dags att börja planera semesterläsning! Jag jobbar min sista vecka nu innan en MYCKET efterlängtad semester och dagens skörd, när jag scannade hyllorna efter böcker att låna hem, blev Nattens cirkus av Erin Morgenstern, Tystnaden i bruset av Patrick Ness, Stengudarna av Jeanette Winterson och Kolka av Bengt Ohlsson. Förutom dessa fyra har jag några deckare och en jäkla massa serier hemma (det är nämligen i princip det enda jag läst de senaste veckorna - serier, samt lite ungdomsböcker), och, förstås, den eviga oläst-hyllan. Undrar om jag kanske hinner beta av lite på den de kommande fyra veckorna?

Kortar av "att läsa"-listan

Praktiskt (men irriterande) när en bok i oläst-högen visar sig vara dålig. The Death Relic av Chris Kuzneski höll inte måttet - inte ens för mig som är ovanligt härdad när det gäller dravel.

Midsommarhelgen

Under midsommarhelgen befann jag mig i Stockholm hos Any Moment Called Now-Sussi och hennes man - tillsammans, efter många om och men, med min sambo. Ni som följer mig på twitter har säkert koll på dramat... Tyvärr mådde han inte jättebra under helgen, lite feber och allmän trötthet, men han härdade ut nästan hela tiden.

Helgen tillbringades med spel (Spank the Monkey och Munchkin Cthulhu), film (Indiana Jones : Raiders of the Lost Ark, Mega Python vs. Gatoroid och The Fifth Element), god mat (sushi, indiskt, dumplings och nudlar) och även lite shopping på söndagen då det faktiskt var nånting som var öppet. Ett traditionsenligt besök på The English Shop där jag fått strikta order från en kompis om att köpa marmite samt ett likaledes traditionsenligt besök på SF-bokhandeln där jag faktiskt inte kände mig särskilt inspirerad. Till slut köpte jag en bok (en Lovecraft-samling) mest för att boken jag haft med mig (The Death Relic av Chris Kuzneski) inte var särskilt bra. Dock fick även Sherlock Holmes: A Game of Shadows på blu-ray samt en Captain America-plushie följa med hem.

En snabbsväng på Comic Heaven medförde även att jag köpte en Bobble Head Jawa som ska få bo på mitt skrivbord. Utini!

(Det blev visst några nagellack också. Vet inte hur det gick till.)

Amanda Hellberg - Jag väntar under mossan

Jag har ju läst och gillat Amanda Hellbergs andra böcker (Tistelblomman var klart bäst) så jag kastade mig förstås över hennes ungdomsbok Jag väntar under mossan. I det stora hela gillar jag den, även om det finns en del invändningar.

Handlingen i korthet: Tilda, som vuxit upp med en svensk mamma och en brittisk pappa i Storbritannien är hos sin morfar i Sverige under sommarlovet. Morfar bor ensam i en gammal stuga ute i de djupa skogarna. För många år sedan försvann hans hustru, Tildas mormor, spårlöst, men morfar är övertygad om att hon finns kvar någonstans i skogen.

Det finns många tecken på att något ondskefullt väsen bor i skogen. Badstranden vid sjön där Tilda brukade bada som barn är övergiven - byborna badar hellre i det nya, plastiga utomhusbadet. Stämningen vid sjön känns inte bra. Tilda känner också av något litet som drar omkring runt stugan. Ett spöke?

När hon får en bok om nordisk folklore klarnar många saker för henne, och hon inser att hon är en del av något som pågått i skogarna i århundraden.

Som sagt, jag gillar boken, men det spårar ut en hel del och spretar åt alla möjliga håll. Det är mylingar och skogsrån och häxor och trollkarlar och fan och hans moster... nå ja, inte fan och hans moster kanske. Och väktare, inte att förglömma. Men det är lite kärlek och lite uppväxtskildring och massor av övernaturligt och lite skräck. Roligast är nästan att läsa om Tildas bild av Sverige med dillchips och världens godaste ostbågar... och myggbett, halvtinade kanelbullar, ljusa sommarnätter, brännässlor och utedass. Amanda Hellberg fångar den svenska sommaren på pricken, och bilder från min barndoms somrar kommer tillbaks när jag läser. Det är bokens stora förtjänst.

Lina Neidestam - Zelda 2 : Kampen fortsätter

Jag råkade visst läsa Zelda i fel ordning (dvs. har inte läst del ett än) men del två var hur som helst awesome! Inte för att jag alltid tycker att just karaktären Zelda är så fantastisk men Lina Neidestam träffar så mitt i prick nästan jämt. Särskilt strippen där Zelda ser en äkta Almodovar-kvinna. *här hade jag infogat strippen ifråga om jag hade haft den i digitalt format, men det har jag inte så ni får tänka er hur den hade kunnat se ut*

Eller, för den delen:

Från Lina kan rita fint.

Visst, det är inte alltid som jag tycker Zelda är kul. Ibland blir det lite väl ansträngt, lite väl "jaja, vi har sett det förut". Men för det mesta är Zelda jävligt bra.

Listig?

På nåt sätt har jag lyckats beställa TVÅ ex av Amanda Hellbergs Jag väntar under mossan till jobbet. Hur i h-e gick det till?

Nå ja, det betyder att jag inte behöver skämmas för att jag är den som reserverat alla nyinkomna ungdomsböcker. Inte i just det här fallet iallafall...

Failed plan

Min plan att läsa barn- och ungdomsböcker på jobbet och vuxenböcker hemma har failat totalt - nå ja, inte totalt kanske men till 50%. Jag läser mycket riktigt barnböcker på jobbet. Däremot inte så mycket vuxenböcker hemma... Har faktiskt inte ens öppnat Ben för ben, som jag beslutade mig för att börja läsa för, tja, en vecka sen eller så.

Yvonne Prinz - Vinylprinsessan

Vinylprinsessan är en ungdomsbok som jag blev tipsad om på vår senaste barnboksdag (vi har såna på jobbet två gånger om året, då det senaste halvårets barnboksutgivning presenteras i urval). Jag började bläddra lite i den på jobbet när jag väntade på att datorn skulle starta - ja, jag vet, den är inte snabb - och blev fast direkt.

Boken handlar om Allie, 16 år och musiknörd, som jobbar på Bob & Bob´s Records på Telegraph Avenue i Berkeley, Californien. Hon är den enda anställda på Bob & Bob´s som någonsin klarat det fruktade genretestet och hela hennes liv kretsar kring musik - närmare bestämt musik på vinyl. Fildelning är för henne djävulens påfund.

Allies bästa vän Kit jobbar på en second hand-affär på Telegraph Avenue och de träffas på lunchen för att prata om allt viktigt i livet. Tänk Enid och Rebecca i Ghost World, en av filmerna som också nämns i boken. Kit dejtar en notoriskt otrogen musiker och Allie är förälskad i en kille som brukar komma in på Bob & Bob´s; hon vet inte vad han heter men kallar honom M.

Den här sommaren förändras Allies liv totalt. Inte nog med att hon startar en blogg under namnet Vinylprinsessan (där hon skriver initierat om musik på vinyl), hon lär också känna M på riktigt och han är definitivt inte den person hon trodde. Lägg dessutom till att Kit konfronterar sin pojkvän, Allies mamma söker efter kärleken på Internet, Bob & Bob´s blir rånat och Allies pappa ska ha barn med sin nya flickvän så kan man ju förstå att tillvaron inte riktigt känns så välordnad som den tidigare gjort...

Jag älskar den här boken! Allie är en rolig, självständig och mogen huvudperson med ett brinnande intresse för musik, och trots att jag själv inte är särskilt musikintresserad har jag lust att göra en playlist på Spotify (vilket inte hade varit i Allies smak, jag vet) med de låtar hon refererar till. Jag rentav pep förtjust när hon nämnde Gogol Bordello. =) Boken är också väldigt välskriven och, ja, trovärdig är nog ordet jag söker, trots de ibland absurda förvecklingarna. Det här är en bok man kan sätta i händerna på i princip alla över 13 år, musikälskare eller inte (men jag tror säkert att det tillför en extra dimension om man är en!), kille eller tjej. Blir du inte helt förälskad i Allies smått galna liv så läser du Vinylprinsessan fel!

Belinda Bauer - Mörk jord

Mörk jord är Belinda Bauers kritikerrosade debutroman, en psykologisk thriller snarare än en deckare men jag gillar ju båda genrerna.

Vad jag däremot inte gillar är psykologiska thrillers eller deckare ur mördarens perspektiv. Är det dessutom en kursiverad mördare, då blir det stora sågningsfesten. Tack och lov är Belinda Bauer inte fullt så förutsägbar. Däremot inte sagt att jag var särskilt förtjust i Mörk jord - och nu är jag väl förmodligen kärringen mot strömmen här, eftersom de flesta verkar tycka att den är tokbra.

Handlingen i korthet: Stevens morbror Billy mördades och begravdes för många år sedan (när han fortfarande var ett barn) av en pedofil och seriemördare vid namn Arnold Avery. Sen Steven fick reda på detta har han tillbrigat all sin lediga tid med att gräva gropar på Exmoor-heden i hopp om att hitta morbror Billys kropp; detta för att han hoppas på att om han hittar morbroderns kropp kommer hans familj på ett magiskt sätt bli bättre.

Naturligtvis är det hela ett hopplöst företag och i sin förtvivlan skriver Steven ett brev till Arnold Avery i fängelset. Det blir starten på en brevväxling där både Avery och Steven avslöjar mer än de hade tänkt.

Som sagt, jag vill inte ha mördarens perspektiv. Särskilt inte om mördaren är en pedofil som inte gör annat än att drömma om de barn han dödat samt då och då spotta ur sig hat mot lite allt möjligt. Delarna med Steven är helt ok, men jag måste erkänna att jag inte ens fattat hur gammal han är - 10 eller 11 enligt Averys bekrivning, men snarare 13-14 eller rentav 15 att döma av hur han beter sig och hans mors skräck för att han har träffat nån "slampa" som kommer att bli gravid och dumpa barnet på henne, dvs. Stevens mor.

Nå ja. Ingen direkt höjdare men inte heller dålig (jag läste ju trots allt ut den). Lättglömd och inte särskilt engagerande, skulle jag vilja säga.

Nu igen!

Jag glömde helt bort Towel Day, i år igen. Dålig nörd! Vare sig Pi Day (14/3), Towel Day (25/5) eller Talk Like a Pirate Day (19/9) är datum som fastnar i min hjärna. May the Fourth, däremot, är ju self-explanatory så det är svårt att glömma. Jag får trösta mig med det.

Barnböcker jag minns

Bokbabbel skriver om barnböcker hon minns. De här minns jag:

- Godnatt Mister Tom och En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den förstnämnda har jag läst oräkneliga gånger och tar fortfarande fram och läser i ibland  - sällan hela boken, men de delar jag tycker bäst om.
- Lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder. Jag lånade hela serien på biblioteket många, många gånger (ja, jag är en omläsare av rang) och har på gamla dar lyckats köpa hela serien som nu har en stolt plats i bokhyllan.
- Tjavva och Tjavva på Långvind av Elisabeth Hjortvid fick jag av min morfars fru, hon såg tidigt att jag var väldigt intresserad av historia (när jag var liten ville jag först bli paleontolog och sedan arkeolog, men blev istället historiker...) men jag har tyvärr inte kvar dem.
- Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström läste jag först hemma hos mormor som hade kvar några av mammas gamla exemplar. Resten av serien lånade jag på biblioteket och plöjde ett antal gånger. =)
- Alla Eva Ibbotsons böcker, särskilt Häxtävlingen, Spökena från Carra och Den stora spökräddningen. När jag gick i lågstadiet så hade vi i uppgift på svenskan att läsa högt för en förälder (som lästräning) och jag läste Eva Ibbotson för mamma. Jag tror att hon gillade böckerna lika mycket som jag.
- Häxkonster för praktiskt bruk! av Malcolm Bird. En bok jag först lånade på biblioteket i Ulricehamn, troligen som 6- eller 7-åring, och älskade mycket, men sedan aldrig hittade igen. För ett antal år sedan besökte jag Simrishamn med min dåvarande pojkvän och vi hittade boken (på rea!) på en bokhandel där. Min pojkvän köpte den åt mig som en överraskning. =)
- Korpflickan av Torill T. Hauger. Läste jag bara historiska böcker som barn? Kan så vara.
- Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag läste aldrig Skuggserien, så de enda böcker av Maria Gripe jag har en relation till är Tordyveln... och Agnes Cecilia. Tordyveln... gick även som radioteater en sommar minns jag.
- Ett gäng dammiga klassiker klämde jag förstås också! Robinson Crusoe, En världsomsegling under havet och Skattkammarön var favoriterna.
- Wahlströms ungdomsböcker var nog det jag läste allra mest. Tre deckare, Kitty, Bröderna Hardy, Fem-gänget och en del svenska som Dante, Bonnie och Tvillingdetektiverna. De böckerna lämnade jag i några banankartonger i vårt gamla hus när vi flyttade till lägenhet, så de är nog uppätna av möss vid det här laget.
- Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl, och även Alltid den där Anette! samt Kan ingen hjälpa Anette? av samma författare var stora favoriter i mellanstadiet. Speciellt Jag saknar dig, jag saknar dig var ju en stor gråtfest. =) Kul att den fått ett uppsving iom. filmen!
- Boken om Pip-Larssons av Edith Unnerstad läste jag varenda gång jag var hos farmor och farfar.
- Bröderna Lejonhjärta. Men Astrid Lindgren behöver ju knappast nämnas i sammanhanget. =) Vilket (svenskt) barn har INTE växt upp med Astrid Lindgren?
- Sissi, den unga kejsarinnan/Sissi - den oövervinnerliga (tror att det kan ha varit en samlingsvolym?) av Odette Ferry handlar om den unga kejsarinnan Elisabet av Österrike-Ungern, och jag är inte helt säker på att jag fått till titlarna rätt, men jag läste den många gånger hemma hos mormor (ännu en av mammas gamla böcker, förmodar jag) och även om jag inte minns titeln så minns jag boken väl...
- Häxorna av Roald Dahl. Ja, Kalle och chokladfabriken och Matilda också, förstås, men det är nog Häxorna jag läst flest gånger.
- Ulrike och kriget och Ulrike och freden av Vibeke Olsson. Lustigt nog har jag aldrig läst några av hennes vuxenböcker.
- Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings ledde in mig på fantasy när jag var 12-13 år. Jag läser dem fortfarande då och då av rent nostalgiska skäl. =)

Tja, jag skulle kunna fortsätta i all evighet, precis som de flesta andra bokslukare. Vilka barn- och ungdomsböcker minns ni?

Metro 2034

...har jag tänkt läsa sen jag läste Metro 2033, men det har aldrig blivit av. Nu har den kommit i pocket så jag råkade visst beställa den från Adlibris. Jag kom på detta av en slump eftersom jag noterade att det kommit en ny roman i Metro 2033-universat, Resan till ljuset av Andrej Djakov. Verkar intressant!

Kelly Link - Fel grav och andra berättelser

Fel grav innehåller fem noveller av, för att citera Neil Gaimans blurb, "förmodligen den bästa novellförfattare som finns där ute just nu". Titelnovellen "Fel grav" (där en ung man gräver upp sin döda flickväns grav för att kunna ta tillbaks dikterna han la ner i hennes kista vid begravningen), den mer fantasybetonade "Trollkarlarna i Perfil" där en ung flicka blir såld som slav till nämnda trollkarlar, den mestadels bara märkliga "Trolleri för nybörjare" där handlingen kretsar kring den avantgardistiska tv-serien Biblioteket, "Sagohandväskan", där berättarens mormor går omkring med en hel östeuropeisk by i sin handväska, samt slutligen "Specialistens hatt", som handlar om två små flickor vars favoritlek kallas Död-leken.

Ojämna, skulle jag vilja beskriva novellerna som. "Trolleri för nybörjare" och "Sagohandväskan" gillade jag mycket, "Fel grav" var ok men "Trollkarlarna i Perfil" och "Specialistens hatt" tyckte jag inte alls om. Däremot gav hela samlingen mersmak; jag vill ha mer Kelly Link! Tur då att hon har skrivit fler noveller. =)

Nämnas kan också att Fel grav och andra berättelser är första delen i novellsamlingen Pretty Monsters, men när del två kommer på svenska har jag tyvärr ingen aning om.

Det är natt i Fria folkets världsträdsbibliotek. Alla bibliotekarier sover, ligger nerbäddade i sina kistor, svärdsskidor, lönnfack, postfack, fickor, skåp, mellan sidorna i sina förtrollade böcker.

Ur "Trolleri för nybörjare".

11 x 2

Jag har blivit utmanad två gånger i den här 11 frågor-enkäten som snurrat runt i bokbloggosfären. Först, BokLiz frågor:

1. Vilken bok läser du just nu? 

Just nu läser jag Jules Vernes Resan till jordens medelpunkt. Jag har läst En världsomsegling under havet, Den hemlighetsfulla ön och Jorden runt på 80 dagar, men inte till exempel Från jorden till månen och inte heller Resan till jordens medelpunkt, så jag tänkte att jag skulle rätta till den saken.

2. Vilken genre är din favorit?

Skräck och science fiction. Fantasy har jag nästan slutat läsa, åtminstone high fantasy. Lite urban fantasy eller new weird kan det bli ibland.

3. Vilken är den bästa boken du någonsin har läst?

Bra fråga! Länge var min favoritbok Microslavar av Douglas Coupland, men det finns så många som jag gillar.

4. Vilken är den sämsta boken du någonsin har läst? 

Jag håller inte riktigt reda på dåliga böcker - och läser nästan aldrig ut dem - men Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg ligger bra till.

5. När startade du din bokblogg?

Augusti 2007.

6. Vad arbetar du med?

Jag är bibliotekarie.

7. Hur många böcker snittar du i månaden? 

Som det ser ut nu, kanske sex. Pre-jobb, 12-14 stycken. Så jag har mer än halverat min läsning...

8. Vilken plats läser du helst på? 

I soffan.

9. Vilken är din favoritförfattare? 

Svårt att säga! China Miéville och Terry Pratchett ligger bra till, men jag säger samma som när det gäller favoritböcker: det finns så många.

10. Föredrar du inbundna böcker eller pocket?

Pocket, iallafall på engelska böcker. Men inbundna är ju egentligen snyggare. De är bara så otympliga och tar så stor plats (och är så dyra...)

11. Hur håller du koll på böckerna som du har läst?

Bloggen samt ett exceldokument som innehåller lite mer information, t.ex. vilket datum jag läste ut boken.


Och så Matildas Läshörnas frågor:

1. Vem hoppas du ska få Nobelpriset i år? 

Jag har inte så stor koll på Nobelpriset, faktiskt. Chansen är iallafall stor att det är en författare jag inte läst... (Hört talas om, ja, men inte läst.) En asiatisk kvinna, kanske, bara för att det skulle vara lite oväntat?

2. Vad ska du läsa i sommar? 

Jag planerar inte min läsning på det sättet. Förhoppningsvis hinner jag läsa mer från min olästa böcker-hylla.

3. Har du några tips på böcker om Nordkorea till mig? I så fall vilka? 

Nej, tyvärr.

4. Vilken årstid är den bästa årstiden för läsning?

Hösten är den bästa årstiden för allting.

5. Läser du om dina gamla favoritböcker?

Hela tiden. Men inte lika mycket nu som förr.

6. Från vilken del av världen läser du flest böcker? 

USA och Storbritannien.

7. Hur väljer du vilka böcker du ska läsa? 

Jag står och glor in i min bokhylla och gnäller om att jag inte har nåt att läsa tills jag hittar nåt jag kan tänka mig att läsa. =) Och så hittar jag ganska mycket på jobbet...

8. Hur tycker du att ett bra skolbibliotek ska vara? 

Uppdaterat (med fräscha böcker, mycket nytt - men också med en noga utvald samling klassiker - och ett brett utbud), fokuserat på de ämnen som eleverna läser i skolan/har arbeten om, kunnig och engagerad personal, en trivsam miljö med plats både för studier och för att sitta och läsa skönlitteratur eller prata.

9. Finns det någon plats du blivit sugen på att åka till efter att ha läst en bok som utspelar sig där?

Östeuropa (efter att ha läst Historikern av Elizabeth Kostova).

10. Hur tycker du att man ska göra för att få barn och ungdomar som inte läser att börja läsa? 

Ja du. Där har vi 10 000-kronorsfrågan. Det jag kan komma på är att exponera, exponera, exponera dem för böcker, visa på att böcker finns i många olika svårighetsgrader och att nästan oavsett vad de är intresserade av så finns det en bok som passar just dem... men om jag hade ett idiotsäkert knep så skulle jag nog skriva en bok om det.

11. Vad läser du när du har feber?

Ingenting alls. Då ser jag faktiskt på tv. Dokumentärer på History Channel till exempel.

Och eftersom jag är övertygad om att de flesta bokbloggare redan har blivit utmanade både en och två gånger så slutar jag faktiskt kedjan här. Ja, jag vet, jag är tråkig. Men den som vill får gärna svara på BokLiz eller Matildas frågor!

Amanda Hellberg - Tistelblomman

Tistelblomman är Amanda Hellbergs tredje och hittills bästa bok om Maja Grå, en ung kvinna som ser mer än andra. I denna bok har hon lämnat Sverige för Skottland och flyttar till ett gammalt hus - Tistelblomman - i en avlägsen skotsk by tillsammans med Jack, konstnären hon mötte i Döden på en blek häst. Ganska snart förstår Maja att allt inte är som det ser ut att vara. Människorna i byn är ovilliga att prata om Tistelblomman, och Maja hör konstiga ljud och ser konstiga saker. När Maja och Jack träffar ägarnas son, Adrian, märker hon genast att även Adrian har sett och hört saker i huset. Men är det en ond ande, eller något helt annat?

I Tistelblomman har Amanda Hellberg verkligen hittat rätt. Den har precis lagom balans av övernaturligt och verklighet, och även om jag ibland vill ruska om Maja ordentligt och skrika "men prata med honom istället för guds skull!" (ni som har läst vet vad jag menar) så bidrar detta till spänningen. Styggelsen var lite väl vidrig och Döden på en blek häst lite för tam - men, som Guldlock skulle ha sagt, Tistelblomman är alldeles lagom!

Nu hoppas jag på fler böcker om Maja Grå där hon kan använda sina förmågor utan att vara rädd för vad Jack ska tycka. Jag vill också se lite med av Steve King, och förhoppningsvis kan dessa båda saker knytas ihop utan större problem. ;)

Förresten, gissa om jag står först i kö på Amanda Hellbergs nya ungdomsbok Jag väntar under mossan? Självklart.