24 juli 2010

Dan Brown - The Lost Symbol

Detta är den tredje(?) boken om professor Robert Langdon och precis som vanligt blir nämnde professor indragen i en hemlig komplott som hotar att ödelägga världen, eller åtminstone världen som vi känner den. Förhoppningsvis inser Dan Brown nu att det inte går att peta in Langdon i fler världsomspännande religiösa/mytiska konspirationer, det börjar redan vara lite väl otroligt (ungefär som mordfrekvensen i Midsomer eller att Puck Bure snubblar över ett lik varenda gång hon vänder sig om).

That said så tycker jag faktiskt att The Lost Symbol är helt ok. Jag läste den på engelska den här gången, med fördelen att språket inte kändes lika taffligt som vanligt - det har antagligen att göra med att jag inte är lika bra på engelska som på svenska, av uppenbara skäl - utan faktiskt helt ok. I vanlig ordning smetar Brown på med alla konspirationsteorier han bara kan få tag på och den här gången är det frimurarna som får en släng av sleven. Langdon blir kontaktad av sin gamle vän Peter Solomon, en überrik affärsman som också är högt uppsatt inom frimurarorden, och Solomon ber honom att dels hålla ett föredrag för ett gäng frimurare och andra höjdare i U.S. Capitol och dels ta med sig ett paket som Solomon anförtrott Langdon en gång för flera år sedan.

Peter Solomons syster Katherine är forskare och har ett superhemligt labb där hon sysslar med förskning som potentiellt kan förändra världen; hon arbetar inom noetik vilken är vetenskapen om, tja, tankar, mer eller mindre (samt andra saker som vi för det mesta avfärdar som övernaturligt) och hon har, bland annat, vetenskapligt bevisat(!) att människan kan förändra den fysiska världen med tankekraft.

Samtidigt blir syskonen Solomon och Robert Langdon jagade av en mystisk galning som är övertygad om att Katherines forskning tillsammans med frimurarnas hemligheter kan förändra världen till det bättre, och är fast besluten om att mänskligheten inte borde få tillgång till dessa hemligheter.

Ja, och CIA är inblandade dessutom.

Man ska ha en hög toleransnivå för dravel, förstås, och antagligen ta det mesta Langdon säger med en nypa salt (jag är tyvärr inte särskilt väl bevandrad i t.ex. religiös symbolik för att veta hur mycket fakta Brown fått till korrekt - men jag hoppas att han gjort åtminstone lite research). Har man inte den minsta tolerans för new age-flum (noetik, t.ex.) ska man nog också skippa The Lost Symbol. Men om man bara vill ha en underhållande action-thriller-äventyrsroman så kan jag definitivt rekommendera det här.

5 kommentarer:

evalinn sa...

Intressant. Jag har tänkt att jag ska läsa nåt mer av honom någon gång, men det är nog som du säger, hög toleransnivå för dravel...så det gäller att man är på rätt humör.

MariaH sa...

ah, då gjorde jag helt rätt som lät den stå kvar i hyllan när jag snodde åt mig halva biblioteket inför sommaren

Martina sa...

Alltså, den är ju underhållande. Men om det är Stor Litteratur man är ute efter så är den inte direkt förstavalet.

Hanna sa...

Dan Browns dravel har jag inte mycket tolerans för. Jag tror att det beror mycket på det taffliga språket, hans enkelspårighet och platta karaktärer. New age-flum, mystik och lite ockulta inslag brukar jag nämligen se som spännande inslag i de flesta historier annars.
Jag har lite svårt att se Browns storhet men uppenbarligen har han ju någonting eftersom han är så populär.

Martina sa...

Han hävdar i början av varje bok att allt han skriver om diverse mystiska organisationer etc. är Absolut Sanning, och det är också väldigt många som ser det som Absolut Sanning (alla turister i Paris som vill se Rosenlinjen och letar efter dolda budskap i da Vincis tavlor osv.) och tycker att den där Dan Brown är en himla smart kille.

Men jag har lite svårt att se hur nån kan tycka att Da Vinci-koden är den absolut bästa bok de nånsin läst, som tjejen jag delade lägenhet med för några år sedan tyckte. Hon var helt lyrisk, men å andra sidan så tror jag inte hon läste särskilt mycket skönlitteratur så hon hade knappast något att jämföra med...