När jag skrev om Det lilla huset på prärien i serie-bokfemman blev jag sugen på att läsa den igen, så jag for iväg till biblioteket, som hade alla delar hemma (är det ingen som läser de böckerna längre? När jag var liten var det nästan omöjligt att låna alla böckerna på samma gång, för de var alltid utlånade) och lånade alla utom De första fyra åren och På väg hem (de sista böckerna, som jag inte är så förtjust i). De senaste dagarna har jag alltså tillbringat i 1800-talets Amerika.
Jag älskar alla de noggranna beskrivningarna av husbyggen, klädsömnad, slakt, brödbakning etc. Tempot är så lugnt och vilsamt, till och med när allt är som värst - malarian i Indianterritoriet, när pappan går vilse i en snöstorm, gräshopporna som äter upp skörden, den hårda vintern i De Smet... Och maten! Den har verkligen en central plats, nästan varenda måltid beskrivs.
Det är så skönt att läsa om ett liv som på något sätt är så mycket trivsammare än hur vi lever idag, och det fanns många tillfällen när jag var liten då jag också ville leva så.
Alla delar i Det lilla huset på prärien:
Det lilla huset i Stora Skogen
Det lilla huset på prärien
Huset vid Plommonån
Vid Silversjöns strand
Den långa vintern
Farmarpojken
Den lilla staden på prärien
Gyllene år
De första fyra åren
På väg hem
Fem nyare träningslåtar
21 timmar sedan
Inlägg
8 kommentarer:
Nä, jag tror inte att det är många ungar som läser Det lilla huset på prärien längre! Och man tänker då inte ens på att tipsa dem om serien...
Från teve-serien minns jag, apropå mat, hur mamman och pappan ofta låg i sängen om kvällarna och åt popcorn. Det verkade så mysigt, men nu - som vuxen - skulle jag inte vilja äta popcorn i sängen. Jag skulle bli galen av saltet...
Tänk jag har inte läst böckerna sedan jag var elva, tolv år... Jag minns att jag tyckte mycket bättre om dem än om den fåniga serien med den äcklige präktopappan (men mamman var tjusig!) och Lauras fåniga flin.
Kul att se att någon fortfarande läser dem och att de faktiskt fanns i hyllan på bibblan!
Och jag ÄGER hela serien! Jag har läst den såååå många gånger. Några gånger har jag valt att bara läsa episoderna som handlar om julen, och då i vår jultid förstås. Åh, vad jag älskar de böckerna!
Jag gillar inte heller tv-serien, den var alldeles för... nånting, jag vet inte. Inte bra iallafall. Men böckerna är fortfarande lika bra som när jag läste dem första gången.
Böckerna är underbara. Bäst tyckte jag om Farmarpojken och Den långa vintern. Min sambo älskar tv-serien.
Jag älskar både böckerna och TV-serien, fortfarande. Har dem allihop och köper boxarna. Älskar det nostalgiska. Och Charles och Carolines underbara förhållande när de ligger på kvällarna och äter popcorn, och pratar igenom eventuella problem. När den ena har löst det åt den andra, spricker de upp i ett solskensleende, ger varandra en PUSS (inget mer, förstås) vänder sig med ryggen mot varandra och somnar, trots att de ser förvånansvärt pigga ut ? :-) Love it. Jag älskar dem och de hör till de där sträckläsar böckerna som man hade i den åldern...
Visst finns det barn som läser dem i dag också. Det gäller bara att någon kommer i håg att tipsa dem om böckerna …
Anna
Jag är snart tio år gammal, och jag tycker att Lilla huset på prärien är jättebra, så det finns visst barn som läser dem!
Hälsningar
Matilda
Skicka en kommentar