George Orwell - 1984

Krig är fred.
Frihet är slaveri.
Okunnighet är styrka.

Winston Smith arbetar på Sanningsministeriet där han ändrar i gamla tidningsurklipp så att de ska stämma med den rådande uppfattningen. Varje dag går han precis som alla andra till tvåminutershatet där alla skriker och hatar Storebrors fiende. I sin lägenhet har han en teleskärm som ständigt sänder propaganda och övervakar alla hans rörelser. England, det som tidigare var England, är nu Flygbas Ett i Oceanien och styrs av partiet, det allerstädes närvarande Engsoss.

Men Winston gör sig ständigt skyldig till krimtänk. Han glömmer inte bort det han ser, och han blir förälskad i en flicka på Sanningsministeriet. Tillsammans stjäl de sig stunder av privatliv, undan Storebrors vakande öga - det värsta brott som kan begås.

När Orwell skrev 1984 var det på grund av att han såg tendenser till en totalitär diktatur i dåtidens politik. Han ansåg att denna skräckvision inte var en omöjlighet och pekade ut år 1984 som en tid då detta kunde vara ett faktum. Nu, 24 år efter detta ödesdigra årtal, kan man kanske tycka att han var överdrivet pessimistisk.

Men han hade nog inte så fel. Precis som när jag såg den utmärkta filmen V for Vendetta får jag en känsla av att det är hit världen är på väg; dagens politik (både svensk och internationell och kanske i synnerhet den amerikanska) verkar vilja få människor att bli viljelösa får, alltför rädda för otäcka konsekvenser för att våga protestera. Håll människor i ständig skräck för brottslingar, klimathotet, osäkra bilar, akrylamid, dåliga bilbarnstolar, fågelinfluensan och allt annat ni kan hitta på så lever de sina små liv tysta och undergivna.

Om människor är rädda för att förlora sina jobb så klagar de inte när lönerna blir sämre och arbetstiderna längre. De har ju iallafall arbete. Förklara krig mot terrorismen så behöver ni inte spendera pengar och tid på era egna medborgare - de är rädda för terroristerna och går gladeligen med på att ge upp sin egen frihet för att slippa rädslan. Att de sedan måste vara rädda för sin egen regering har inte fallit dem in.

Engsoss är inte en skräckvision av framtiden. Det är en realitet.