19 maj 2010

Christoffer Carlsson - Fallet Vincent Franke

Jag har precis avslutat Fallet Vincent Franke och jag är så avundsjuk! Hur kan nån som är så ung (nu bortser jag från det faktum att nån som är född 1986 inte längre är fullt så ung som jag tror) skriva så BRA?

(Recensionsdatumet, 24 mars, är sedan länge passerat på den här boken, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Det är alltså ett recensionsex från Piratförlaget, och jag hade verkligen tänkt läsa den "i tid" men andra böcker trängde sig före.)

Handlingen är ganska enkel och egentligen ingenting som intresserar mig (jag har aldrig varit intresserad av Jens Lapidus, som jag inbillar mig skriver böcker med liknande tema): langaren och missbrukaren Vincent Franke får en överraskning när han släpps ut från häktet. Att hans lägenhet blivit genomsökt av polisen förväntade han sig, men inte att hans polare Marko skulle dyka upp med en okänd, bunden kvinna och beordra Vincent att vakta henne.

Vincent, sliten efter två veckors avgiftning i häktet och nu hög på morfin, blir väldigt förvirrad av händelsernas utveckling. Kvinnan påminner honom om någon men han kan till att börja med inte sätta fingret på vem, och till råga på allt talar hon inte svenska. Han lovar motvilligt att behålla henne i sin lägenhet en vecka; ett par dagar senare är hon försvunnen. Var tog hon vägen? Vem var hon? Varför befann hon sig i Sverige?

Och därifrån går det bara utför. Hur mycket mer utför det nu kan gå för en kille som Vincent...

På ytan verkar det vara en ganska rak berättelse som utspelar sig i Stockholms undre värld, men det finns mer där än man anar från början. Vincent, berättaren, lägger fram sitt liv till allmän beskådan - den misshandlande fadern, som var läkare, det egna missbruket som började redan innan tonåren, flickan han älskade under gymnasietiden, hon som var den enda som förstod. Det är en bild av en väldigt trasig människa som framträder.

Språket är rikt på metaforer och målande uttryck men känns hela tiden naturligt och flyter enkelt över sidorna; det är en snabbläst bok det här - samtidigt som man vill dröja sig kvar lite längre på vissa ställen. Särskilt i slutet.

Det är inte en helt lätt bok att kategorisera. Roman? Thriller? (Jag har valt båda kategorierna.) Deckare? Nej, kanske inte deckare. Men mest av allt är det en bok om en trasig kille som försöker göra det rätta, mot alla odds. En kille som borde ha haft alla chanser i livet men inte fick en enda.

3 kommentarer:

Boktoka sa...

Den här gillade jag verkligen också! Snygg debut och jag håller med om att man kan bli ganska så avundsjuk på att vara så ung och skriva så bra...

(Men du - din dystopisommar ser ju ut att bli en riktig höjdare. Har läst fem av dem och tyckte alla var riktigt bra!)

Martina sa...

Vilka fem har du läst?

Anonym sa...

Visst hajar man till när någon är född sent på 80- tidigt på 90-talet. Tänker " men de går ju typ lågstadiet".. och så är de myndiga och nästan vuxna. Galet!