12 september 2011

Lee Jackson - A Metropolitan Murder

Lee Jackson - som till vardags är bibliotekarie på British Library! - skriver deckare som utspelar sig i London under viktoriansk tid. What´s not to like? A Metropolitan Murder utspelar sig 1864 och är den första boken i serien om polismannen Decimus Webb (som låter som en karaktär ur Harry Potter, eller hur?). Tyvärr är det varken magi eller steampunk det rör sig om utan ganska renodlade deckare, men jag klagar ändå inte, för Jackson skriver så fantastiskt bra. Språket, mina vänner, språket! Det känns så viktorianskt att vilken monokelprydd herre som helst hade varit nöjd.

1864 är Londons tunnelbana en helt ny sensation (The Metropolitan Railway öppnade i januari 1863) och ännu i nästan 30 år framöver är tunnelbanetågen ångdrivna - väldigt farligt för både passagerare och personal med all kolrök i tunnlarna.

A Metropolitan Murder börjar i en tunnelbanevagn där en ung flicka hittas död. Hon är sjaskigt klädd och stinker gin, men är utan tvekan strypt. När liket upptäcks springer en ung man därifrån, något som omedelbart riktar misstankarna mot honom, men när Decimus Webb kallas in för att leda utredningen är han inte övertygad om den unge mannens skuld. En kvarlämnad anteckningsbok visar att mannen under en längre tid observerat Londons mindre lyckligt lottade - men med vilket syfte?

Samtidigt, i ett hem för fallna kvinnor, försvinner den medelålders före detta prostituerade Agnes White. Hennes äldsta dotter Clara arbetar som husa i ett respektabelt hem medan systern Lizzie gift sig med en skojare och försörjer både sig och sin man med att gå på gatan. Familjen White drar snart till sig Webbs intresse, och de tre kvinnorna visar sig ha starka kopplingar till fallet med den strypta flickan.

Jackson skildrar det viktorianska Londons bakgator på ett fantastiskt levande sätt, även om jag gärna hade sett att han  gjort det ännu lite mer ingående. Det är visserligen "bara" en deckare, men det är ingen ursäkt för att inte ta alla chanser att skapa stämning! ;) Jag vill ha mer dimma, mer kullerstenar, mer hästhovar som långsamt klapprar över gatorna, mer gaslyktor och ficktjuvar. Mer London.

2 kommentarer:

Miranda sa...

Åh en bokblogg!

Hanneles bokparadis sa...

Londonböcker är alltid mysiga...