Ann Cleeves - Dolda djup

Efter Blå gryning, sista boken i Ann Cleeves serie om Jimmy Perez på Shetlandsöarna, saknade åtminstone jag Perez tillräckligt mycket för att börja på Cleeves nya serie med den kvinnliga kriminalkommissarien Vera Stanhope i huvudrollen. Dolda djup utspelar sig i Northumberland, på gränsen mot Skottland, och även om klimatet är mildare än på Shetlandsöarna känns miljön igen. Vera Stanhope är medelålders, tjock, alkoholiserad och ensamstående, men en förbannat bra polis. Tillsammans med kriminalassistenten Joe Ashworth och ett litet team med i Veras tycke ganska inkompetenta poliser ska hon nu lösa ett synnerligen komplicerat fall, där en tonårspojke hittats död i ett badkar fyllt med vatten och blommor. Några dagar senare hittas en ung kvinna död, också hon nedsänkt i vatten och blommor. Vera Stanhope och hennes team verkar ha att göra med en mördare som skapar konstverk av sina offer.

Absolut läsvärt! Nånting jag irriterade mig på var dock beskrivningarna av Vera Stanhopes alkoholism (fast det var ju intressant att sätta en kvinna i den rollen istället för en man...) som blir lite väl uppenbar efter ett tag, det är många öl eller vinglas som töms innan sängdags varje kväll. Dessutom tycker hon synd om sig ganska ofta eftersom hon inte haft chansen att bilda familj; hon bodde hemma hos sin far tills han dog och fortsätter nu att bo kvar i hans hus. En vuxen människa! Herregud. Att hon är tjock verkar hon dock ta vid gott mod - hon tänker inte ständigt på bantning (inte alls faktiskt) och skämtar ibland om sin vikt, vilket ju förstås kan vara ett sorts försvar för att ta udden av det andra skulle kunna säga...

Nåja, nåja. Det kanske blir bättre. (För Vera alltså, själva berättelsen i övrigt tyckte jag var bra.)