Doris Pilkington - Rabbit-Proof Fence

Efter ett par månaders uppehåll i Lyrans Jorden Runt-utmaning gav jag mig på Rabbit-Proof Fence, mycket på grund av att det är en bok jag länge tänkt läsa. Tyvärr infriades inte mina förväntningar, för trots att boken handlar om ett mycket intressant (och upprörande) ämne så är den rätt så tråkig som bok betraktat.

Rabbit-Proof Fence handlar om de tre flickorna Molly, Daisy och Gracie som allihop är halvblod, med en aboriginsk mor och en vit far. De är kusiner men räknar sig som systrar enligt de aboriginska släktskapsreglerna.

I början av 1930-talet förs de tre flickorna från sina familjer i bushen och sätts i en "internatskola" för att läras upp till nyttiga samhällsmedborgare. Detta var det vanliga förfarandet med halvblodsbarn, som de vita ansåg vara bättre och intelligentare än renrasiga aboriginer (men naturligtvis inte lika bra som vita), och som därför skulle läras upp till att bli hembiträden eller liknande på de vitas gårdar. Mängder av barn togs därför från sina familjer under åren 1869-1969, och dessa barn kallas numera för de stulna generationerna.

Molly, Daisy och Gracie trivs inte alls på anstalten, och nästan omgående bestämmer de sig för att rymma. De packar sina få tillhörigheter och går rakt ut i bushen för att påbörja den mer än 1600 kilometer långa vandringen hem till Jigalong. Men för att hitta rätt behöver de iallafall bara följa kaninstängslet.

Som sagt, intressant ämne, men språkligt och stilistiskt är det rätt tråkigt och oengagerande att läsa. Språket (eller åtminstone översättningen) är styltigt och karaktärerna platta, trots att de egentligen är verkliga människor. Det bästa med boken är dock att få lite inblick i hur aboriginerna hanterade krocken med de vitas kultur och hur de levde sedan all deras mark tagit ifrån dem. Berättelsen om Molly och de andra hade jag lika gärna kunnat skippa.

Fredrika Bremer - Hertha, eller, En själs historia

Hertha är ju en av de där klassikerna som man "ska" ha läst (i ännu högre grad än de andra böckerna i Klassiska kvinnor-utmaningen, känns det som). Den kallas för "den första feministiska romanen i svensk litteratur" och mycket på grund av den har Fredrika Bremer fått en stämpel som feminist.

Titelns Hertha är en ung kvinna, drygt 25 år när boken börjar, som lever med tre systrar, en förtryckande far, en sinnessjuk kusin och en lätt virrig moster i den lilla staden Kungsköping. Herthas syster Alma är sjuklig på grund av en besvikelse hon utsatts för (fadern vägrade låta henne gifta sig med mannen hon älskade) och dör ganska snart, men den stora händelsen i boken, som s.a.s. sätter fart på allting, är en stor brand som startas av Herthas kusin Rudolf. Stora delar av stan brinner ner och över 2000 människor "brandskadas" (men jag kunde inte riktigt lista ut om det betydde att de skadades fysiskt eller om det kanske var så att de "bara" förlorade sina hem - eller både ock).

Branden leder till att de mer välbärgade invånarna i Kungsköping startar ett antal föreningar för att hjälpa de mindre bemedlade, och Hertha får på sin lott sjukvård. Hon blir vårdarinna åt Yngve Nordin, en ung man som är inhyst i prästgården, och de båda utvecklar ett nära förhållande. Under en tid verkar det dessutom som att Herthas far kommer att lätta på sitt förtryck av döttrarna, han är svag efter branden och Almas död har mildrat honom. Det ser alltså nästan ut som om Hertha kan få vara lycklig - men det räcker inte länge.

Mja, jag gillar delarna med resten av Kungsköpingsfolket - Mimmi Svanberg, doktorn, pastorn och pastorskan med flera. Men så fort Hertha kommer in i handlingen så blir det högtravande och lidande för hela slanten. Hertha vägrar att "gå till kungs" för att bli myndig, trots att det uppenbarligen vore det bästa för alla parter, eftersom hon inte vill utsätta sin far för skammen (vilket han skulle förtjäna i rika mått). Bremer låter Hertha vara feminist bara fram till en viss punkt; det är mycket prat om kvinnans värde och förmåga men lite handling. Kvinnorna verkar vara helt okej med att vara omyndiga, till och med Hertha - för om hon verkligen hade velat bli självständig så hade hon iallafall kunnat försöka bli myndig (det var svårt att "gå till kungs" och förmyndaren kunde hindra sin myndling från att göra det). Men man måste ju tänka på stackars pappas känslor och uppoffra sig och sin lycka för att han inte ska bli sårad...! Hello?

Ja ja, det var ju stort och omvälvande på den tiden bara att antyda att kvinnor kanske skulle kunna ta hand om sig själva lika bra som män, och Hertha skapade ju en hel del debatt om kvinnlig frigörelse etc. Men Bremer var ändå en särartsfeminist som visserligen tyckte att kvinnan skulle ha självständighet men som ändå bäst passade till hushållsarbete/sjukvård/skola/religiöst arbete, dvs. typiskt "kvinnliga" yrken. Hon hade ju kunnat låta Hertha propagera för, tja, kvinnlig tronföljd, kvinnlig rösträtt, kvinnor i riksdagen - allt möjligt. Men inte då.

Som tidsdokument är Hertha intressant; det är svårt att föreställa sig att det inte var så värst länge sen som kvinnor inte hade det minsta att säga till om, ens om sina egna liv. Som roman, däremot, är den ojämn; delarna med Hertha själv är snarare en moralfilosofisk avhandling som jag mest skummade igenom och suckade över.

Vi har också läst Hertha:
Theresans
Dievas liv och äventyr
Camilla

Läslista

Jag gillar egentligen inte att planera min läsning i förväg, men jag kanske måste göra det om det ska bli nåt läst alls* här framöver. Idag (ja, inte förrän idag!) började jag på Hertha, och efter den ska jag läsa Rabbit-Proof Fence. Båda ska vara klara senast 1/9.

Efter 1/9 ska det bli Scott Lynch - Rött hav under röd himmel, Rennie Airth - Vinterdöd och Matthew Pearl - The Poe Shadow (så att jag får den färdig nån gång). Och sen tror jag min själ att jag ska ta tag i Harry Potter och dödsrelikerna som jag fick i julklapp men inte kommit mig för att läsa ännu. Efter det måste det nog bli Frank Schätzing - The Swarm, som jag lånade av en kompis för, tja, ett år sen? och fortfarande inte läst. Nånstans här borde jag även få Peter Robinsons Kall som graven från biblioteket...

Det borde sysselsätta mig september ut, åtminstone.

*Nånting nytt, alltså. Läser om böcker gör jag alldeles för ofta.

Jo, förresten...

Jag invigde nya lägenheten med att beställa ett par böcker från Adlibris: Stephen Kings Duma Key i engelsk pocket och Sarah Langans The Missing. Jag ångrar lite nu att jag bookmoochade bort The Keeper, men ja ja - jag får väl moocha tillbaks den vid tillfälle. Det ska också bli intressant att läsa King på engelska, det har jag faktiskt aldrig gjort förut.

Backlog

Jag ids inte göra separata inlägg för var och en av de böcker jag läst under sommaren (eller rättare sagt sedan början av juli), så jag skriver några rader om var och en (förutom ett gäng Agatha Christie, som jag hoppar över) i det här inlägget istället. Obs, det är ganska långt...

Stephen King - Köplust. Omläsning, för tredje eller fjärde gången skulle jag tro. En liten stad i Maine (inte Derry, men just nu kommer jag inte ihåg vilken...) får ett nytillskott i affärsdistriktet, en liten butik med namnet Oumbärliga ting. De som köper nånting där är förvånade över hur billigt det är, trots att det är så fina och, ja, oumbärliga saker. Men det de inte betalar i pengar betalar de... på annat sätt.

Fortfarande bra och väldigt mycket King, men jag blev mycket irriterad över hur korkat alla betedde sig i den sista fjärdedelen av boken, så jag skummade mest igenom de sista kapitlena.

Will Adams - The Exodus Quest. Adams uppföljare till debuten The Alexander Cipher. I The Exodus Quest kopplas en urgammal judisk-kristen sekt ihop med den soldyrkande faraon Akhenaten, och vår hjälte Daniel Knox förlorar minnet samt blir falskeligen anklagad för mord, som egentligen begåtts av den ondskefulle, fundamentalistiskt kristne predikanten Peterson.

Och anledningen till att handlingen här sammanfattas ytterst kortfattat är faktiskt att jag glömt bort hur alltihop hänger ihop, vilket kanske inte är något bra betyg. Men det är iallafall underhållande och betydligt mer välskrivet än, säg, Clive Cussler.

Tana French - Till skogs. För tjugo år sedan sprang tre barn in i skogen för att leka - men två av dem kom aldrig hem igen. Den tredje, Adam Ryan, har fortfarande inga minnen av vad som hände den dagen eller ens av sitt liv innan 12 års ålder. Nu är han kriminalpolis, och när en flicka hittas mördad i samma skog får Ryan och hans partner Cassie fallet på sitt bord. Ingen vet att Ryan är barnet som överlevde den där gången, och trots att det gamla fallet väcker svåra minner beslutar sig Ryan för att behålla sin hemlighet.

Tja, en helt ok deckare som dock förstörs lite av det som händer mellan Ryan och Cassie när pressen blir för stor. Frenchs andra bok The Likeness handlar bara om Cassie och det är bra, Ryan kändes lite gnällig och var besvärlig som bokens jag. Men jag gillade Cassie.

Elly Griffiths - Flickan under jorden. Första boken i vad som verkar vara en serie om arkeologen Ruth Galloway, snart fyrtio, ensamstående, överviktig (enligt henne själv då förstås, men jag tyckte inte direkt att hennes 79,5 kg - eller vad det nu var - kan räknas som nån enorm fetma. Om hon inte är runt 1,50) och ägare till två katter. Ruth är en nästan alltigenom sympatisk person, det är bara det där tjatet om vikten som stör, precis som i böckerna om Paddy Meehan. Nåja...

Inte långt från Ruths lilla stuga hittar polisen människoben, och kriminalkommissarie Nelson misstänker att de är kvarlevorna efter en liten flicka som försvann för tio år sedan. När Ruth undersöker dem kan hon dock meddela att benen är flera tusen år gamla, och sen var det inte mer med det - åtminstone inte förrän ytterligare en liten flicka försvinner. Polisen ber Ruth om hjälp med en rad brev som skickats av mördaren, innehållande referenser till arkeologi och gammal mytologi, och Ruth blir allt mer involverad i polisens arbete - och i kommissarie Nelson.

Jag gillar Ruth och jag gillar alla historiska och arkeologiska referenser. Flickan under jorden påminner också mycket om Patrick Dunnes En visa för de döda som jag gillade väldigt mycket.

Maria Lang - De röda kattorna. Utspelar sig mestadels runtomkring Selma Lagerlöfs hem Mårbacka, och titelns röda kattor har stor betydelse - men förutom det måste jag erkänna att jag inte minns särskilt mycket. Ok, men inte en av Langs bästa. Dock en Lang jag aldrig läst förut.

Maria Lang - Vår sång blir stum. Återigen en bok jag inte läst tidigare. I den här boken är Puck och Einar med, men Puck är inte bokens jag vilket faktiskt är ganska förvirrande. Det sker hur som helst ett mord på en studentfest, och mer än så kan jag inte påminna mig... det är uppenbarligen farligt det där med att inte skriva om böckerna direkt, eller så är jag ovanligt mosig i hjärnan den här sommaren.

Alex Scarrow - October Skies. Den här köpte jag enbart baserat på baksidestexten vid ett besök på en Akademibokhandel i Malmö. Den utspelar sig i två tidsplan: 2008, då två brittiska dokumentärfilmare befinner sig i USA:s djupa skogar för att göra ett program om folksägner. Istället stöter de på något helt annat - resterna av en försvunnen grupp nybyggare, som vintern 1856 begav sig upp i bergen mot Oregon och aldrig mer hördes av. De hittar en dagbok skriven av en av nybyggarna, den unge läkaren Benjamin Lambert, och kan mellan raderna läsa sig till att något fruktansvärt hänt efter det att nybyggarna (bland annat ett stort sällskap mormoner som under sin predikant Prestons ledning begivit sig till västern för att skapa ett eget samhälle) fastnat i snön och tvingats övervintra i bergen.

Intressant, men inte särskilt skrämmande (October Skies ska alltså höra till skräckgenren och påminner väl lite om Dan Simmons The Terror, men är inte lika bra. Inte alls dålig, men inte lika bra). Men jag läste den samtidigt som jag läste om Lilla huset på prärien-serien, och det var verkligen två sidor av samma mynt - idealiserad barndomsskildring om nybyggare vs. blood-and-gorevarianten av resan västerut...

Glenn Andersson Lauritz - Jack Uppskäraren: kriminalfall och legend. Tydligen den första (fack-)bok som skrivits på svenska om Jack Uppskäraren, och, som det verkar, också en av de få som inte presenterar en älsklingsteori om vem Uppskäraren verkligen var. Andersson Lauritz presenterar fakta i målet, komplett med fotografier/träsnitt/teckningar från 1880-talet (bland annat de äkta bilderna från några av brottsplatserna och rentav några bilder av offren). Mycket informativt och intressant, och är man inne på seriemördare i allmänhet, autentiskt engelskt 1800-tal (författaren tar upp ganska mycket om hur London såg ut och hur livet var för de fattigaste) eller, förstås, Jack the Ripper i synnerhet så kan jag verkligen rekommendera denna.

Nina Solomin - Ok, amen. Jag kom in i ett "facklitteraturstim" och läste två på raken (och sen hade jag inga fler att läsa, tyvärr). Extremreligiösa grupper tycker jag är väldigt intressanta, och jag visste faktiskt nästan ingenting om chassiderna förutom det där med hattarna och skruvlockarna (ja, ser man amerikanska filmer så...) och det jag snappade upp när jag läste Sam Bournes De rättfärdiga. Precis som när man ser Bill Mahers Religulous finns det i Ok, amen rikliga tillfällen till att dels förfasa sig och dels skratta åt lustiga ritualer som religiösa människor hänger sig åt (till exempel så bär kvinnorna nästan alltid peruker, eftersom gifta kvinnor inte får visa håret, och man får absolut inte färdas i ett fordon på shabbat). Nina Solomin gör verkligen sitt bästa för att tränga in i chassidernas slutna värld, speciellt kvinnovärlden, och det är oerhört intressant att läsa om ett samhälle där en så ålderdomlig och sträng livsstil är normen.

Laurie R. King - A Letter of Mary. Tredje boken om Sherlock Holmes och Mary Russell. I denna bok är de gifta och Russell en hängiven forskare inom teologi, vilket gör Holmes missnöjd eftersom han är uttråkad - som pensionerad detektiv är livet inte tillräckligt intressant. En dag får Russell dock ett brev från en gammal bekant, miss Ruskin, som i sin tur funnit ett brev i Palestina. Ett mycket, mycket gammalt brev, som kanske och kanske inte är en förfalskning. När Russell får det i sin hand och översätter det blir hon alldeles mållös. Brevet är undertecknat Maryam (Mary), Jesu lärjunge.

Russell och Holmes vet inte vad de ska tro om saken, men bara några dagar senare hittas brevets ägare död, och de gamla instinkterna vaknar till liv. Blev miss Ruskin mördad? Och i så fall - var motivet brevet från Maria Magdalena?

Jag gillar helt klart Russells och Holmes samarbete bättre nu när de är gifta, och att lord Peter Wimsey gör ett bejublat (från min sida, iallafall) cameouppdykande är ju hur kul som helst. Lite segt i mittpartiet, men den hittills bästa boken i serien.

Naomi Novik - Elfenbensriket. Böckerna om Temeraire blir bara bättre och bättre, och den fjärde boken är bäst hittills. I denna bok drabbas Englands drakar av en sorts pest, och för att finna botemedlet skickas Lawrence och Temeraire till Afrika (de kuskar verkligen runt! När reser de till Amerika?) tillsammans med vännerna Lily och Maximus. Det blir många turer runt det där botemedlet och boken slutar med att något alldeles ofattbart inträffar - verkligen en cliffhanger!

Ja, det var den sista av de "nya" böcker jag läst. Det har blivit rätt många omläsningar också (Lilla huset på prärien, en del Agatha Christie och Dorothy Sayers) och jag har börjat på The Poe Shadow men är inte så värst imponerad än så länge. Det blir en lååång paus i den nu, för jag tänkte läsa både Hertha (Klassiska kvinnor-utmaningen) och Rabbit-Proof Fence (Jorden Runt-utmaningen) innan augusti är slut.

15 minnesvärda

Rules: Don't take too long to think about it. Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.

Laura Ingalls Wilder - Lilla huset på prärien (hela serien)
Stephen King - Det
Dan Simmons - The Terror
China Miéville - Perdido Street Station
David Eddings - Sagan om Mallorea (hela serien)
Maria Lang - Mörkögda augustinatt
Dorothy Sayers - Kamratfesten
J. R. R. Tolkien - Härskarringen
Dean Koontz - Skymningsögon
Martha Sandwall-Bergström - Kulla-Gulla (hela serien)
Douglas Coupland - Microslavar
Douglas Adams - Liftarens guide till galaxen
Terry Pratchett - Goda omen
Neil Gaiman - Neverwhere
Neal Stephenson - Snow Crash

Åter till civilisationen

Min Internetpaus, som orsakades av flytten, blev lite längre än beräknat eftersom vi inte kunnat bo i nya lägenheten den senaste veckan - när vi kom dit måndagen 3/8 (och skulle börja flytta grejor på tisdagen) så hade de precis börjat renovera...

Men nu är renoveringen klar, alla saker överflyttade, den gamla lägenheten besiktad och Internet inkopplat (det tog också längre än beräknat eftersom det blev en massa strul med det också). Vi måste dock gräva fram switchen så att vi båda kan ha nät samtidigt.

Under flytten har jag läst en del, men inte så mycket. A Letter of Mary är utläst och även Elfenbensriket, och jag började på The Poe Shadow igår. Jag tror att jag snart ska skriva ihop ett samlingsinlägg där jag recenserar alla de böcker jag läst i sommar men inte skrivit om - det är väl alla efter Ann Cleeves Rött stoft...

Men den här veckan kommer främst att ägnas till att få nån ordning här hemma.