En bok i stil med David Batras Arga lappar-böcker, men med ett mycket mer upprörande innehåll. Det är Kawa Zolfagarys Vita kränkta män.
Förordet är skrivet av Maria Sveland - passande med tanke på hennes kommande bok Hatet. En bok om antifeminism - och själva boken består av Facebook-statusar, tweets, fysiska tidningsartiklar, insändare och artiklar från bland annat rasistiska nättidningar. Alla med liknande innehåll och alla skrivna av människor som missat målet så mycket att bollen inte ens är på planen, eller för den delen planeten, längre (om jag nu ska använda en någotsånär sportslig metafor).
Samtidigt som det är hysteriskt roligt så blir man ganska rädd - det är inte bara det gamla mossiga gardet som uttrycker sina mindre intelligenta åsikter om kvinnor, invandrare, homosexuella etc. utan många är i min ålder eller yngre. Jag som hoppades på att det skulle ske ett generationsskifte och att iallafall folk under 30 var relativt klyftiga, men så är inte fallet. Att dessa korkskallar dessutom får uppfostra nästa generation blivande korkskallar är bara skrämmande. Får jag låsa in mig i mitt fort av förnuft och SF (för att citera en bibliotekarie på Twitter, även om jag just nu inte minns vem) de närmsta, åh, jag vet inte... 80 åren? Eller ännu hellre låsa in de vita kränkta männen kanske. I ett fort av rasism och kvinnohat. Bara de inte går lösa bland vettiga människor.
"As long as they’re homophobic behind closed doors, and don’t hurt anyone, I’m fine with it." — Eddie Izzard
Barrbarnet
2 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar