Gott nytt år!

 "May you live in interesting times."

God jul!

Idag är det dan före dopparedan och jag är i full gång med att baka lussekatter (årets andra omgång). Jag har just läst ut Barbara Ehrenreichs Karnevalsyra : den kollektiva glädjens historia - mycket intressant - och har sen sist även avverkat bland annat Louise Pennys Nådastöt (ett måste i juletider!), Jenny Valentines Hitta Violet Park och börjat på Jävla skitsystem! av Jonas Söderström. Det där med att faktiskt skriva om böckerna jag läser här på bloggen har dock blivit lidande, jag hinner inte mer än blinka och så är det två veckor sen jag senast författade ett inlägg.

Hur som helst - en synnerligen god jul tillönskar jag dig, min välartade son! Eller till er som läser min blogg, snarare. =)

Pelle Strindlund - Jordens herrar : slaveri, djurförtryck och våldets försvarare

Jordens herrar : slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund är en moralfilosofisk jämförelse mellan modern djurhållning och förslavandet av främst svarta afrikaner fram till slutet av 1800-talet. Strindlund, som är en politisk aktivist/författare/journalist, är anhängare av icke-våld i alla sammanhang och steget mellan icke-våld kopplat till människor och icke-våld kopplat till djur (samt, får man förmoda, även natur) är inte långt... eller nå ja, det beror ju på vem man frågar.

Frågar man till exempel den kristna kyrkan står djur i alla hänseenden under människan, och det finns inget moraliskt fel att äta dem eftersom de är skapade för att människan ska kunna dra nytta av dem som mat, kläder eller arbetsdjur. Samma svar får man från de gamla grekerna, romarna och faktiskt nästan alla större kulturer eller religioner i världen. Endast några få - till exempel rättrogna hinduer, jainister och i vissa fall buddhister - tycker annorlunda.

Strindlund frågar sig varför djurens situation idag på något sätt skulle skilja sig från slavarnas situation i äldre tider - de kan säljas och köpas godtyckligt, de utnyttjas för sin arbetskraft (och i djurens fall sitt kött, skinn, mjölk etc.) och de flesta anser, precis som många slaverianhängare på sin tid, att de vare sig kan känna smärta eller rädsla på samma sätt som (vita) människor.

Jag tycker att Jordens herrar är en otroligt intressant bok om ett ämne som inte precis är okontroversiellt (snarare tvärtom...), och jag kan också hålla med honom i mycket av det han skriver. Att djur behandlas helt oacceptabelt i dagens system är något som de flesta är överens om, och personligen skulle jag hellre äta kött mycket mer sällan för att istället ha råd att köpa kött från djur som behandlats bra under sin livstid när jag väl äter det. Och med "behandlats bra" menar jag inte samma sak som köttproducenterna, utan jag vill se småskalig uppfödning med fritt bete, friska djur och sen slakt. Den enorma djurindustrin är ohållbar för miljön och för tillgången till mat för alla 7 miljarder människor som bor på den här planeten, och vill vi fortsätta kunna äta kött måste konsumtionen dras ner till ett minimum.

Som ni kanske förstår är jag inte vegetarian. Varför jag inte är det är en hel bok i sig - men, i korthet, samtidigt som jag håller med Strindlund och många andra forskare och filosofer genom tiderna om att djur är tänkande, kännande varelser kapabla till lidande ser jag inte heller något direkt moraliskt fel att äta djur. (Och förbannar mig själv för att jag är en dålig människa som inte tycker det.) Människan har däremot en förpliktelse att sköta om sina djur på bästa sätt och inte slösa med den mat de blir i slutändan. Sätter vi oss själva som herrar ger vi oss också ett stort ansvar mot de som vi anser står oss lägre.

Men ändå - läsningen väcker många tankar. Att motivera för sig själv varför man gör på ett visst sätt... Det är inte lätt. Jag vet egentligen inte hur jag ställer mig till de frågor Strindlund tar upp, och jag kommer att fortsätta grubbla över detta. Tills vidare väljer jag vegetariskt så ofta som möjligt; huruvida detta leder till ett mer permanent beslut återstår att se.

(P.S. Den som vill ha en fördjupning i slaveriets historia - vilket på många sätt kan vara värdefullt innan man ger sig i kast med Jordens herrar - kan med fördel läsa Dick Harrisons trilogi En världshistoria om ofrihet.)

Christmas time, mistletoe and wine...

Nå, vinet kan jag skippa. Men vad ska man läsa i jul (eller i december)? En nyutkommen deckare - nyutkommen på svenska iallafall - är Louise Pennys Nådastöt, andra boken om kommissarie Ganache, som utspelar sig i den idylliska lilla kanadensiska staden Three Pines. Att den lämpar sig just som julläsning beror förstås på att den utspelar sig under vintern och Three Pines ligger under ett täcke av snö. Jag hoppas på många sprakande brasor och stora muggar med varm cider, eller vad nu den kanadensiska motsvarigheten till denna New England-delikatess kan vara.

Förutom denna bok, som jag har hemma från biblioteket just nu, är ju flera av Maria Langs böcker typiska julböcker - Tragedi på en lantkyrkogård är närmast ett obligatorium under julhelgen, och runt Lucia måste man självklart läsa Vitklädd med ljus i hår. Fiktiviteters Maria Lang-kalender är en bra guide för den som vill läsa Lang efter årstiderna...

Vissa propagerar för Fannie Flaggs En röd liten fågel i juletid som en bra julbok, men den känns lite väl... smörig för min smak. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café gillade jag i och för sig när det begav sig, men jag tror ändå jag skippar fågelboken.

När det gäller julfilmer har jag desto fler titlar på lager: A Christmas Carol (två versioner! ja, och som bok också förstås), Polarexpressen, How the Grinch Stole Christmas, Thomas Kincaid´s Christmas Cottage (förmodligen precis lika smörig som den verkar, jag har inte sett den än), The Nightmare Before Christmas, Bad Santa och så vidare. Filmer som inte direkt är julrelaterade men som iallafall jag tycker passar att se i december är t.ex. Kalle och chokladfabriken, Den magiska leksaksaffären, Berättelsen om Narnia - Häxan och lejonet och Bröderna Grimm.