Apokalyps eller postapokalyps?

Hos Swedish Zombie kan man vinna ett signerat ex av Craig DiLouies The Killing Floor genom att svara på vad man gillar bäst; apokalyps eller postapokalyps.

Postapokalyps är utan tvekan min kopp te. Förut skrämde idén om jordens undergång och postapokalyps mig oerhört - till exempel kunde jag inte sova ensam på tre månader efter att ha sett filmen 28 Days Later - så jag tror att min fascination är ett sätt för mig att bearbeta rädslan. =) Det är också väldigt intressant att se hur olika filmer, böcker med mera skildrar en postapokalyptisk värld, och samtidigt hur lika. Av någon anledning finns det alltid gott om nylonstrumpbyxor, hårprodukter och smink! Det finns också ofta gott om kvinnoförtryck och stereotypa könsroller - case in point: The Walking Dead... Men när postapokalyps är välskriven finns det få saker som kan beröra lika mycket. Jag känner ett nästan fysiskt obehag samtidigt som jag bara måste läsa vidare.

And on another note

Idag fick jag lön, vilket betyder att jag även har förhandsbeställt Justin Cronins The Twelve (uppföljaren till The Passage, om det är någon som missat det) på Book Depository! Bara 28 dagar kvar!

Lustigt nog kommer dock paperbacken om 19 dagar, så man får alltså vänta längre på den inbundna utgåvan?

Är det bara jag?

Är jag den enda bokbloggaren (och bibliotekarien, inte att förglömma) som faktiskt inte är särskilt intresserad av bokmässan? Min twitterfeed är nämligen fylld av 1. de som stjärnögt exalterat ska åka till bokmässan och 2. de som är jättejätteavundsjuka på de som åker.

Jag skulle kunna tänka mig att åka för jobbets räkning nåt år, men med god tid för planering - möjligheten fanns för mig att åka dit tillsammans med ett gäng kollegor med ytterst kort varsel (en som egentligen skulle åka var tvungen att avboka i sista stund), men jag skippade det utan att behöva tänka efter två gånger. Min chef åkte istället och lika glad är jag för det.

Catherynne M. Valente - The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making

Boken med årets* längsta (och bästa) titel är utläst, efter många om och men - jag undrar om jag inte började med den i augusti...

Hur som helst så var det inte för att den på något sätt var dålig eller seg, utan av ren tidsbrist! The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making är tvärtom en "mad, toothsome romp of a fairy tale", som det står i blurben av Holly Black. Boken handlar om September, en tolvårig flicka från Omaha, Nebraska, som en dag när hon står och diskar blir bortsvept till Fairyland av en Grön Vind och hans Leopard. Där upplever hon allsköns äventyr, en del roliga, andra farliga, tillsammans med en röd Wyverary, hälften Wyvern (inte en drake) och hälften bibliotek, vars stora mål i livet är att resa till huvudstaden Pandemonium och träffa sin farfar, det stora Biblioteket.

Egentligen är det helt omöjligt att beskriva handlingen trots att den i grunden är enkel nog. Ett människobarn som hamnar i Älvalandet och genomgår alla möjliga faror för att i slutändan, tja, rädda världen. Det har man ju hört ett par gånger förut! Skillnaden mellan alla de där andra människobarnens äventyrs och Septembers är Valentes underfundiga språk och fantasi - det är som om Terry Pratchett, China Miéville, Neil Gaiman, C.S. Lewis och förmodligen minst tre andra författare som jag inte kan komma på just nu hade hällt sin fantasi i en skål och sen blandat om ordentligt. Jag kan helt enkelt bara säga: läs själv!

Den andra boken om September, The Girl Who Fell Beneath Fairyland and Led the Revels There, kommer ut i hardcover 2 oktober. Det är nästan så att jag överväger ett inköp... (Är det förresten nån som vet om den kommer att översättas till svenska? Jag avundas inte översättaren i så fall.)

*Den kom ut 2011, men eftersom jag läste den i år så...

Snabbläsarklubben

Jag har noterat att flera bokbloggare jag följer på twitter har läst årets hundrade bok. Själv ligger jag på blygsamma 55, där flera dessutom är graphic novels och några barn- eller ungdomsböcker... För bara några år sen hade 100 böcker i september varit en självklarhet. Detta är mycket märkligt.

Nå ja, idag läste jag ut The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making och nu måste jag fundera på vad jag ska börja med härnäst. Troligen Döda talar inte av Ann Cleeves, andra boken om Vera Stanhope. Recensionsböckerna från Modernista ligger dock i en hög på skrivbordet och väntar på sin tur...

Humor =)

Ytterligare en bok från Modernista idag, tydligt utmärkt på paketet som "Spam". ;) Haha, touche!

Modernista spammar mig

*blåser dammet av bloggen*

Ytterligare två rec. ex. i brevlådan häromdan: Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann (låter som en typisk #boblmaf-bok) och Nu ser du mig av S. J. Bolton (jag lånade hem hennes Ond skörd från jobbet men kom mig aldrig för att läsa den). Jag har förstått på twitter att flera andra bokbloggare också fått dessa två böcker, så nu blir det massrecensioner snart igen. ;)

När jag kommer att läsa dem har jag dock ingen aning om. Troligen inte innan recensionsdatum iallafall, för det hinner jag inte... Håller som bäst på med Boken Med Världens Längsta Titel och måste sen beta av ett par bibbloböcker, bl.a. Terry Pratchetts och Stephen Baxters The Long Earth.