Det var på tiden

IDAG fick jag leveransbesked på böckerna jag beställde den 17/6, alltså "endast" 12 dagar sen. Ok, det har varit midsommar däremellan, men nån måtta får det väl ändå vara.

Nåja, det är ju inte som att jag inte har nånting att läsa hemma. Efter allt Maria Lang-prat gjorde jag slag i saken och lånade hem alla Lang-böcker som fanns på jobbet och som jag inte redan läst. (Vad jag vet. Jag kan ju ha glömt bort någon.) Det blev en liten hög ändå, det är ganska många av böckerna från 60- och 70-talet som jag inte läst.

Kate Morton - I det förflutna

Dimmornas lek var inte alls som min kopp te när det begav sig, men jag blev ändå lite sugen på I det förflutna som verkade ha en betydligt intressantare grundstory, imo. (Den glömda trädgården har jag för övrigt beställt i pocket nu, jag hoppas att den är bra.)

Häromdagen upptäckte jag att jag snart måste lämna tillbaks I det förflutna till biblioteket vilket betydde att jag faktiskt var tvungen att ta tag i den istället för att läsa om gamla Maria Lang-deckare. Nu har jag alltså läst klart den.

I det förflutna påminner mig om två andra böcker; dels Jonathan Carrolls Skrattets rike och dels Diane Setterfields Den trettonde historien. Den förstnämnda boken eftersom berättarjaget är en kvinna som blivit besatt av en gammal barnbok, The True History of the Mud Man, skriven för många år sedan av en hemlighetsfull författare och omåttlig hyllad av alla som läser den, och den sistnämnda på grund av miljön - ett slott bebott av en familj vars sista tre medlemmar envist bevarar de hemska familjehemligheterna. Att berättarjaget dessutom är i princip besatt av böcker och läsande ungefär som Margaret i Den trettonde historien gör att likheten blir ännu tydligare.

I korthet handlar I det förflutna alltså om Edie Burchill, en kvinna i trettioårsåldern vars förhållande nyss gått i kras. Hon har en dålig relation till sin mor och inte många vänner förutom sin chef, ägaren till det lilla förlag där hon arbetar. När boken börjar har en femtio år gammal postväska upphittats på en vind och de halvsekelgamla breven i den delats ut till sina mottagare. Edies mamma får ett brev som hon reagerar starkt på  - så starkt att Edie börjar undra över vad det egentligen innehöll. Jakten på svar leder henne till den avlidne Raymond Blythe, författare till den bok Edie älskade mest av allt som barn, och hans tre döttrar, Persephone, Seraphia och Juniper Blythe, som numera bor ensamma på familjeslottet Milderhurst Castle. Vid första anblicken verkar de tre gamla damerna bara vara förtjusande original, men när Edie får chansen att lära känna dem närmare avslöjas en sorglig och skrämmande historia.

Översättningen kanske inte är helt tiptop alla gånger så ibland blev jag faktiskt lite störd på språket, men förutom det så tycker jag att I det förflutna är en mycket bra roman som smidigt växlar mellan flera olika tidsperspektiv och berättarröster - Edie är "jag"-et i boken, men man får även följa de tre systrarna Blythe samt Edies mor Meredith som barn, och boken handlar lika mycket om Edies jakt på sanningen om Raymond Blythes familjehistoria som hennes egen utveckling och relation med modern.

Det är rentav så att jag börjar omvärdera min uppfattning om Dimmornas lek; jag kanske ska pröva att börja läsa den igen och se om den kanske är bättre den här gången...

Spöregn och strömavbrott

Det har öst ner i dagarna två (ok, inte öst hela tiden, ibland har det bara strilat eller t.o.m duggat lätt. Men ändå) och för att toppa det underbara vädret* så gick strömmen idag (nu är den förstås tillbaka). Problemet med att inte ha ström är inte bara att man inte kan se på tv eller sitta vid datorn, man kan inte heller laga mat. Åtminstone inte om man vill ha varm mat. Följaktligen trotsade vi regnet och begav oss in till stan för att äta lunch. En alldeles för sen lunch visade det sig eftersom de första två ställena vi gick till båda hade stängt - två helt onödiga stängda timmar mellan lunchens slut kl 14 och middagstidens början kl 16. Vad i?! Till slut blev det pizza för sambon och en kycklingrulle för mig på det lokala kebabhaket.

Ett annat problem med strömavbrott är att det blir lite mörkt för att läsa. Inte i vanliga fall kanske, dvs. när det inte regnar för då är det ju faktiskt rätt ljust ute sommartid, men när det regnar som det gör nu så blir det så grådassigt i lägenheten att jag bara får ont i huvudet om jag försöker koncentrera mig. Typiskt nog, för annars är ju ösregn det bästa läsvädret.

*Underbart så länge man inte behöver gå ut i det, förstås.

Tröstshopping

Tummen ner för De ickesynliga

Osympatiska karaktärer är ett säkert kort för att få mig att sluta läsa en bok. De ickesynliga håller sig med ett ärkenöt utan dess like, vilket i kombination med de ickesynliga själva - osynliga varelser som ser ner på människor mer än de anser att människor ser ner på djur och, icke att förglömma, Naturen med stort N - betyder en bok som kastas i den imaginära soptunnan. Inte i en fysisk sådan förstås. Nån som vill ha en bok?

Finally!

Jag förhandsbokade The Immorality Engine, tredje boken i George Manns Newbury & Hobbes-serie, för... tja, ett och ett halvt år sedan? Sen dess har den haft statusen "awaiting publication" på Book Depository. Men idag! Idag kom den!

Woot!

Maria Lang-omläsning

Dark Places-Helena har sin årstidsbundna rituella omläsning av diverse Maria Lang-deckare och jag följer hennes exempel; nu inför midsommar blir det En främmande man, senare i sommar måste man ju läsa Mörkögda augustinatt, till Lucia är Vitklädd med ljus i hår obligatorisk och julaftonen tillbringas med fördel läsandes Tragedi på en lantkyrkogård. Och så vidare.

(Fast jag missade också att läsa Kung Liljekonvalje av dungen vid rätt tidpunkt.)

Icke-läsning

Att sambon var inlagd på sjukhus (ja, han är hemma igen, kom hem igår) betydde till att börja med att jag lyckades läsa ut två böcker på en dag. Övriga dagar i ensamhet har det dock blivit följande läst: inget. Inte heller lyckades jag städa som jag planerat, det gjorde jag idag istället, så jag vet faktiskt inte riktigt vad jag har gjort den här helgen. Inte varit hemma så mycket uppenbarligen.

Gräsänka

Jag är gräsänka just nu, men inte av nån rolig anledning (som ni som följer mig på Twitter förmodligen sett). Min sambo ligger inlagd på sjukhuset pga svåra magsmärtor, något som han visserligen lidit av lite då och då i många år men igår var det värre än vanligt så vi åkte in till akuten och de beslutade sig för att lägga in honom. Jag hoppas att han får komma hem snart och att de faktiskt hittar felet den här gången - det här är inte första gången han söker läkarhjälp, men de har aldrig kunnat säga vad som är fel.

Det enda positiva med att sitta på akuten i 4½ timme är väl att jag hann läsa ut nästan en hel bok.

Christoffer Carlsson - Den enögda kaninen

Jag är officiellt sjukt avundsjuk. Hur kan nån som är född 1986 skriva så bra? (Eller är det ett tecken på att jag börjar bli gammal?)

Christoffer Carlssons debut Fallet Vincent Franke väckte precis samma förundran (med precis samma formulering, insåg jag nu) så jag kanske helt enkelt måste medge för mig själv att ja, jag börjar förmodligen bli gammal. Jag är åtminstone mycket äldre än jag tror.

Den enögda kaninen har beskrivits som en "glesbygd noir" och utspelar sig i den lilla fiktiva småländska orten Dalen, som egentligen inte är en dal, där de omkring sexhundra invånarna känner varandra så väl att efternamn inte behövs. David har flyttat därifrån och läser nu filosofi på Stockholms universitet, men en ödesdiger sommar kommer han hem och dras in i en nedåtgående spiral av händelser tillsammans med barndomsvännen Lukas och fyra andra ungdomar - Richard, Martin, Julian och Justine. I Dalen florerar rykten, både oskyldiga och illasinnade, om nästan alla. Vissa är sanna, vissa är det inte; till exempel sägs Martin vara bög och Julian och Justine, som är syskon, sägs ha ett förhållande. Den här sommaren får David veta vilka rykten som är sanna.

De sex ungdomarna har hittat ett gammalt hus, undangömt och bortglömt, och använder det inte bara som sin privata mötesplats utan även som gömställe för stöldgods. Tillsammans begår de inbrott i hus över hela Dalen, och det är inbrotten som har skulden för allt som sedan händer.

Nånting jag reagerar på är hur lätt de inblandade verkar ta på det de gör. Inbrotten ses inte som nåt allvarligt, och inte ens när något mer allvarligt faktiskt händer så verkar de sex känna någon större ångest inför det hela - visst, några av dem har moraliska betänkligheter, men mestadels handlar problemen om hur de ska kunna klara sig undan snarare än om vad de egentligen har gjort. Den extrema homofobin i Dalen stör jag mig också på, men jag kan mycket väl tänka mig att det är precis så det är i bibelbältet Småland (eller för den delen i många små byar ute på landsbygden).

Förutom detta tycker jag att Den enögda kaninen är ganska briljant. När det började bli lite väl mycket gangsters och uppgörelser blev jag lite uttråkad, men de mer övernaturliga inslagen - som kanske och kanske inte är Davids inbillningar - är spot on och hade kunnat utvecklas ännu mer. Överhuvudtaget är det karaktärsutvecklingen och det psykologiska samspelet mellan, tja, precis alla i boken som är det mest intressanta. (Och språket! Språket är fantastiskt.)

Det är en blandning av noir, psykologisk thriller och coming-of-age story med en dos av incest och hallucinationer, och om Christoffer Carlsson tänker fortsätta skriva böcker så tänker jag fortsätta läsa dem.

Härtill var jag nödd och tvungen

Jag provläste lite i Zoo City av Lauren Beukes (sydafrikansk urban fantasy) hemma hos en kompis idag och kom fram till att jag genast behövde beställa den. Med 10% rabatt på Book Depository gick den dessutom på under 50-lappen, så jag har inte SÅ dåligt samvete...

P.S. Jag började på Den enögda kaninen idag. Halva boken i en sittning. Den är bra.

Nämen

Idag fick jag faktiskt mitt rec. ex. av De ickesynliga. Nu ska jag bara komma mig för att läsa det också. (Jag har inte lyckats börja med Den enögda kaninen än... men det ligger på att-göra-listan, jag lovar.)