Claude Izner - Mordet i Eiffeltornet

Det här lät verkligen som nåt för mig - deckare i historisk miljö och så vidare. Jag älskar ju t.ex. Gyles Brandreths böcker om Oscar Wilde och Laurie R. Kings om Sherlock Holmes och Mary Russell, och så vidare.

Tyvärr tyckte jag inte att Claude Izner (pseudonym för två boklådeägande franska systrar) lyckades särskilt bra med sin historiska deckare. Visst, de historiska detaljerna är säkert helt med sanningen överensstämmande och allt sånt där, men Victor Legris var verkligen inte nån särskilt sympatisk detektiv eller människa överhuvudtaget och människorna runtomkring honom är för bisarra och/eller hemlighetsfulla för att vara roliga att läsa om. Den enda som egentligen funkade var Joseph, bokhandelsbiträdet.

I korta drag handlar boken om en rad dödsfall under världsutställningen i Paris 1889. Ett av dödsfallen sker i det nybyggda Eiffeltornet och samtliga avfärdas såsom orsakade av bistick. Victor Legris börjar dock misstänka att det är någon som mördat dessa människor. Han börjar på ett klumpigt sätt undersöka saken och misstänker i tur och ordning alla sina bekanta. (Nå ja, bara två-tre stycken, men på ganska obestämda grunder i samtliga fall. Svartsjuka bland annat.)

Att han dessutom faller som en fura för en söt karikatyrtecknerska och därigenom uppträder som en stor - och mycket svartsjuk - idiot är ytterligare ett stort minus.

Det var först på slutet som boken överhuvudtaget började ta sig, och då menar jag verkligen i sista kapitlet. Jag kommer eventuellt att läsa nästa del (när den kommer på svenska) men jag kan lika gärna skippa den, det är varken till eller från för min del. Men man kan ju alltid hoppas på att serien blir bättre i de senare böckerna.

Kraken, Kraken, Kraken!

Jag har väntat och väntat på att China Miévilles nya bok Kraken skulle gå och beställa och idag fick jag mail från Adlibris om att den var leveransklar! Fast jag var så fräck att jag beställde den från Bokus istället, den var billigare där. ;)

Yay, Kraken!

(Och av en händelse var vi också på bio idag och såg Clash of the Titans, där Kraken har en framträdande roll.)

90 000

Idag knäcktes 90 000 besökare-gränsen (ja, drygt 90 000 egentligen, för jag hade ingen besöksräknare den första månaden eller så). Undrar hur länge det tar innan jag kommer upp i 100 000?

När det magiska ögonblicket inträffar ska jag nog fira det med att ha en tävling, eller nåt sånt. =)

Elin Wägner - Pennskaftet

Elin Wägner är författarinna nummer två i årets utmaning Skrivande svenskor. Det dröjde länge innan jag kom mig för att läsa Pennskaftet - som var mitt förstaval, även om jag egentligen hade tänkt hinna med Åsa-Hanna också - eftersom jag kände mig allmänt lästrött och prioriterade att läsa annat istället.

Slutligen tog jag mig i kragen och började på Pennskaftet för att hinna läsa åtminstone en av böckerna innan nästa författarinna tar vid, och jag blev glatt överraskad av hur bra den var. Jag tror faktiskt att Pennskaftet har varit den bästa boken hittills i både Klassiska kvinnor och Skrivande svenskor, till och med bättre än min tidigare favorit Pengar av Victoria Benedictsson.

Boken utspelar sig iallafall 1910, eller däromkring, och handlar om kampen för den kvinnliga rösträtten. Huvudpersonerna är Cecilia, en "halvgammal fröken" (skulle man kunna säga, med den tidens språkbruk - som jag uppfattade är Cecilia ungefär 28 år*, lika gammal som jag) som fortfarande sörjer över en förlorad kärlek från många år tillbaka, samt Pennskaftet - så kallad eftersom hon arbetar som journalist på Frisinnade Morgontidningen, och vad hon heter på riktigt, Barbro Magnus, är det inte många som känner till - som är ett antal år yngre än Cecilia och bor på samma pensionat som henne.

Av en slump möter Cecilia en rösträttskvinna som övertalar henne att börja engagera sig i kampen för rösträtt, och Pennskaftet som redan är rösträttskvinna själv uppmuntrar Cecilia både i arbetet och i att skaffa sig ett eget boende. Cecilia är ändå en relativt välbärgad kvinna genom arv och Pennskaftet förstår inte varför hon envisas med att bo på pensionat när hon kan skaffa sig en egen våning och bo själv med en jungfru till hjälp.

Cecilias lägenhet blir något av en knutpunkt för rösträttskvinnorna, och en tillflyktsort för Pennskaftet och den unge man hon träffar under bokens gång. (De träffas även hemma hos honom och hemma hos henne, när hon väl skaffar sig sitt eget rum istället för pensionatet, men det här med att två personer av olika kön vistas i samma rum ensamma är ju egentligen en stor skandal och ingenting "en hederlig flicka" skulle göra. Tur att vi kommit lite längre nu...)

Hur som helst, mestadels handlar det om rösträtten och om Cecilias emancipation samt Pennskaftets kärlek. Jag kan tänka mig att folk blev en aning upprörda av sexualmoralen som kommer till uttryck i boken, det här med att en man och en kvinna faktiskt kan BO IHOP, ensamma, utan att vara gifta. *gasp* Tydligen ansåg till exempel Ellen Key att "kärlek var viktigare än vigselbevis" (citat Wikipedia) och det höll Elin Wägner uppenbarligen med om.

Flera av bokens karaktärer protesterar mot "fria förhållanden" eller så kallade samvetsäktenskap (som var så vanligt i till exempel Stockholm i slutet av 1800-talet att det även kallades Stockholmsäktenskap) men de utmålas som gammelmodiga, fast i konvenansen och i vissa fall rent ut sagt elaka och snara att döma en kvinna (men, som det verkar, inte en man) som levt tillsammans med en man utan att vara gift. Bara ryktet om detta, oavsett om det var sant eller inte, var nog för att förstöra en kvinnas liv för all framtid.

Boken behandlar dessutom prostitution lite på sidan av, bland annat genom att Pennskaftet övertar en lägenhet från en prostiturerad kvinna och senare i boken hjälper henne med motiveringen "du är ju ett kvinns", vilket Pennskaftet anser är en fullt acceptabel anledning till hjälpen (men som inte många höll med om år 1910, misstänker jag. Fallna kvinnor och så vidare).

Nå ja, jag ska inte svamla på mer om handlingen utan bara uppmana att läsa Pennskaftet; den är både intressant och BRA. Och väldigt lärorik.

*Vixxtoria tror att Pennskaftet är omkring 28 och Cecilia kanske tio år äldre. Är det nån som vet säkert?

Vi har också läst Pennskaftet:
Vixxtoria
Camilla
Violen
Lyrans Noblesser
Theresans

Ett par saker bara

Jag har nästan läst ut Pennskaftet; jag började på den idag och den var ju mycket bättre än jag trodde, faktiskt så bra att jag beställde den på Adlibris (det jag läser just nu är bibliotekets exemplar). Dessutom åkte Sofi Oksanens Stalins kossor ner i kundvagnen, för det var också en bok som jag blev positivt överraskad av och gärna vill läsa igen. Samt låna ut till min kära mor som tyckte att den lät väldigt bra när jag berättade om den, men som är alldeles för virrig för att kunna låna (fysiska) böcker på biblioteket. Hon skulle bara få betala massor av förseningsavgifter hela tiden... I och för sig skulle hon ju kunna låna den som (streamad) talbok, hon brukar låna såna och lyssna på när hon går runt i lägenheten och plockar med annat. Finns Stalins kossor inläst?

Presentkortsböckerna

Jag fick ju ett presentkort på 300 kr på Akademibokhandeln av Fia när jag fyllde år. Det utnyttjade jag idag, och de här böckerna blev det:

Clive Cussler - Arctic Drift, David Gibbins - The Tiger Warrior och Kathy Reichs - 206 Bones.

Tyvärr så har Akademibokhandeln inte kvar sin "ta 4, betala för 3"-kampanj, annars hade jag kunnat få en bok till... men de hade hur som helst ett väldigt dåligt utbud, tycker jag.

Bokfrågornas ABC - I

1. Förra veckan (eller snarare 2 månader sen...) handlade det om en huvudperson du tycker om, nu undrar jag vilken person i böckernas värld som du identifierar dig med mest?
Hm, tja, jag kan nog identifiera mig ganska mycket med flera av personerna i Microslavar men också med t.ex. Elinor Dashwood i Förnuft och känsla. (Det finns en anledning till att jag blev Elinor i "Which Austen heroine are you", se högermaginalen). Och från tid till annan är jag nog rätt lik Hermione Granger. =) Besserwissig know-it-all, alltså.

2. Internatskolor är populära att skriva om. Berätta om en bok som utspelar sig på en sådan?
Ja, Hogwarts är ju ett val som ligger nära till hands men jag tänker nog mest på en ungdomsbok (ganska gammal, kan ha varit en del i en serie, troligen utgiven av Wahlströms ungdomsböcker eller liknande) som handlar om en internatskola för flickor i England. Jag tror inte att det är vare sig Malory Towers eller St. Clare´s. Det finns bland annat en amerikansk flicka där som heter Petronella eller liknande men kallas för Peter. Nån som känner igen?

3. Berätta om en bok som handlar om identitet och sökande efter detsamma!
Spontant tänker jag på t.ex. Michelle Magorians Godnatt Mister Tom och även En liten kärlekssång. Neil Gaimans Neverwhere handlar bland annat om huvudpersonens plats i två olika världar och var han känner sig mest hemma i slutändan, och även Michael Endes Den oändliga historien handlar mycket om Bastians sökande efter en egen identitet.

4. Vilka bokrelaterade sidor på internet besöker du oftast?
Adlibris, Bokus, BookMooch och Book Depository. Ja, förutom alla bokbloggar jag läser (se blogroll).

Tematrio - Långtbortistan

Första tematrion på lääänge.

Berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, "exotiska" platser.

• De flesta av Agatha Christies böcker utspelar sig i England, som inte är så exotiskt, men då och då åker ju Poirot eller miss Marple på semester. Till exempel utspelar sig Mord i Mesopotamien i Irak, nånstans vid floden Tigris stränder.
  
• Jules Vernes En världsomsegling under havet är ju exotisk så det förslår - en jättestor ubåt som far runt i alla världshaven och stöter på alla möjliga konstiga varelser och vistas i egendomliga miljöer (som vi numera vet inte existerar, men iallafall).
  
• I Nina Solomins Ok, amen är det inte miljön utan folket som är exotiska. Boken handlar om Ninas försök att leva bland chassidiska judar i New York. Chassiderna är mer eller mindre den judiska versionen av amishfolket och de släpper nästan aldrig in utomstående i sina liv, så Nina Solomin fick verkligen kämpa för att förstå dem och dessutom skriva en bok om dem.
  

Ordförståelse

Jag kommer aldrig göra högskoleprovet (har aldrig velat göra det och ser inte heller mycket mening med det nu - med två examina och 300 000 i studieskulder i bagaget), men hittade via BokMamma länken till ordförståelsedelen som finns på DN:s webbsida.

Resultat: 40 rätt av 40. Ka-ching!

"Av de 66999 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 63955 (95%)."

Gyles Brandreth - Oscar Wilde and the Dead Man´s Smile

I den tredje boken med Oscar Wilde som detektiv och Robert Sherard som berättare prövar Brandreth ett nytt grepp, nämligen att låta Sherard berätta om ett fall som utspelade sig för flera år sedan - i Paris år 1883 (bokens nutid är London, julen 1890), där Robert Sherard träffade Oscar Wilde för första gången. Det är ju förstås ett sätt att få böckerna att räcka längre; jag funderade redan när jag läste första boken på hur Brandreth tänkt lösa problemet med Wildes fängelsevistelse 1895-1897 samt hans död inte långt därefter.

Boken börjar med att Wilde och Sherard träffar Arthur Conan Doyle på Madame Tussaud´s berömda vaxmuseum i London, och Wilde ger Doyle ett manuskript, författat av Sherard och innehållande berättelsen om fallet i Paris nästan åtta år tidigare. Vid denna tidpunkt hade Wilde precis avslutat en föreläsningsserie i Nordamerika, där han träffar den berömde franske skådespelaren och teaterägaren Edmond La Grange. La Grange har bestämt sig för att sätta upp en produktion av Hamlet, på franska, och ber Wilde att hjälpa honom med översättningen.

På båtresan mellan USA och Europa kommer första tecknet på att allt inte står rätt till - någon dödar La Granges mors knähund och begraver den i jord i en resväska. Vem som gjorde det och varför är ett mysterium, men Wilde beslutar sig hur som helst för att bege sig till Paris och arbeta med familjen La Grange.

Böckerna om Oscar Wilde blir bara bättre, måste jag säga. I jämförelse med denna bok är i synnerhet den första rätt så ojämn även om jag tyckte den var väldigt bra när jag läste den, men det märks nu att Brandreth fått kläm på karaktärerna på ett helt annat sätt. Det är svårt att skilja på de verkliga och de fiktiva karaktärerna (visserligen är ju alla fiktiva, men vissa av dem är ju åtminstone baserade på en riktig person... t.ex. Wilde, Sherard och Sarah Bernhardt), båda sorterna är så levande och välskrivna.

I oktober kommer nästa del i serien, Oscar Wilde and the Nest of Vipers (eller ...and the Lady-in-waiting, men jag vet inte vilken som är den brittiska och vilken som är den amerikanska titeln. De två första böckerna lider också av dubbla titlar vilket är ganska störande). Det är dock hardcover, när pocketvarianten kommer ut är osett ännu. Den ska hur som helst införskaffas.

Praktik!

Från och med den 3 maj så gör jag praktik på stadsbiblioteket i Luleå, på heltid och i sex månader framåt! (Förutsatt att jag inte får nåt av de jobben jag sökt istället.) Jag fick det bekräftat idag - jag träffade bibliotekschefen och några av bibliotekarierna idag kl 12 för att prata om vad jag ville med en eventuell praktik och vad de hade tänkt sig, och sen så skulle de höra av sig med besked "i början av nästa vecka". Men när jag satt hemma hos mamma och drack te så ringde telefonen; det var bibliotekschefen som sa att "nu har vi redan diskuterat det hela och vi tycker att du kan få börja måndagen den 3 maj. Kom hit klockan 08.30 så fixar vi nyckel och grejer till dig då."

Så då håller jag alla fingrar och tår för att jag efter praktiken ska få jobb där också. ;)

Bloggtorka

Precis som många andra verkar jag ha drabbats av bloggtorka. Jag HAR böcker att recensera, jag läser nya böcker, det finns en j*kla massa utmaningar, listor osv. att göra (tematrio, bokfrågornas ABC med flera) men jag ids ändå inte skriva nåt.

Nå ja, bara för att jag skriver det här inlägget och annonserar en torka så kommer jag förmodligen komma på hur mycket som helst att skriva om alldeles strax...

Bara så ni vet, alltså. Jag känner mig helt enkelt inte särskilt kreativ för närvarande.

(Förresten så läste jag lite påskekrim såhär vid påsk, Kathy Reichs Devil Bones, och jag följer upp det med The Navigator av äventyrsromanernas okrönta mästare - och min komfortförfattare - Clive Cussler. Nån dag när jag orkar så ska jag ta tag i Pennskaftet.)