Det roligaste med den här titeln, för mig, är att en rysk kvinna som brukar låna böcker där jag jobbar faktiskt är mycket förtjust i björkar! =)
Anyway.
Ryssar är såna som gillar björkar handlar om Masja (Maria) Kogan, född i Azerbadjan men uppvuxen i Tyskland dit familjen flydde under
konflikten mellan armenier och azerer i området Nagorno-Karabakh (som jag överhuvudtaget inte kände till innan jag läste den här boken, det var mycket intressant att läsa om) i början av 1990-talet. Masja är judinna och mormodern en överlevare från nazisternas koncentrationsläger, och för mamma Kogan var det enormt svårt att hamna just i Tyskland där "askan fortfarande är varm".
Boken berättas av Masja i jag-form och det verkar som att författaren har fått många frågor om det är en självbiografisk bok (Olga Grjasnowa är född i Azerbadjan och uppvuxen i Tyskland), men det är det inte enligt henne själv. Masja är en komplicerad personlighet - bisexuell, flerspråkig, intelligent, sluten om sitt förflutna och har svårt för att visa sina känslor. Hennes pojkvän Elias är tysk, exet Sami arab och bäste vännen Cem är turk. Själv pluggar hon språk och talar arabiska men inte hebreiska, engelska, franska och tyska men inte azeriska. Hon arbetar som tolk och drömmer om ett jobb i FN.
När Elias skadas svårt och dör av ett inflammerat benbrott börjar Masjas liv lösas upp. För att slippa ifrån tar hon ett jobb i Tel Aviv, där den judiska släkten utsätter henne för sin granskning. De föraktar henne för att hon inte talar hebreiska, tullen misstänkliggör henne för att hon talar arabiska och själv känner hon att hon inte passar in vare sig i sin hemstad Frankfurt, barndomsstaden Baku eller i Israel, där situationen mellan judar och palestinier bara blir värre. I sorgen efter Elias blir hon allt mer självdestruktiv.
Ryssar är såna som gillar björkar tar upp ämnen som nationalism, främlingsfientlighet, etniska konflikter och invandring. Masja, Sami och Cem drabbas alla av fördomar som hindrar och trycker ner dem på olika sätt, ingen av dem passar riktigt in någonstans. Boken har tydligen fått etiketten "invandrarroman" i Tyskland men den är så mycket mer: kärleksroman, utvecklingsroman (eller kanske snarare... sönderfallsroman?), politisk roman osv. osv. De ämnen Grjasnowa tar upp är högaktuella.
När Masja kommer till Israel tappar boken lite fart, den är som vassast under första halvan innan hon lämnar Tyskland (bland annat när Cem berättar om faderns besök på ett av Kristdemokraternas möten - efter 40 år i Tyskland har han förstått att han är muslim, och därmed inte välkommen...) men i det stora hela är det en mycket läsvärd bok och en mycket lovande debut.