30 april 2013

Shirley Jackson - We Have Always Lived in the Castle

Merricat Blackwood och hennes äldre syster Constance bor i sitt gamla familjehem tillsammans med sin rullstolsbundne farbror Julian. Två gånger i veckan går Merricat till byn för att handla mat och byta biblioteksböcker, resten av tiden lämnar ingen huset och trädgården. Människorna i byn hatar och fruktar de tre medlemmarna i familjen Blackwood som fortfarande bor kvar i huset där resten av familjen förgiftades till döds för sex år sedan.

Boken berättas av Merricat, en synnerligen opålitlig berättare som lever i sin egen värld. För att skydda huset och dess invånare gräver hon ner små skatter på utvalda platser i trädgården och skogen runt huset eller spikar fast talismaner av olika slag på träden runtomkring. Så länge ingen kommer och stör Constance är Merricat fullständigt nöjd med situationen.

Men en dag dyker en ovälkommen besökare upp; Merricats och Constances kusin Charles Blackwood. Han ruckar på husets balans och retar upp Merricat, som tar till alla medel för att få honom att lämna huset.

Jag misstänker att de flesta i #boblmaf läst den här boken. =) Själv är jag sen på bollen (den har dock stått i bokhyllan i ett par år...) men den är ju verkligen helt fantastisk. Att Merricat är berättaren och styr vad läsaren får veta gör att man sympatiserar med hennes perspektiv, även då sanningen avslöjats. Charles Blackwood har rätt i många saker men jag förstår precis hur Merricat känner när han kommer intrampandes och nästan vänder Constance mot henne. Samtidigt undrar jag verkligen hur Constance resonerar genom hela boken... Varför stannar hon kvar? Är det för att hon vill det, eller uppoffrar hon sig själv för systerns skull?

We Have Always Lived in the Castle (titeln!) är faktiskt bättre än The Haunting of Hill House, som jag tyckte var väldigt bra när jag läste den. Det är de enda böcker jag läst av Shirley Jackson men det kan ju eventuellt vara så att jag måste läsa fler.
"My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have often thought that with any luck at all, I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on both my hands are the same length, but I have had to be content with what I had. I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the death-cup mushroom. Everyone else in our family is dead."

23 april 2013

Book lovers only!

Nu blir det mer skamlös reklam, men jag måste ju dela med mig av bra grejer som händer:

Min gamla arbetsplats Piteå stadsbibliotek har hittat på en otroligt kul grej för ungdomar 13-15 år: Bibblan by night, for book lovers only! Det är ett evenemang för dig som är, som sagt, 13-15 år och som gillar att läsa och även att prata om det du läst med andra. På Bibblan by night har du chansen att träffa andra i samma ålder som gillar samma sak!

Fredagen den 26 april kl 19-22 på Piteå stadsbibliotek får du mingla och prata böcker hur mycket du vill. De första 20 får en maffig goodiebag (tro mig, den är verkligen maffig, jag vet vad som är i den), och under kvällen blir det också bokquiz samt filmvisning. Anmäl dig senast 24/4 via Piteå stadsbiblioteks evenemang Bibblan by night på Facebook, eller maila asa.wilen(at)pitea.se, och så byter du ut (at) mot @ förstås... ;)

22 april 2013

Imorgon, alltså! Då ni!

Imorgon den 23/4 är det Världsbokdagen, och inte nog med det *skamlös reklam* så drar biblioteken i Norrbotten igång kampanjer Norrbotten läser, ett läsäventyr där vi hoppas att så många som möjligt i Norrbottens län läser en och samma bok för att sedan dela sin läsupplevelse med andra, antingen online (bl.a. på Facebook-sidan Norrbotten läser) eller IRL.

Boken och författaren är hemlig fram till imorgon, men jag kan avslöja att det är en författare med Norrbottensanknytning, och hen ska dessutom göra en författarturné i länets samtliga 14 kommuner till hösten!

Alltså, imorgon beger du (som bor i Norrbotten) dig till ett bibliotek nära dig och hämtar en gratis pocketutgåva av den utvalda boken. Den finns naturligtvis också att låna som pappersbok, ljudbok, talbok och e-bok. Sen läser du boken, går in på facebook.com/norrbottenlaser och diskuterar tillsammans med andra (eller gör en bokcirkel av den, eller prata med frisören eller kassörskan på ICA...) och slutligen kan du delta i en skrivartävling med boken som utgångspunkt - mer info om detta på ditt bibliotek - och till hösten blir det en bejublad författarturné. Marsch iväg!

*slut på skamlös reklam*

9 april 2013

Julie Otsuka - Vi kom över havet

Vi kom över havet är en tunn liten bok med stort innehåll. Den handlar om de japanska postorderbrudar som anlände till USA i början av 1900-talet, för att gifta sig med invandrade japanska män som de aldrig träffat. De hade fotografier och brev med sig men i många fall var fotona gamla och breven fulla av lögner. Istället för att få ett bättre liv med en välbärgad make fick de unga japanskorna slita ont, på fälten, som hembiträden, i tvätterier eller restauranger, tillsammans med en man som inte alls var så rik eller så stilig som han utmålat sig i breven. Vissa kvinnor dog. Andra blev tidigt änkor. Några hamnade på bordeller. Några blev faktiskt lyckliga. Men de blev allihop ihopsamlade och ivägskickade tillsammans med sina familjer efter Pearl Harbor, i en tid då amerikanska japaner stämplades som spioner och förrädare.

Hela boken är skriven i vi-form vilket till en börja med är lite förvirrande, men man vänjer sig snabbt. Julie Otsuka har inte valt ut en av kvinnorna som huvudperson utan skriver om alla de som anlände med samma båt till San Francisco en dag år 1919. Trots det känns det som att det är samma kvinnas liv som beskrivs, kanske för att livet blev så lika för dem alla vare sig de hamnade på fälten eller som restaurangägare i en storstad. De känner sig aldrig riktigt hemma i det nya landet, och ser till sin sorg sina söner och döttrar växa upp till amerikaner. Samtidigt är deras livsvillkor så olika.

Julie Otsuka har utgått från levnadshistorier berättade av japanska immigranter som kom till USA under första hälften av 1900-talet, och hon har ett rikt material av historiska källor. Trots att Vi kom över havet är en roman så baseras den alltså på En Sann Historia (tm) men låt inte det avskräcka dig. Den är väl värd att läsa, särskilt i vår egen samtid där rasistiska tankar frodas. Det här är en berättelse om De Andra, de som är främmande, och hur lika "oss" de egentligen är.

7 april 2013

Det där med att skriva recensioner

Det är inte min grej riktigt nuförtiden verkar det som. Jag har ett fint excel-ark där jag skriver ner statistik för de böcker jag läser (författare, titel, datum då jag läste ut boken, genre, författarens ursprungsland och kön, övrigt t.ex. om boken var på engelska eller om jag läst den förut... ja, det viktigaste helt enkelt) och där noterar jag också om jag har reccat den eller inte. Av årets 16 lästa böcker* har jag reccat exakt två på den här bloggen (och en, Sofia Nordins En sekund i taget, på barn- och ungdomsbloggen jag skriver för jobbets räkning). Av nån anledning ids jag inte ens baksidesblogga, och definitivt inte analysera eller något annat sånt där jobbigt.

Men jag kan ju iallafall nämna de böcker som har varit bäst hittills. De som verkligen sticker ut från mängden är - utan inbördes ordning -  Kupé nr. 6 (Rosa Liksom), Baby Jane (Sofi Oksanen) och Främling, vad döljer du för mig? : En bok om rasism (Marcus Priftis). Vsg för lästips.

Även Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus var mycket intressant - lite rörig ibland, och lite tråkig ibland; jag funderade ett par gånger på att lägga ner läsningen men jag kämpade på och gillade faktiskt i slutändan. Den är dessutom skrämmande aktuell. Läs gärna, är min rekommendation. Och nu när Nordkorea är så mycket på tapeten så kan jag också tipsa om Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea av den amerikanska journalisten Barbara Demick - en av de två böcker jag faktiskt lyckats recensera i år!

*Det där är ju en annan sore point för mig. Jag som en gång i tiden klämde 18-20 böcker per månad får nu vara glad om jag lyckats läsa fem eller sex... *mutter* Heltidsjobb och dålig läslust är en usel kombo. Ingen snabbläsarklubb för mig.

2 april 2013

Liebster Blog Award

Jag har fått en Liebster Blog Award från Matildas läshörna, tack ska du ha!

När man fått utmärkelsen ska man svara på nio frågor och skicka den vidare till fem andra bloggar.

Vad ville du bli när du var liten?

Först ville jag bli paleontolog, sen arkeolog. Sen blev jag historiker istället (har en fil. kand. i historia).

Vad är du idag?

Bibliotekarie.

Vart vill du helst resa?

Japan och Storbritannien.

Var ser du dig själv om fem år?

Alldeles för svår fråga, nästa!

Rött eller vitt?

Eftersom jag inte dricker vin så svarar jag grönt, som i min favoritfärg.

Sommar eller vinter?

Höst! ;)

Skog eller hav?

Hav. Det är viktigt för mig att bo i närheten av vatten - inte för att jag seglar eller gillar att bada, utan för att det känns fel att inte vara i närheten av vatten.

Vad gör dig ledsen?

Här måste jag nästan kopiera Matilda och säga orättvisor och förtryck. Fast egentligen blir jag förbannad.

Vad är det bästa du vet?

Att sova när jag är riktigt trött. Bland annat.

De jag vill ge en award till är några av de bloggar jag läser oftast: Bokomaten, Bokbabbel, Bokstävlarna, Dark Places och Calliope Books.