31 mars 2011

Michelle Paver - Dark Matter

Michelle Paver är väl mest känd för sin ungdomsfantasyserie Vargbröder (som är väldigt populär på biblioteken, åtminstone där jag har jobbat). Dark Matter är mer av en vuxenroman, undertiteln är A Ghost Story och det är verkligen en spökhistoria. Riktigt obehaglig stundvis, och väldigt bra.

Boken utspelar sig på 1930-talet och handlar om Jack, en ung engelsman från en fattig medelklassfamilj som får ett erbjudande om att följa med på en polarexpedition som radiooperatör. Expeditionens övriga medlemmar är fyra unga män ur överklassen och Jack känner sig underlägsen dessa fyra som har haft en priviligierad uppväxt, gått i fina skolor och aldrig vetat hur det är att vara fattig. Först överväger han att inte följa med, men han inser att detta är hans chans att slippa det ensliga liv han hittills levt i London.

Sommaren 1937 beger de sig till Norge, och därifrån ska de resa med båt till Svalbard där de ska slå läger i Gruhuken. I ett år ska de fem leva under bistra omständigheter för att utföra meteorologiska och andra vetenskapliga mätningar som sedan ska skickas till The Royal Geographical Society i London.

Men resan börjar inte bra. Teddy, gruppens fältläkare, måste stanna kvar i London när hans far dör, och reducerade till fyra man fortsätter expeditionen till Tromsø. Väl i Norge hyr de en båt och en besättning, och under kapten Erikssons ledning lägger Isbjørn ut från Tromsøs hamn i slutet av juli.

Isbjørn är allt frid och fröjd, även om Jack inte gillar de slädhundar de tagit med sig (hans överklasskamrater ser hundar som meningen med livet, men Jack har inte vuxit upp med fyrbeningar omkring sig och kan inte riktigt förstå grejen med det hela). Det enda smolket i bägaren är kaptenen Mr Erikssons oförklarliga motvilja mot slutdestinationen Gruhuken. Expeditionens medlemmar avfärdar dock hans motvilja som nonsens och vidskepligheter...

Ja, det kan ju varenda läsare av spökhistorier räkna ut, att det inte är särskilt smart att ignorera varningar från lokalbefolkningen. När Isbjørns kapten och besättning motvilligt landstiger vid Gruhuken och arbetar på av bara f-n för att få komma därifrån så fort som möjligt så borde ju även de rationella engelsmännen dra öronen åt sig, men istället smäller de upp en liten stuga och inrättar sig för vintern.

Dark Matter påminner stundvis om Andreas Romans Mörkrädd, för mycket av skräcken pågår i Jacks huvud. Hela boken är hans dagbok som han påbörjade kvällen då han blev erbjuden att följa med på expeditionen, och han skriver noggrannt ner allt han ser och upplever i Gruhuken. Länge vet han inte vad han ser och han övertygar sig själv om att vad det än var så är det helt ofarligt, men ju längre tiden går och ju mer oroväckande saker som händer, desto mer övertygad blir han att det han sett inte är ofarligt. Men är det verkligt? Har någon av de andra sett något - och ska han berätta för dem vad han sett och känt, eller kommer de tro att han blivit galen?

Det här är en fin liten spökhistoria med bra flyt, som känns trovärdig på grund av att den berättas i dagboksform. Redan från början får man veta att något hemskt hänt på expeditionen - en forskare har, tio år efteråt, kontaktat Algie, en av expeditionens medlemmar, eftersom han vill kunna använda deras upplevelser i en avhandling han håller på med. Boken börjar med det svarsbrev Algie skickar där han avbeder sig allt samröre med forskaren ifråga, och där han ger antydningar om att något hänt under expeditionen. Efter det sitter man på nålar och väntar på att katastrofen ska inträffa. ;)

29 mars 2011

Hipp hipp hurra!

 Idag fyller jag år! 

Välkommen till ett virtuellt födelsedagskalas! Ta en bit tårta eller valfritt annat fika, slå er ner med en kopp av nåt drickbart eller rota så mycket ni vill i bokhyllorna. =) Kalaset pågår förstås hela dagen, och det finns kritor och pixiböcker för de mindre gästerna så känn er inte skyldiga för att ni hänger här. ;)

26 mars 2011

Andrew Martin - The Necropolis Railway

Jag läste inte så noga när jag beställde den här boken; med tanke på titeln och framsidan så antog jag helt enkelt att det var lite av en steampunkig spökhistoria av nåt slag. (Jo, jag läste att det var en murder mystery, men tänkte... tja, spöken? Odöda? Nånting sånt.) Tyvärr blev jag besviken, för det är istället en ganska medioker murder mystery som bara råkar utspela sig i början av 1900-talet, dvs. i slutet av den fiktiva steampunk-eran men inte alls steampunk - det är inga automatons så långt ögat når, och inga zombies, spöken eller Frankensteins monster heller. Jag hade ju hoppats på en ny George Mann ju.

In short - den unge Jim Stringer älskar järnvägen, och hans högsta dröm är att en dag bli lokförare. För att uppnå detta tar han anställning på järnvägen i London som städare (och så småningom kunna arbeta sig upp till lokförare, så som det gick till på den tiden). Märkligt nog blir han hatad av alla sina medarbetare och får även veta att den förre killen som hade hans jobb dog under mystiska omständigheter. Dags att undersöka, alltså.

Problemet här är att Jim är en tafflig tonåring som precis kommit in till storstan från en liten by på landet, och hela plotten är så tilltrasslad att när mördaren väl avslöjas så är det en så osannolik person att jag överhuvudtaget inte fattar hur Andrew Martin tyckte att det var en bra upplösning. Hux flux löses allting på de sista tre sidorna, liksom. Och då har Jim harvat på i en hel bok med sitt evinnerliga järnvägstjat...

Njae, kan inte rekommenderas tyvärr - fast jag såg på Amazon att det finns de som gett boken en femma, hör och häpna, så det är tydligen en sån där bok som man älskar eller hatar. Förutom att jag inte hatar den, jag är bara ganska likgiltig.

Förresten så är The Necropolis Railway den första boken i en serie om Jim Stringer. Man kan ju hoppas att de andra böckerna är bättre.

Primtal

På tisdag (29/3) fyller jag primtal. 29 närmare bestämt. Det kanske är ett tecken på att jag borde läsa Primtalens ensamhet, men den lockar mig inte just nu.

Jag har funderat på vad jag egentligen önskar mig, men kan knappt komma på några böcker eller bokrelaterade saker alls - det är lite oroväckande faktiskt. Självklart har jag en megalång Adlibris-önskelista, men väldigt få titlar lockar mig just för tillfället. (Några av de som jag skulle vilja ha har inte kommit ut än, t.ex. P. J. Tracys Shoot to Thrill, eller Play to Kill - beror på om det är den brittiska eller den amerikanska utgåvan, suck på det...)

Boken jag håller på med nu (Polar Quest) är, sin arktiska titel till trots, inte särskilt bra. Iallafall inte 160 sidor in, så jag funderar på om den verkligen kommer att bli bättre - författaren har redan använt "oskyldigt anklagad för mord"-greppet och "ond, ondare, ondaste skurken"-greppet. För att inte tala om "bästa stridsnissen i världen"-greppet som det egentligen bara är Clive Cussler som kommer undan med. Så det kan nog bli en bortläggning av Polar Quest för tillfället. Jag måste fundera på vad jag vill läsa istället. Recensionsdatumet för Cirkeln är ju inte förrän om över en månad, så den ligger tålmodigt och väntar fortfarande...

17 mars 2011

På sparlåga

Både bloggandet och läsandet går på sparlåga just nu. Jag tillbringar dagarna med att titta på tv (Animal Planet, mestadels) och känner ingen större läslust, så bloggen är satt på undantag för tillfället. På återseende.

7 mars 2011

Paket!

Åh vad kul! Idag har jag fått manuset till Cirkeln, ni vet Saras och Mats Strandbergs gemensamma projekt. Den skuttade genast glatt upp till toppen av att läsa-högen - fast recensionsdatumet är inte förrän 2 maj, så jag har ju ett tag på mig.

5 mars 2011

Sämsta läsmånaden någonsin

Jag har aldrig läst så lite som jag gjorde i februari. Verkligen aldrig någonsin, sen jag lärde mig läsa vid, tja, drygt två års ålder (fast då var det mest Bamsetidningar som gällde förstås). Två böcker på hela månaden!!! TVÅ! Visserligen på engelska och jag läser inte lika fort på engelska som på svenska, men jag har inte direkt läst lite varje dag eller så, utan några dagar per bok och sen inget mer. Lite skyller jag förstås på So Cold the River som jag tragglade med och sedan lämnade tillbaks oläst, och jag har förstås läst små snuttar i andra böcker (min vanliga kvällslektyr brukar vara nåt kapitel i nån av David Eddings böcker eller så, men jag läser sällan hela boken nu längre utan bara valda delar) men bara två utlästa böcker, det är ett ganska katastrofalt resultat på hel en månad.

Och jag menar det naturligtvis i relation till hur mycket jag vanligen läser, jag är fullt medveten om att många är nöjda med att läsa två böcker per månad så ni som gör det, känn er inte nedtryckta eller så.

Day 30 – Your favorite book of all time

Sista dagen! Äntligen. Jag började faktiskt bli lite less där efter dag, tja, 15 eller så, men jag bestämde mig för att bita ihop och köra vidare ändå.

Iallafall... bästa boken nånsin? Hur svårt är inte det då? Jag har haft många favoritböcker genom åren, Microslavar är väl den som har hängt med längst men t.ex. Liftarens guide till galaxen, Godnatt Mister Tom, Sagan om Ringen-trilogin, Lilla huset på prärien osv. är ju också mina bästa favoritböcker. Det är ju inte så att man glömmer bort sina gamla favoriter bara för att man hittar nya, som The Passage till exempel, eller The Terror, eller Perdido Street Station, eller... ja, listan kan göras lång.

3 mars 2011

Day 29 – A book everyone hated but you liked

Det hade varit klart lättare att svara på vilka böcker alla andra gillar som jag hatar - jag kan nog inte komma på ett exempel på motsatsen överhuvudtaget. Tråkigt men sant.

2 mars 2011

Day 28 – Favorite title

Men vad svåra frågor det börjar vara såhär på slutet! Det är många titlar som jag gillar (men för det mesta så tänker jag "åh, det var en fin titel" när jag ser en bok och sen glömmer jag genast bort den), en fin är The Crimson Petal and the White av Michael Faber. We Have Always Lived in the Castle är också en ganska häftig titel. Men mesta tungvrickaren är förstås Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap. =)

Day 27 (+1) – The most surprising plot twist or ending

Jag måste nog säga pass på den här. Jag kan inte komma på nånting - jo, det skulle möjligen vara om nån som man inte förväntade sig skulle dö faktiskt går och dör i en bok. Men jag kommer inte på nån speciell titel.

1 mars 2011

Läggdax

Jag har inte hunnit posta dag 27 i 30 Days of Books idag, och det var dessutom en rätt svår fråga... så den får vänta till imorgon. Lite surt är det förstås att jag inte lyckas posta alla inlägg i tid, men jag prioriterar att sova framför att blogga. Iallafall när jag måste stiga upp kl 06.00 dagen efter.