31 mars 2009

Senaste...

Utlästa boken: Clive Cussler - Ormguden
Påbörjade boken: China Miéville - Un Lun Dun
Höjdaren: Doris Lessing - Gräset sjunger
Besvikelsen: Charles Dickens - Mysteriet Edwin Drood
Lånade bibbloboken: Libba Bray - Rebel Angels
Inköpta boken: Clive Cussler - Ormguden, Det blå guldet, Tsarens krona, Vita döden
Bokcravingen: Dan Simmons - Drood
Lästa meningen: "And the ghosts of UnLondon were watching." (Un Lun Dun)

Från Bokhora.

Tematrio - Nobelpristagare

Lyran har börjat med en ny bokutmaning som hon kallar för Tematrio! Första utmaningen handlar om att lista sina tre favoritböcker skrivna av Nobelpristagare. Hm, nu har jag inte läst så fantastiskt många Nobelpristagare men here goes:
  • Doris Lessing - Gräset sjunger. Den läste jag nyss som en del av Theresans Nobelpristagarutmaning, och den var till och med bättre än The Fifth Child som jag läst tidigare.
  • William Golding - Flugornas herre. En sån där klassiker som alla får läsa i skolan. Det är väl egentligen inte en bok som jag älskar förbehållslöst, men jag har läst så få Nobelpristagare att den ändå hamnar på listan...
  • Pearl S. Buck - Mina skilda världar. Den enda bok av Buck jag läst, och jag läste den om och om igen (det här var kanske 15 år sedan) och var mycket fascinerad av beskrivningarna av kinesisk kultur.

30 mars 2009

Clive Cussler - Ormguden

Ormguden är den första boken i Clive Cusslers serie med Kurt Austin och Joe Zavala (istället för hans vanliga radarpar Dirk Pitt och Al Giordino). Austin och Zavala jobbar också för NUMA och skickas iväg på precis lika osannolika uppdrag som Pitt och Giordino (eller för den delen Juan Cabrillo, huvudpersonen i en annan av Cusslers bokserier).

I den här boken blir en arkeologisk expedition i Marocko slaktad till sista man av ett gäng sofistikerade lönnmördare. Eller nej - nästan till sista man, men den som överlever är en kvinna, doktor Nina Kirov, som lyckas fly genom att simma ut till havs och som har en så otrolig tur att hon blir räddad av två dykare: Austin och Zavala, som bara råkar befinna sig i närheten med ett högteknologiskt NUMA-fartyg. När lönnmördarna anfaller fartyget under natten slås de tillbaka av Austin och Zavala, utrustade med några antika duellpistoler och ett gammalt hagelgevär (samt några dunkar bensin och en tändsticka), och attacken drar in NUMA i händelsernas centrum.

Det visar sig att doktor Kirov hittat bevis för kontakt mellan Gamla och Nya världen före Columbus, och inte nog med det, flera andra expeditioner som eventuellt funnit liknande bevis har också försvunnit på ett mystiskt sätt. Det visar sig att alla de försvunna expeditionerna finansierats av stiftelsen Time-Quest, och Austin och Zavala spårar stiftelsen tillbaks till ett urgammalt brödraskap vars mål är att undanröja alla eventuella bevis för att Columbus inte var den förste europe som nådde Amerika... (De måste ju ha misslyckats kapitalt eftersom, ja, vikingarna hittade Newfoundland för rätt länge sen, och så vidare.)

Det är så fantastiskt over the top! Clive Cussler är bra på det. Inte trovärdigt nånstans, och med ett språk som verkligen har som enda syfte att föra fram handlingen (korthuggna meningar, få adjektiv etc.) - det är verkligen anpassat för "män som inte läser i vanliga fall". Men det är min motsvarighet till chick lit. En del läser rosafluffiga böcker med glansiga omslag, jag läser böcker där onda superskurkar planerar att ta över världen men stoppas av långa karismatiska män med en humoristisk sidekick.

Andra boken i serien.

29 mars 2009

Äh...

Nu börjar jag på Un Lun Dun iallafall, trots att jag inte är klar med Drood. Jag är lite kluven när det gäller den senare boken - jag vill gilla den, eftersom The Terror var så bra (och den är, bitvis, väldigt bra), men den är seg. Drygt 200 sidor kvar och det kommer väl ta en vecka eller två, minst.

Så för att hinna med i lässchemat (Un Lun Dun till påsk, Agnes Grey innan 1 maj och gärna nån bok av V. S. Naipaul - nobelpristagarutmaningen - också. Plus de böcker jag har hemma från biblioteket: Rebel Angels och En helvetes vinter bland annat...) måste jag börja snabba på lite grann. Som tur är så är jag up-to-date med Criminal Minds, så nu blir det bara ett avsnitt per vecka...

26 mars 2009

Påskpackning

Nu är det snart dags att börja tänka på vilka böcker som ska få åka tåg med mig under påsken. Jag ska ner till Skåne och hälsa på Fia och kommer alltså att tillbringa omkring 40 timmar på tåget, allt som allt. Några av de timmarna ska jag förstås sova, och jag vet inte än om jag kommer att kunna läsa på snabbtåget Stockholm-Malmö (det var inte länge sen jag började kunna läsa utan risk för åksjuka på ett "vanligt" tåg), men ett par böcker måste jag ju ha med mig.

Det är stor risk för att jag inte kommer hinna läsa klart China Miévilles Un Lun Dun innan resan, så den kommer nog att följa med. Och det är ju påsk, så jag måste ju ha åtminstone en deckare - Kathy Reichs Bones to Ashes, till exempel. Nånting lättsamt: Carrie Bebris Pride and Prescience och kanske David Gibbins The Last Gospel?

Många engelska titlar blev det, jag måste ju ha nåt svenskt också... där är jag lite osäker, det kan eventuellt bli Nina Solomins Ok, amen. Eller nästa bok i Clive Cusslers serie om Kurt Austin och Joe Zavala, Det blå guldet. Den har jag visserligen redan läst men eftersom jag nu köpt alla böckerna i Austin-serien i pocket (utom den sista, Den förlorade staden, som precis kommit ut på svenska) så måste jag ju läsa dem i rätt ordning. =)

Bokkedjan 10: Fantasi

Den tionde bokkedjan handlar om fantasi, och jag gör det uppenbara valet:

Michael Endes Den oändliga historien. Bastian flyr sitt vanliga trista liv, där han blir mobbad och hans mamma är död, genom att läsa - och en dag får han tag på boken Den oändliga historien som handlar om landet Fantásien.

Michael Ende är en tysk barnboksförfattare. En annan tysk barnboksförfattare är Cornelia Funke, vars Bläck-trilogi börjar med boken Bläckhjärta, som också handlar om fantasi och en man som kan tala fram saker ur böcker. Bläckhjärta går just nu på bio, med bland annat Paul Bettany...

...som också var med i filmatiseringen av Dan Browns Da Vinci-koden. Det är väl en av världens mest hypade böcker, men när den gavs ut anklagades Dan Brown bland annat för plagiat av boken Holy blood, Holy grail skriven av Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln. Dessa tre "forskare" hävdar att historien om Priory of Sion och Jesu blodlinje är sanning och deras bok är ett lysande exempel på "how not to do it" när det kommer till forskning (läs den, den är hur kul som helst. Särskilt om man har nån form av vetenskaplig utbildning).

Att populärvetenskap inte behöver vara ovetenskaplig tycker jag att historikern Dick Harrison visar ganska bra, bland annat i sin trilogi om slaveriets historia där den första boken, Slaveri: från forntiden till renässansen är den mest intressanta (tycker jag som är mest intresserad av fornhistoria).

Harrison har även skrivit en populärvetenskaplig bok om digerdöden, Stora döden, och pest är ju ett populärt ämne inom litteraturen. Daniel Defoe skrev 1722 sin bok Pestens år om pesten i London 1665 - men hans mest kända bok är ju utan tvekan Robinson Crusoe (1719). Denna roman har blivit en symbol för den klassiska äventyrsromanen och många är de författare som har skrivit verk i samma stil.

Dessutom var det en av mina favoritböcker när jag var liten. =)

21 mars 2009

Bokönskelista

Jag fyller ju år snart (ju och ju - nåja, de som läst på bloggen i mer än ett år kanske kommer ihåg det från förra året?) och följande hårda paket skulle vara mycket trevliga att få:
Jag har faktiskt redan fått en födelsedagspresent, från Fia (som skickade en present nästan två veckor i förväg - ska jag förväntas att INTE öppna den? Knappast. Men jag höll mig i säkert två dagar), och den bestod av Territory av Emma Bull, Hello Kitty-plåster, choklad, en PEZ-Yoda och en pin från SF-bokhandeln. Mycket fint paket. =)

Fast nu är det ju så också att jag har en milslång "att läsa"-lista (ja, allvarligt. Oläst-högen hotar att anfalla när som helst) så egentligen behöver jag inga fler böcker...

19 mars 2009

Första pocket & trix-paketet!

Idag damp det ner i brevlådan, det första pocket & trix-paketet. Och vilket paket! Det var värt att vänta på. =)
  • Jeanette Winterson - Det finns annan frukt än apelsiner. Mycket spännande ska det bli att läsa Winterson, hon är en författare som jag länge inte hade nån önskan att läsa men som jag blivit mer och mer nyfiken på under senare tid.
  • Friggs Eco Chic Green Chai - hurra, äntligen får jag prova ett av Eco Chic-teerna! Jag har letat förgäves efter dem i butikerna här i Luleå.
  • Inte mindre än TRE sorters choklad - Hachez Cocoa d´Arriba med Mango-Chili, Maestrani 60% med kakaosplit och chili (ekologisk och fair trade) samt Dolfin Hot Masala (den sistnämnda har jag testat vid ett tidigare tillfälle och den är jättegod, bra val!)
Och ett litet brev där min hemliga bokvän bland annat ursäktar sig för sin handstil, och på det kan jag bara svara: du skulle se hur min sambo skriver. =) Ingenting kan vara värre än det...

Tack så mycket för ett jättefint paket!

18 mars 2009

Bokkedjan 9: Böcker

Den nionde bokkedjan handlar om böcker. Hm, brett ämne, om man säger så...

En bok som handlar om en bok (bland mycket annat...) är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Utomjordingen Ford Prefect räddar jordbon Arthur Dent undan Jordens undergång - eller ja, undanröjandet av Jorden för att bygga en intergalaktisk "motorväg" - med hjälp av uppslagsverket "Liftarens guide till galaxen" (som Ford jobbar för). De liftar med vogonerna - som är de som förintar Jorden - och stöter så småningom på Fords släkting Zaphod Beeblebrox, galaxens president, som har kapat det überlyxiga och högteknologiska rymdskeppet Hjärtat av Guld. Skeppet är utrustat med oändlig osannolikhetsdrift och en deprimerad robot vid namn Marvin.

Och här finns det ju ett oändligt antal trådar att spinna vidare på...

Rymdresor, ja. En författare som är ute i rymden en hel del är Robert A. Heinlein som, till exempel, har skrivit den briljanta Starship Troopers (som blev en riktigt bra film, trots Casper van Dien) om kriget mellan människorna och insektsrasen "the Bugs". Starship Troopers vann The Hugo Award 1960.

Dan Simmons har också fått en Hugo Award för bästa roman (Hyperion, 1990). Hyperion har jag inte läst, men däremot håller jag just nu på med Simmons senaste bok Drood om Charles Dickens sista fem år i livet. Drood berättas genom Dickens gode vän Wilkie Collins ögon och handlar om tågolyckan Dickens råkade ut för i Staplehurst, samt en man som Dickens hävdar att han mötte där - den mystiske Drood. Dickens blir besatt av denne man och släpar med sig Collins på en upptäcktsfärd i Londons undre värld - bokstavligen, "Undertown" ligger i Londons kloaker och ännu djupare ner i underjorden - för att hitta Drood.

Ja, Charles Dickens är en av västvärldens mest berömda författare. En av hans mest kända böcker måste ju vara Oliver Twist, om den lille föräldralöse pojken Oliver som hamnar på Londons gator och blir "omhändertagen" av skurken Fagin. Naturligtvis löser det sig på slutet och Oliver blir funnen av sin morfar - som naturligtvis visar sig vara en rik man - och lever, kan man förmoda, lycklig i alla sina dagar.

Himla fint, sånt där! (Inte så troligt, men fint ändå...) Nobody Owens heter en annan föräldralös pojke som blir omhändertagen av spöken på en kyrkogård när hans familj mördats. Bod, som han kallas, får "The Freedom of the Graveyard" vilket gör att han kan bete sig som ett spöke, trots att han fortfarande lever. The Graveyard Book heter boken och Neil Gaiman författaren... och ja, boken är inspirerad av Kiplings Djungelboken.

15 mars 2009

Drood

Nä, jag har inte läst ut den, jag har bara precis börjat. Men det känns som att jag har läst MASSOR - och jag är på sidan 60... av 771.

This might take a while...

12 mars 2009

Libba Bray - A Great and Terrible Beauty

Den blev utläst till slut. Jag tog mig i kragen idag och har läst större delen av eftermiddagen, och jo, den var ju bra även fast den kändes lite mähä-ig ett tag på grund av läsledan.

A Great and Terrible Beauty handlar om sextonåriga Gemma Doyle, som när hennes mor dör blir skickad till en internatskola för unga flickor i England. Året är 1895, modern dör på en gata i Bombay, Indien, (där Gemma är uppvuxen) och samma dag får Gemma för första gången en vision och en förnimmelse av den kraft hon bär på.

På internatskolan Spence sticker Gemma ut bland alla de väluppfostrade, engelska flickorna. Hon är miserabel och lyckas bara bekanta sig med en enda flicka, en stipendieelev. Den fattiga och föräldralösa Ann Bradshaw befinner sig på skolan bara för att utbilda sig till guvernant, och är dessutom ocharmig och intetsägande. Vackrare och mer priviligierade är Pippa och Felicity, ledare för gruppen av äldre flickor på skolan, och de beslutar sig snabbt för att Gemma inte är värd deras uppmärksamhet. Ända tills dagen då Gemma upptäcker Felicitys hemlighet...

Felicity, Pippa, Gemma och Ann blir så småningom en sammansvetsad krets, vars syfte är att väcka liv i the Order - ett urgammalt sällskap med magiska krafter.

Detta ska vara en ungdomsbok, och det förstår jag att den klassas som, men samtidigt passar den även för vuxna. Förutom själva grundstoryn med Gemma och the Order ger den även små hintar om hur det var med den kvinnlig frigörelsen i slutet av 1800-talet; den existerade inte. De unga flickorna på Spence befinner sig där av en anledning, att tränas upp till att bli goda hustrur och mödrar. De har ingenting att säga till om i sina egna liv.

(På det sättet påminner den väldigt mycket om filmen Döda Poeters sällskap, även fast den handlar om pojkar under 1950-talet. De hade nästan lika lite att säga till om när det gällde deras egna liv - men de kunde iallafall trösta sig med att det blev annorlunda när de blev vuxna. Kvinnor i slutet av 1800-talet levde hela sina liv bundna av konvenansens krav.)

Hur som helst - jag ska läsa de båda uppföljarna också och se hur det går för Gemma och de andra.

11 mars 2009

Läslust = noll

Usch, jag är läsless... håller på med A Great and Terrible Beauty som känns lite... mähä, iallafall just nu. Den är säkert jättebra annars. Känner inte heller någon större lust att läsa nån av de andra böckerna i min bokhylla (inte ens Drood!) eller nån av dem jag har hemma från biblioteket.

Jag ska väl ta tag i A Great and Terrible Beauty och läsa ut den... idag, kanske, eller imorgon... men för tillfället sitter jag hellre och ser gamla avsnitt av Criminal Minds.

9 mars 2009

Bokkedjan 8: Renovering

Intressant startpunkt i bokkedja nummer åtta! Renovering, tja...

I Stephen Kings Christine köper Arnie Cunningham en gammal bil (Christine) som han renoverar kärleksfullt - men bilen är inte som andra bilar... den är ett ondskefullt monster vars förre ägare Rollie LeBay ingjutit sin själ i, och på grund av denna börjar Arnie förändras och blir mer och mer lik den döde LeBay. Till slut måste bäste vännen Dennis och flickvännen Leigh riskera sina liv för att - bokstavligen! - krossa Christine.

Det här med att riskera sitt liv för att bekämpa en övermäktig ondska är ju ett vanligt tema i böcker, speciellt i fantasy. Fantasyn över all fantasy är ju naturligtvis J.R.R. Tolkiens Lord of the Rings, där Ringens brödraskap beger sig ut på en quest för att förstöra the one ring och befria Midgård från Sauron.

En efterföljare i sann (och klichéfylld) heroisk fantasy-anda är David Eddings och hans serier Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea, som jag läste första gången vid 12 eller 13 års ålder och kärleksfullt läst om många, många gånger sen dess...

Jag läser väldigt gärna om böcker, och förutom Eddings böcker är Michelle Magorians Godnatt Mister Tom en av mina nostalgiböcker som jag läst så många gånger att jag kan den nästan utantill. I denna bok blir den lille pojken Willie evakuerad från London strax innan andra världskriget bryter ut, och han hamnar ute på landet hos Tom Oakley. Willie, som inte direkt kommer från en normal familj (han blir misshandlad av sin mor och har t.ex. aldrig sovit i en riktig säng) är först rädd för Mister Tom men tyr sig så småningom allt mer till denne. Han får vänner i byn och ett normalt liv - men allt detta hotas när hans mamma vill att han ska komma hem igen.

Från en andra världskrigsskildring till en annan; i Robert Harris Enigma arbetar matematikern Tom Jericho på Bletchley Park med att försöka knäcka tyskarnas Enigma-koder. Bletchley Park var under WWII det brittiska högkvarteret för kryptering och kodknäckning, och arbetet som utfördes där var av stor betydelse för hur kriget utvecklade sig.

Och slutligen, på Bletchley Park arbetade bland annat Alan Turing, vars liv boken Syndafall i Wilmslow av David Lagercrantz handlar om. Den ligger på min att läsa-lista, och jag ska ta tag i den nån gång när... tja, nån gång iallafall. =)

Agatha Christie - A Caribbean Mystery

Ja, jag vet att jag enligt "Läser just nu" i högermarginalen håller på med A Great and Terrible Beauty och ingenting annat, men nu var det så att jag häromdan bara kunde tänka mig att läsa Christie - och ingenting annat...

Så praktiskt då att jag hade köpt en "ny" Christie på bokrean! Eller, ja, ny och ny... jag insåg ganska snabbt att jag förmodligen läst den på svenska på den tiden då det begav sig (dvs. när jag hade min Agatha Christie-period under mellanstadiet), men trots att jag kände igen början så hade jag inga minnen av slutet.

A Caribbean Mystery påminner väldigt mycket om Christies Mord på ljusa dagen (Evil under the Sun), men i den förstnämnda är det miss Marple som är huvudpersonen och i den sistnämnda är det Hercule Poirot. Eftersom jag är mer förtjust i Poirot så tycker jag också bättre om Mord på ljusa dagen (det är, de facto, en av mina Christie-favoriter).

I den här boken har miss Marples brorson Raymond bjudit henne på en semesterresa till den karibiska ön St. Honoré, där hon bor på ett trevligt litet hotell som ägs av ett ungt brittiskt par. De flesta gästerna är förstås yngre (barnfamiljer etc.), men det finns några äldre som miss Marple kan umgås med, och hon tycker att det är varmt och skönt men kanske lite... händelselöst?

Men så en dag, när hon sitter och lyssnar på gamle major Palgraves berättelser om livet i Afrika, blir hon överraskad av att majoren börjar berätta en historia om en mördare. Han ska precis visa henne ett fotografi av denne mördare när de blir störda av några andra hotellgäster, och tillfället försvinner. Miss Marple hade förmodligen inte tänkt närmare på saken om det inte hade varit så att major Palgrave nästa dag hittas död - av naturliga orsaker, enligt läkaren. Han hade högt blodtryck, det visste alla... Eller?

Miss Marple börjar misstänka att majoren blivit mördad, och att han blev det därför att mördaren han berättade om är där, på St. Honoré, och planerar att mörda igen. Då kan han ju inte ha en gammal stofil som springer omkring och berättar om ett mord i samma stil som skedde för flera år sedan - speciellt eftersom den gamla stofilen har ett fotografi...

Agatha Christies deckare är ju inte direkt rocket science, så det går snabbt att ta sig igenom dem (en eftermiddag, på sin höjd) och jag tycker att de är, ja, trevliga. Trots att de handlar om mord och ond, bråd död. =) Eftersom jag läste dem första gången för så många år sedan så utstrålar de nostalgi för mig, och de är uppfriskande och oskyldiga jämfört med dagens deckare. Ingen tortyr, inga sadistiska serie- eller sexmördare, bara en hjärnornas kamp mellan detektiven och brottslingen (sen att det stryker med en person eller två - eller fler - under tiden, tja, så är det bara...), ungefär som i Maria Langs eller Dorothy Sayers böcker. Jag gillar gamla pusseldeckare, helt enkelt.

Just A Caribbean Mystery tycker jag är ganska medelmåttig för att vara Christie, men jag har läst flera böcker av henne som varit sämre, så den får ändå ett bra betyg.

8 mars 2009

Bokkedjan 7: Afrika

Tja, det är ju ganska givet vilken min första bok i den sjunde bokkedjan blir:

Naturligtvis Gräset sjunger av Doris Lessing. Den läste jag ju nyss och gillade, och den påminde mig väldigt mycket om dels filmen Australia och dels Karen Blixens Min afrikanska farm. Jag måste dock erkänna att jag inte läst boken utan sett filmen Mitt Afrika med Meryl Streep och Robert Redford... Den var bra, så jag ska nog läsa boken också.

Meryl Streep, ja. Hon är ju med i filmen She-Devil, som bygger på Fay Weldons roman The Life and Loves of a She-devil. Den läste jag (på svenska) för många år sedan, och sedan en gång till när jag läste Engelska A på universitetet - obligatorisk kurslitteratur, men det är ju en bra bok så det gjorde ju ingenting...

En annan bra bok som var obligatorisk kurslitteratur i samma kurs var Kate Atkinsons Behind the Scenes at the Museum, en släktkrönika som på samma gång nästan är en detektivhistoria eftersom man länge inte vet vad som egentligen hänt i Rubys hyfsat dysfunktionella familj när hon var liten - svaret på det får man ganska långt in i boken.

Om dysfunktionella familjer handlar även Douglas Couplands Alla familjer är psykotiska, och tänk vilket sammanträffande - Douglas Coupland har även skrivit min favoritbok (som jag började med i den första bokkedjan) Microslavar. Och eftersom jag knyter ihop två tåtar så fint där så slutar jag här. =)

5 mars 2009

Doris Lessing - Gräset sjunger

Nu har jag läst den första boken i Nobelpristagarutmaningen. Första författaren var Doris Lessing, och det passade ju bra eftersom jag fick Gräset sjunger i ett pocket & prassel-paket i höstas...

Jag har tidigare läst The Fifth Child av Lessing (obligatorisk litteratur på Engelska A-kursen på univ) och gillade den, men inte kommit mig för att läsa några av hennes andra böcker sen dess. Gräset sjunger är hennes debut och enligt baksidestexten "skapade den sensation" när den kom ut 1950. Det kan jag mycket väl förstå; en bok som utspelar sig i Rhodesia under 1930-och 40-talen och handlar om rasmotsättningar och undertryckt sexualitet (nån "romantik" som Wikipedia hävdar finns med kan jag däremot inte se) måste ha varit rena sprängstoffet på den tiden. (Och är det fortfarande idag på vissa ställen, antar jag.)

Gräset sjunger handlar om Dick och Mary Turner, ett farmarpar i Rhodesia. De är "fattiga vita"; deras hus är inte mycket bättre än de hus som lyckligt lottade svarta äger och de lever så långt under den standard som de andra vita anser är minimigränsen att de föraktas av hela bygden. Vita får inte leva så uselt, tycker man, det undergräver de andra vitas position hos de infödda och gör att de kan börja tro att svarta är lika mycket värda som de vita.

Mary Turner är bokens huvudperson. Hon är en stadsflicka, men uppvuxen på landet i fattiga förhållanden. Just därför älskar hon staden och vill aldrig bege sig därifrån. Men när hennes väninnor börjar skvallra om att hon aldrig gifter sig och inte verkar intressera sig för män beslutar hon sig för att hon måste hitta en make, och denna make blir Rickard Turner som är en fattig farmare. Mary blir snabbt missnöjd och bitter över det liv hon tvingats in i, hon hatar infödingarna, hon hatar att bo utanför stan och hon hatar den intensiva hettan under sommaren. Dick å sin sida hoppas på att hon så småningom ska vänja sig, börja hjälpa honom med gården och kanske vilja skaffa barn.

Ingen lysande situation alltså... Boken börjar dessutom väldigt abrupt med ett mord - det är Mary som mördas, av makarna Turners houseboy Moses. Hela boken är sedan en förklaring till varför det blev som det blev; man får följa Mary under hennes uppväxt, tiden i staden, hur hon bestämmer sig för att gifta sig, åren under det misslyckade äktenskapet... fram tills dess att Moses kommer in i deras liv. Det är en psykologisk studie över en kvinnas (ja, en mans - Dick - också) långsamma sammanbrott av hettan, ensamheten, olyckan.

Mary är inte en sympatisk människa, hon är nästan fanatisk i sitt hat mot infödingarna och hon föraktar sin man. Dick är inte heller särskilt sympatisk men verkar snarare som ett förvuxet barn, han kan aldrig avsluta nånting och har ständigt otur, vilket medför att han är förtvivlat fattig. De är föraktade av sina vita grannar och iallafall Mary är hatad av de infödda eftersom hon behandlar dem så illa. Men samtidigt är det synd om dem, särskilt Mary, som inte alls passar för livet på en gård. Hon borde ha stannat i staden, struntat i sina skvallrande väninnor och förblivit ogift.

Doris Lessing är bra på att ta upp ämnen som annars är tabu. I The Fifth Child handlade det om ett barn som föräldrarna inte kan älska, som de är rädda för, och i Gräset sjunger är det Marys motvilja mot äktenskap och barn, samt relationerna mellan svarta och vita i 40-talets Afrika. Den enda relationen som var godkänd var den mellan herre och tjänare, och när den balansen störs blir konsekvenserna ödesdigra.

Jag gillade den här boken, men den var så deprimerande att jag var tvungen att ta en ganska lång paus mitt i. Precis så kändes The Fifth Child också så jag undrar om det kanske är Lessings kännetecken - hennes böcker är så dystopiska att man inte orkar med dem. Jag måste nog testa min teori genom att läsa några fler av hennes böcker... jag har redan tänkt läsa Canopus i Argo-serien (science fiction!) och jag ska nog även ta tag i Våldets barn och kanske Den gode terroristen och Den femte sanningen. Fler tips på måste-böcker?

3 mars 2009

Orange böcker

Inspirerad av årets orange kuvert med pensionsbesked vill Bokmania att vi ska visa upp våra orange böcker. Här är mina.



Uppifrån och ner:
  • Will Adams - The Alexander Cipher
  • Agatha Christie - Ett mord annonseras
  • Agatha Christie - Samvetskval
  • Terry Pratchett - Små gudar
  • Irvine Welsh - Trainspotting (inte så orange på ryggen men desto mer på fram- och baksida)
  • Bob Hansson - Här ligger jag och duger
  • Donna Leon - Natt i Venedig
  • Michael Moore - Vem har snott mitt land?
  • Rondo Cameron - Världens ekonomiska historia
  • David Eddings - Sagan om Belgarion: Ödets fullbordan (mer orange på ryggen än fram- och baksida dock)
  • Terry Pratchett - Mort (mer orange på ryggen än fram- och baksida dock)
  • Nick Hornby - Fallhöjd
Jag uteslöt böcker som var "nästan-orange", t.ex. Stephen Frys Moab is my Washpot (rödorange) och Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol (mörkgul). Annars hade högen blivit betydligt större!

Andra som antagit utmaningen:
Hermia
Bokhyllning
Arinas bibliotek
Bokbabbel
Ingrids boktankar 1 och 2
Lyrans Noblesser
Mrs. B
Paperback lover

Förresten, visst skulle man kunna kalla det här en revolutionerande utmaning?

1 mars 2009

Peter Robinson - I djävulens sällskap

I djävulens sällskap är den näst senaste boken om överkommissarie Alan Banks vid Eastvalepolisen i Yorkshire, och jag har velat läsa den sen den kom ut på svenska men inte fått tag på den förrän nu (den har varit konstant utlånad på biblioteket och har bara precis kommit i pocket - och jag har köpt Robinsons andra böcker i pocket).

Det handlar förstås om Alan Banks men också om hans kollega och före detta flickvän Annie Cabbot, som i denna bok är utlånad till ett annat distrikt, samt hans underlydande Kevin Templeton och Winsome Jackman. I denna bok har Banks dessutom en ny chef, intendent Catherine Gervaise, som iallafall jag tycker verkar vara en ganska bra chef.

Nå, hur som helst. En ung flicka hittas våldtagen och mördad i ett område i Eastvale som kallas The Maze - en labyrint av gränder, gångar, små innergårdar och lagerbyggnader som i princip sett likadant ut sedan 1700-talet. Banks får naturligtvis fallet på sin lott.

Samtidigt i östra distriket, där Annie Cabbot för närvarande arbetar, hittas en rullstolsbunden kvinna på stranden med halsen avskuren. Det visar sig att hon bor på ett närbeläget vårdhem. Personalen där berättar att hon var totalförlamad och inte kunde tala, så Annie drar slutsatsen att hennes mördare helt sonika uppgav sig vara en av kvinnans släktingar och tog henne med på en promenad för att kunna mörda henne ostört.

Efter ett par vändor fram och tillbaka och trådar som legat och skräpat här och där knyts den rullstolsbundna kvinnan till ett av Banks tidigare fall, vilket gör att han blir indragen i Annies utredning - ingen bra idé med tanke på deras tidigare historia och en del misstag som Annie gör i sitt privatliv.

Överhuvudtaget så är jag lite less på Annie Cabbot nu. Hon är mest besvärlig, lite gnällig och i den här boken även åldersnojig och på the slippery slope mot alkoholism (även fast hon skärper sig efter ett tag när det gäller alkoholen). Men nu är det dags att plocka bort henne ur handlingen, tycker jag.

I djävulens sällskap är annars en av de bättre Banks-deckarna sedan I ondskans spår, som annars är min favorit. Peter Robinsom är en liten smula ojämn och vissa av hans böcker är ganska mediokra (t.ex. En ovanligt torr sommar) samtidigt som en del andra, som den här, är riktigt bra. Jag misstänker dock att Minotaur förlag gjort precis som med Rankins böcker, dvs. börjat med att översätta en bok som de tror skulle sälja bra (och som dessutom introducerade Annie Cabbot) och sen fortsätta därifrån, iatället för att börja från början. En ovanligt torr sommar som är den första boken på svenska är nämligen den tionde i serien...

Men Kall som graven, den senast översatta boken, är inte den senast skrivna utan den kom redan år 2000. Mellan En ovanligt torr sommar och I ondskans spår, alltså. De är inte riktigt kloka de där förläggarna...

Klassiska kvinnor: Anne Brontë

Då var det dags för författarinna nummer två i utmaningen.

Anne Brontë var en av de berömda systrarna Brontë (de andra två, Charlotte och Emily, blev dock båda mer kända och Annes verk hamnade lite i skymundan). Systrarna hade ytterligare tre syskon, bland annat brodern Patrick Branwell Brontë som stod som modell för den alkoholiserade mannen i Annes mest berömda bok, Främlingen på Wildfell Hall (1848).

Anne föddes som den yngsta av syskonen Brontë den 17 januari 1820 i Thornton, West Yorkshire, England. Hon växte upp i en avlägset belägen prästgård, och fick faktiskt - ovanligt för den tiden - utbildning, bland annat genom prästgårdens bibliotek.

När Anne bara var ett år gammal dog hennes mor, Maria, och hennes moster Elizabeth Branwell flyttade in hos familjen för att ta hand om barnen. Elizabeth var en hård och plikttrogen kvinna som antagligen inte var särskilt älskad av sina syskonbarn, men Anne var hennes favorit och det tros allmänt att umgänget med mostern formade mycket av Annes personlighet och religiösa åsikter.

Vid femton års ålder skickades Anne till en internatskola där hon stannade i två år, och under den tiden blev hon svårt sjuk och genomgick en religiös kris. Det medföljde att familjen tog hem henne.

Som vuxen arbetade Anne som guvernant, precis som sina systrar. Hennes första elever, barnen Ingham på Blake Hall, var så besvärliga och bortskämda att hon knappt kunde kontrollera dem. Hennes upplevelser på Blake Hall var så traumatiska att hon beskrev dem i detalj i sin roman Agnes Grey, som handlar om en ung flicka som arbetar som guvernant.

När Anne lämnat Blake Hall begav hon sig hem och träffade William Weightman, en ung man som blivit hennes fars nye pastorsadjunkt. Ett antal dikter som hon skrev under den här tiden tyder på att hon blev förälskad i Weightman.

Trots den obehagliga upplevelsen på Blake Hall tog Anne en ny guvernantstjänst där hon stannade i fem år. När hon slutade, år 1845, gav hon och hennes systrar Charlotte och Emily ut en bok med poesi (som utgavs under pseudonym - Annes pseudonym var Acton Bell), vilket var startskottet för systrarnas författarkarriärer. Anne hann dock bara med två böcker, Agnes Grey (1847) och Främlingen på Wildfell Hall (1848), innan hon dog i tuberkulos den 28 maj 1849. Hon var 29 år.

Anne Brontë ligger begravd på St. Marys kyrkogård i Scarborough, England.

(Från Wikipedia.)