31 oktober 2007

Vilken bok? en gång till!

Bråket började den dagen då Howard kom från plugget och hittade Busen sittandes i köket. Det var Fifi som döpte honom till Busen. Fifi var en sorts studerande som bodde i deras kåk och fixade käk åt dem när deras föräldrar var ute på vift. När Howard knuffade in Hemskan i köket och slängde igen dörren efter dem båda två, var det första som han fick syn på just Fifi som satt längst fram på stolskanten och fingrade nervöst på sin randiga scarf och sina randiga benvärmare.
"Gud så skönt att du äntligen kom", sa Fifi. "Vi har råkat få in någons Buse i huse. Titta bara."

P.J. Tracy - Levande bete

Jag läste P.J. Tracys (som är en pseudonym för ett mor-dotterpar som skriver tillsammans) första bok Monkeewrench-morden, även med namnet Spela död, i våras och gillade den. Följaktligen hoppades jag på att uppföljaren skulle vara lika bra.

Det var den, nästan. Ok, man vet ju att den första boken brukar vara bäst så jag är inte besviken, Levande bete är en bra deckare med bra persongalleri. Helt klart läsvärd. Saknar kanske lite att Monkeewrench-gänget är med så pass lite, de är så underbart excentriska, men det kanske reder upp sig i kommande böcker (Dött lopp har ganska nyligen kommit ut på svenska).

Handligen är som följer: Minneapolis upplever en dödsäsong (no pun intended) på mordfronten och poliserna på mordroteln ägnar sig mest åt att pilla sig i naveln, när något plötsligt händer. Tre gamlingar hittas mördade, och det verkar som åtminstone två av dem har blivit dödade av samma person. Kriminalarna Leo Magozzi och Gino Rolseth sätts på fallet. Rolseth och Magozzi figurerade även i Monkeewrench-morden (Magozzi har sedan dess inlett ett förhållande med en av Monkeewrenchs delägare, Grace McBride. Monkewrench-gänget dras förstås in i utredningen denna gången också eftersom de har utvecklat ett listigt dataprogram för att spåra upp mördare).

Magozzi och Rolseth upptäcker snart att två av de mördade har suttit i koncentrationsläger under andra världskriget, och när ytterligare en överlevande från ett koncentrationsläger blir mördad förstår de att detta har en stor betydelse för fallet. Varför går någon runt och mördar överlevande judar? Har deras död nånting att göra med den döde (lutheranske) man som hittades fastbunden på ett järnvägsspår? Och hur kan någonting som hände för så länge sedan ha betydelse idag? Svaret visar sig vara värre än de kunnat ana.

Nu är jag ännu mer sugen på att läsa nästa P.J. Tracy.

30 oktober 2007

Bokfemman v. 44

Veckans tema för Bokfemman är drömvärld. Nämn fem böcker som du skulle vilja hoppa in i och få uppleva irl om du kunde.
  • Ellis Peters medeltidsdeckare (sent 1100-tal) med benediktinermunken Cadfael. Jag är en sucker för historia, speciellt pre-1400. Just böckerna om broder Cadfael är så mysiga, dessutom - trots pågående inbördeskrig.
  • Terry Pratchetts Discworld-böcker. Alla vägar leder till Ankh-Morpork. Fast egentligen leder de från Ankh-Morpork, det är bara det att ibland går folk åt fel håll... och att vara häxa i det pyttelilla kungariket Lanker (så litet, att om man lägger sig ner måste man ha ett pass i näven) verkar inte alls dumt. Mormor Vädervax rockar.
  • Star Trek: TNG: The sky´s the limit. Får jag inte leva på medeltiden så vill jag upp i rymden istället. Jag har ofta sagt att den här tiden (2000-talet) är helt fel att leva i, antingen hade jag velat vara född innan år 1400 eller i framtiden när man börjar resa i rymden "på riktigt" (rymdstationen MIR är fjantig i jämförelse). Och jag vill ha en egen Data.
  • David Eddings - Sagan om Belgarion/Mallorea. Hur tuff värld som helst. Pi stal den idén först, men begav sig hellre till Elenien. Jag vill bo i Sendarien, eller kanske på Riva. Cherek funkar bra också.
  • Vad som helst av Jane Austen. Jag tror faktiskt att jag skulle trivas ganska bra i den engelska medelklassen i början av 1800-talet. Är inte så äventyrlig av mig faktiskt, det skulle vara skönt att strosa runt hemma, pyssla med sitt broderi och kanske läsa den senaste romanen "by a lady". Iallafall ett tag. Och så var ju kläderna toksnygga.
Jaha, det blev inget med Harry Potter för min del. Inte för att jag inte skulle vilja leva i den världen, för det vill jag verkligen, men HP fick inte plats på listan och så har ju alla andra valt den världen dessutom... Andra potentiella drömvärldar är Narnia, Sagan om Ringen, Den oändliga historien eller i princip vilken fantasyroman som helst (jag fantasynörd? Nej, hur kan ni tro det?).

28 oktober 2007

Kaori Ekuni - Twinkle twinkle

170 sidor, det är inte mer än en barnbok brukar vara. En dryg halvtimme tar det att läsa mindre än 200 sidor. Twinkle twinkle är snarare en långnovell än en roman.

Boken handlar om Shoko och hennes man Mutsuki. När den börjar har de bara varit gifta i tio dagar, och de är inte som andra par. Båda har en hemlighet som den andres föräldrar inte vet om - Mitsuki är homosexuell, och Shoko är en känslomässigt instabil alkoholist. Det var hennes psykolog som rekommenderade att hon gifte sig, och Mutsukis föräldrar har i flera år sammanfört honom med lämpliga flickor i hopp om att han ska lämna sin pojkvän och gifta sig. Pojkvännen är dock fortfarande kvar.

Det här är nog raka motsatsen till en feelgood-roman. Shoko och Mutsuki är mest bara olyckliga (speciellt Shoko, som verkar mer än lovligt tokig vid vissa tillfällen). De tycker mycket om varandra men allting blir bara fel - föräldrarna tjatar om att de ska skaffa barn, Shokos bästa väninna förstår inte varför Shoko uppträder så konstigt, Mutsuki tycker att Shoko också borde skaffa en älskare och ber hennes före detta pojkvän att följa med henne till tivolit. Det är början till slutet för deras respektive hemligheter.

I slutändan kan det verka som att saker ordnar upp sig, men det känns som att de i själva verket blir värre. Hur kan det nånsin bli bra, när en homosexuell man gifter sig med en alkoholiserad kvinna (som faktiskt älskar honom)? När hustrun och älskaren ingår en pakt för att Mutsuki ska kunna ha kvar dem båda? Och när de respektive föräldraparen båda misstror sitt barns partner...

Det här gjorde mig bara deprimerad.

27 oktober 2007

Mats-Eric Nilsson - Den hemlige kocken

Mycket intressant bok! Den hemlige kocken är en bok i samma anda som Eric Schlossers Snabbmatslandet och Morgan Spurlocks Jag och extra allt - avslöja de jävlarna! Mats-Eric Nilsson är en journalist på SvD som för några år sedan fick ett "uppvaknande" när det gäller mattillverkningen genom att hans bror upptäckte att GB:s Magnum Pistage färgsattes inte med pistagenötter utan med spenat. Det gav honom idén att skriva Den hemlige kocken.

Nilsson har undersökt livsmedelsindustrin ända tillbaks till slutet av 1800-talet (först då kan man överhuvudtaget börja tala om en livsmedelsindustri, innan det tillverkades maten mestadels hemma på gårdarna), både i Sverige och utomlands. Lustigt nog har protesterna mot livsmedelsindustrins metoder låtit ungefär likadant ända sen dess; folk har varit misstänksamma mot mat som håller för länge, har för låg kött/frukt/mjölhalt eller vad det nu kunde vara. Det gavs ut böcker som skulle lära husmödrarna hur riktig mat såg ut och vad de skulle välja i affären. Enda skillnaden mellan nu och då är att då blev livsmedelstillverkarna och -försäljarna faktiskt bestraffade om deras produkter var undermåliga. Idag är det ingen som vet exakt vad maten innehåller eller hur den tillverkas.

Ett av de viktigaste exemplen i boken är bröd - skillnaden mellan industritillverkat bröd och "riktigt" bröd. Numera är det nästan omöjligt att få tag på riktigt bröd om man inte bakar själv, till och med de små bagerierna fuskar med bakningen. Nästan alla livsmedel innehåller idag tillsatser med mer eller mindre hälsofarliga egenskaper. Lättgrädde, bordsmargarin, marmelad osv. är rena labbexperimenten (ok, det visste jag redan, men jag har aldrig riktigt funderat på det förr. Dags att sluta köpa Minilätta).

Mest intressant är Nilssons tips om producenter som erbjuder mat utan tillsatser (Brämhults juice, Saltå kvarns mjöl och knäckebröd etc., Kung Markattas ekologiska produkter med mera) och säsongsguiden över ett antal olika frukter och grönsaker i slutet av boken. Jag vet inte hur många gånger jag läst tips om att köpa frukt&grönt efter säsong (för att det är billigare, mer näring osv.), men ingen berättar nånsin vad som är i säsong när! Nu vet jag.

25 oktober 2007

James P. Othmer - Futuristen

Futuristen handlar om Yates, en medelålders amerikan som är, just det, futurist. Det betyder att han reser runt i hela världen för att hålla tal om hur framtiden eventuellt kan komma att gestalta sig. Naturligtvis gestaltar den sig olika beroende på vilken grupp människor han talar till...

Men efter några omvälvande händelser bestämmer sig Yates för att säga sanningen, som han ser den, och det talet blir en stor succé (ok, först blir det en flopp, men när alla fått en chans att tänka över saken blir Yates mer eller mindre geniförklarad). Detta leder till att han får ett erbjudande från en mystisk organisation om att resa runt i världen för att ta reda på varför amerikaner är så hatade överallt, vilket han tackar ja till. Efter ett par uppdrag får han nog och försvinner till en söderhavsö. Där får han dock inte stanna länge.

Tja, och sen vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska avsluta den här sammanfattningen. Detta är nämligen en sån där bok som egentligen inte handlar om nånting. Eller, den handlar om Yates och hans, för att vara framgångsrikt, ganska misslyckade liv. Boken i sig var inte helt dålig, men den lät mycket bättre på baksidan än vad den verkligen var... så sammanfattningsvis: lättläst, lättsmält och lätt bortglömd.

22 oktober 2007

Clive Cussler - Det blå guldet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg: action-Harlequinroman för män. And I like it =).

Det blå guldet har inte Cusslers vanliga hjälte Dirk Pitt med side-kicken Al Giordino i huvudrollen, utan istället dyker en annan NUMA-agent upp, Kurt Austin med side-kicken Joe Zavala. Austin är lång, muskulös och platinablond där Pitt är lång, mager och svarthårig. Båda har dock gröna ögon och en förförande charm. Al Giordino är italienare, Joe Zavala mexikan. Alltså, duon Pitt/Giordino är i grund och botten samma personer som kombon Austin/Zavala. Det känns betryggande.

I vanlig ordning hotas världen av en ondskefull superskurk (James Bond, någon?), i detta fall en blond, sjufots, totalt vansinnig vikingakvinna vid namn Brynhild Sigurd, som vill ta över jordens vattentillgångar. Austin och Zavala måste stoppa henne, med hjälp av den undersköna doktor Francesca Cabral (som precis har räddats från en tio år lång fångenskap hos sydamerikanska indianer, vilka dyrkat henne som en gudinna). Låter det osannolikt? Jajamän, men så är det också Clive Cussler... det enda jag är förvånad över är att Cussler inte skrivit in sig själv som han brukat göra i alla Pitt/Giordino-böckerna.

Clive Cussler producerar kanske inte de mest välskrivna eller orginella historierna (och förutsägbara som f*n är de också), men de är helt klart underhållande. Testa själva så får ni se.

Apropå Bokfemmepriset

Den överlägsna vinnaren av Bokfemmepriset måste vara Joyce Carol Oates. Hon är med på säkert 80% av listorna, och nu måste även jag börja läsa Oates (ok, jag hade i och för sig tänkt göra det redan innan). Så jag gjorde slag i saken i fredags och lånade hem Älskad, saknad från biblioteket. Nu ska jag bara bli klar med de tre eller fyra böcker jag redan läser så att jag kan börja på den här...

Hur gör ni som jobbar heltid egentligen? I och med praktiken jobbar jag nu 8-17 måndag till fredag och har knappt tid att läsa alls - det är därför jag uppdaterar här så sällan. Har ni nåt särskilt knep för att få mer lästid?

17 oktober 2007

Barbara Nadel - Belsassars dotter

Detta är första boken i en deckarserie som utspelar sig i Istanbul. Huvudpersonen, poliskommissarie Cetin Ikmen, är en medelålders, kejerökande och ständigt konjaksdrickade herre som ständigt är på kollisionskurs med chefen... känns det igen? Så långt låter det precis som alla andra medelålders suputer till poliser i alla andra deckare. Men Ikmen är lyckligt gift sedan tjugo år, har åtta barn och ett nionde på väg.

I denna första bok mördas en gammal man i de judiska kvarteren i Istanbul. Kroppen utsätts för frätande syra, och någon har målat ett stort hakkors på väggen i den gamles lägenhet. Spåren leder Ikmen och hans unge inspektör Mehmet Suleyman mot den ryska revolutionen; vilka är egentligen den ryskättade familjen Gulcu? Och vilken roll spelar en gammal tysk affärsman respektive en ung brittisk lärare i historien?

Överlag var det en ganska ok deckare. Språket var väl sisådär (tafflig översättare förmodligen) och Nadels beskrivningar av personer och miljöer lämnar ibland en hel del att önska (kanske speciellt de ganska pinsamma sexskildringarna). Detta är hennes - tydligen kritikerrosade? - debutbok, så jag ska inte vara alltför hård och till och med ge henne en chans till med uppföljaren Kristallburen - mest för att jag gillade kommissarie Ikmen.

Bokfemman v. 42

Med anledning av det nyligen utdelade Nobelpriset i litteratur...

Nämn fem författare som du tycker ska få Bokfemmepriset 2007 och motivera varför.
  • Jane Austen. För hennes starka kvinnor som vågar gå sin egen väg (nåja, gifta sig med vem de vill iallafall) trots omvärldens höjda ögonbryn.
  • Michael Moore. För hans ironiska och dräpande kritik av det amerikanska systemet, filmerna inräknade.
  • Douglas Adams. För att han förtjänar det.
  • Eva Ibbotson. För hennes fantastiska barnböcker om spöken och häxor som var några av mina favoriter för ett antal år sedan (J.K. Rowling, släng dig i väggen).
  • Terry Pratchett. För att han definitivt aldrig kommer att vinna Nobelpriset - och för hans skarpsinniga psykolologi.
Bubblare denna vecka är (förstås) Douglas Coupland, som egentligen borde få ett pris för Microslavar bara för att den är så jäkla bra, men jag försökte hålla mig till författare som skrivit flera riktigt bra böcker (LGTG är ju faktiskt fem böcker egentligen...), Roald Dahl, Heinlein, Tolkien... med flera med flera!

Astrid Lindgren får tyvärr stryka på foten den här gången, när jag surfat runt och läst listor denna vecka så har hon, J.K. Rowling och Joyce Carol Oates dykt upp på de flesta. Så även fast jag tycker att hon förtjänar ett Nobelpris, så får hon inget Bokfemmepris av mig...

15 oktober 2007

John Twelve Hawks - Vandraren

Vandraren (The Traveller) är en ungdomsbok, inte helt dålig men inte heller särskilt orginell. Jag har förmodligen läst x antal böcker och sett x antal filmer med i princip samma handling (The Matrix, till exempel).

Vandraren handlar om Maya, som är en harlequin - en person som ägnar sig åt att skydda särskilda människor som kallas vandrare. Vandrarna är människor som kan lösgöra sitt "Ljus" (sin själ?) från kroppen och låta den färdas till andra världar (vår värld är den fjärde av sex befintliga världar) för att sedan komma tillbaka med nya idéer (Jesus, till exempel, kan ha varit en vandrare). Detta är inte inte populärt hos makthavarna, eller snarast en liten grupp som kallas Brödraskapet vars mål är att kontrollera hela världen (genom övervakningskameror, spionprogram etc.) De anser att kontrollerade människor är lyckliga människor. Alltså letar Brödraskapet upp vandrare och dödar dem, vilket då harlequinarna ska förhindra. Maya blir utsedd till att beskydda två bröder som eventuellt är vandrare.

Jaha ja. Så längt allt väl. Dock påminner det lite för mycket om vilken Dean Koontz som helst (vacker hjältinna och stilig hjälte kämpar tillsammans mot ondskans makter, dvs. regeringen. Först stället de sig kallsinniga till varandra, men känslor uppstår förstås efterhand). Dean Koontz för ungdomar helt enkelt, och inte nån av de bättre Koontz heller. Men den är säkert bra om man är 15 år och inte läst alldeles för mycket fantasy, science fiction och Dean Koontz redan...

Några frågor och svar

Favoritbok/böcker som barn: Hmm… Eva Ibbotson (Häxtävlingen, Den stora spökräddningen m.fl), Lilla huset på prärien-serien, Kulla-Gulla, Wahlströms ungdomsböcker (Kitty, Tre Deckare, Bröderna Hardy etc.), Astrid Lindgren, Roald Dahl, Tordyveln flyger i skymningen… och så vidare.

Favoritgenre idag: Fantasy. Men inte all fantasy. Gillar också science fiction (fast det är oftast bättre som film) och en del deckare (inte svenska). Och en del annat inom både skön- och facklitteratur.

Typ av böcker jag inte gillar: Pretto-litteratur. ”Åh, vad fantastisk jag är som kan skriva denna STORA litteratur.” Typ Björn Ranelid. Självhjälpsböcker.

Underskattad genre: Science fiction. Även fantasy och skräck (Stephen King är en bra författare enligt alla utom pretentiösa kritiker).

Författare som betytt nåt särskilt för mig: Tja… Douglas Adams. Tolkien. Douglas Coupland, men bara Microslavar.

’Nya’ författare jag gärna skulle vilja läsa mer av: Har dålig koll på färskingar… Audrey Niffenegger, hon är väl inte ny direkt men jag har precis upptäckt henne. Joe Hill.

Favoritkaraktär(er) i bok: Dan och Michael i Microslavar. Anne i Övertalning. Silke i Sagan om Belgarion/Mallorea (gillar alla klipska tjuvar i all fantasy). Broder Cadfael i Ellis Peters medeltidsdeckare. Lord Peter Wimsey. Förmodligen x antal till som jag inte kommer på just nu.

Karaktär i bok som mest liknar mig själv: Ja du… förmodligen Hermione Granger. Eller vilken någorlunda klipsk bokmal som helst.

Om jag skrev en egen bok, vad skulle den handla om: Förmodligen nånting fantasy-aktigt. Men jag vill inte skriva en bok.

Favoritblogg med litteraturanknytning: The Girl Least Likely To

14 oktober 2007

Terry Pratchett - The Fifth Elephant

För ett tag sen köpte jag en mp3-spelare, för att kunna lyssna på ljudböcker, och den första jag lyssnade på var Terry Pratchetts The Fifth Elephant. Den har inte kommit ut på svenska än (och fastän jag föredrar att läsa på svenska så lyssnar jag hellre på engelska ljudböcker). Uppläsare i det här fallet är Tony Robinson, och för er som inte vet vem han är så kan jag avslöja att det är han som spelar Baldrick i Blackadder. Han har också haft en jätterolig serie om arkeologi (ok, jag är nördig) som gick förut på Discovery. Tydligen har han läst in flera av Terry Pratchetts böcker.

Nå, iallafall... The Fifth Elephant är ytterligare en bok om Stadsvakten, och utspelar sig strax efter Jingo (Sam Vimes har precis blivit utnämnd till hertig av Ankh-Morpork). Den gamla dvärgakungen - the low king - i Überwald* har dött, och en ny kung ska utses. Problemet är bara att det heliga dvärgabrödet "The Scone of Stone" har blivit stulet, och utan det kan kungen inte krönas. Vimes, i egenskap av hertig av Ankh-Morpork, har blivit utskickad för att knyta diplomatiska förbindelser med den nya dvärgakungen men hans snutinstinkt tar över och han börjar rota i saken. Under tiden, hemma i Ankh-Morpork, försvinner Angua (som är född i Überwald) och kapten Morot slutar på Stadsvakten för att leta rätt på henne. Naturligtvis har hon begett sig till Überwald för att sätta stopp för sin bror Wolfgang, en varulv som involverat sig med de dvärgar som stulit The Scone of Stone...

Trollet Detritus, dvärgkvinnan (och det är ovanligt att dvärgar öppet erkänner att de är kvinnor) konstapel Cheerie Littlebottom (på svenska Munter Rumpenätt), en lönnmördare utskickad av lord Vetinari samt sist med inte minst Vimes hustru lady Sybil medföljer Vimes till Überwald, och även Döden får vara med på ett hörn. När Morot beger sig för att finna Angua tar han även med sig Gaspode, den talande hunden, som bland annat dykt upp i Rörliga bilder. Gaspode är en ovanligt intelligent hund - men väldigt smutsig och ful - men nästan ingen förstår att han kan tala. Hundar kan ju inte tala, det vet ju alla, så därför tror de att Gaspodes röst är deras egna tankar.

Det var en bra bok, en typisk Pratchett, men jag missade nog en del här och där (det är lätt att börja tänka på annat när man lyssnar istället för att läsa) och jag kommer definitivt att läsa den när den kommer ut på svenska också.


*Überwald är ett land befolkat av dvärgar, varulvar, vampyrer och odöda i största allmänhet. Bland annat arbetar en zombie vid namn Igor på den ankh-morporkiska ambassaden. Hans släkting Igor arbetar åt dvärgakungen, och andra Igor arbetar på andra håll.

Köpa mer böcker! Aaalla böcker!

Kan fortfarande inte låta bli nätbokhandlarna. Idag blev det Arthur & George (Julian Barnes), Täcknamn Shakespeare: Edward de Veres hemliga liv (Helena Brodin Friberg/Gösta Friberg) samt Atlantis hemlighet (David Gibbins). Den sista är säkert jättedålig men jag vill läsa den iallafall. Och eftersom biblioteket vägrade att köpa in den så måste jag ju köpa den själv. På nåt sätt påminner den mig lite om Clive Cusslers böcker om Dirk Pitt, som är nån sorts action-variant av harlequinromaner för män... och jag gillar dem.

13 oktober 2007

Men alltså

Idag har jag slängt bort (nej, inte bokstavligen) två böcker som jag inte iddes läsa ut - Liseys berättelse (det är den andra Stephen King som jag inte orkat läsa, den första var Om en Buick 8) och De dödas ljus av Stuart MacBride. Det var en alldeles för medelmåttig deckare med en polis som råkat i blåsväder, precis som manliga poliser (och kvinnliga ibland) alltid behagar göra i alla deckare. Tråkigt!

12 oktober 2007

Michael Crichton - Rovdjur

Rovdjur handlar om Jack, en forty-something dataprogrammerare vars fru Julia jobbar på ett företag som utvecklar en sorts nanorobotar (naniter, för att tala Star Tek-språk). Jack misstänker att Julia är otrogen eftersom hon uppträder så konstigt. Hon är nästan aldrig hemma och när hon är det så är hon manisk och uppskruvad. Jack själv är arbetslös och "jobbar" istället som hemmapappa åt de tre barnen, men när Julia råkar ut för en bilolycka får han ett erbjudande om att jobba som konsult åt hennes företag - deras produktionsanläggning ute i Nevada-öknen har stött på problem. Jack åker dit... och träffar på något som han aldrig trott var möjligt.

Michael Crichton har tidigare skrivit bland annat Jurassic Park (bra bok och ännu bättre film) och ett gäng andra "hi-tech"-thrillers. Jag gillar inte alltid den genren, men Crichton gör det rätt bra - han är väldigt påläst och har ofta med en rejäl litteraturlista, där man själv kan läsa om den teknik som används i böckerna. Oftast finns den förstås bara i embroyform i verkligheten. Men vem vet vad som skulle kunna hända i framtiden?

11 oktober 2007

Nobelpriset i litteratur 2007

Doris Lessing, minsann! Det var ju lite otippat. Fanns hon ens med på t.ex. Ladbrokes lista? Men hon har ju skrivit en hel del bra böcker (och med en ganska stor bredd - science fiction, böcker om katter... med mera) och hon är ju en mer "populär" författare än många andra som tidigare fått priset, och även än många som det pratades om i år.

Doris Lessing föddes 1919 i dåvarande Persien av brittiska föräldrar. Hon växte upp i den brittiska kolonin Rhodesia men lämnade föräldrahemmet tidigt. Hon gifte sig vid 19 års ålder och fick två barn, men lämnade sin familj och gick med i en kommunistisk grupp där hon träffade sin andre make Gottfried Lessing, som hon fick ett barn med. Efter andra världskriget flyttade hon till London och debuterade med The Grass is Singing (1950).

Andra böcker Lessing skrivit är The Golden Notebook (1962), Particularly cats (1968), The Fifth Child (1988) och science fiction-serien Canopus in Argo (1979-1983). Själv har jag bara läst The Fifth Child, men för en gångs skull är jag sugen på att läsa mer av en nobelpristagare - speciellt Canopus in Argo-serien.

8 oktober 2007

Bokfemman v. 41

Temat för veckans Bokfemma är olästa böcker. Nämn 5 böcker som du velat/tänkt läsa länge och motivera varför du inte har läst dem.
  • Joseph Heller - Moment 22. En f.d. pojkväns favoritbok. Har tänkt läsa den i säkert fyra år (och den har stått i min bokhylla nästan lika länge) men av nån anledning lyckas jag aldrig ta tag i det.
  • Neil Gaiman - Stjärnstoft. Min pocketutgåva (som också står i bokhyllan sen flera år) är konstigt tryckt så all text är väldigt nära mitten, på nåt sätt... det gjorde att jag tyckte att det blev besvärligt att läsa den. Men nu har jag sett filmen så nu måste jag väl läsa den ändå.
  • George Orwell - 1984. För att den ska man ha läst. Det har aldrig blivit av bara...
  • J.R.R. Tolkien - De förlorade sagornas bok och Silmarillion. Jag är en dålig Tolkienfantast. Dålig. Har fortfarande inte läst nånting annat än LoTR (och Bilbo), trots att det var tio år och många omläsningar sen jag först läste den. Jag ska.
  • P.D. James - Children of Men. En lite yngre bok på listan (ja, alltså, jag har inte haft den på min lista lika länge som de andra). Tänkte läsa den innan filmen kom; jag till och med lånade den på biblioteket, men det blev aldrig så att jag läste den. Skäms på mig. Ska ta tag i det igen snart.

7 oktober 2007

Elizabeth Kostova - Historikern

Som jag påpekade i förra inlägget så ville jag inte att den här boken skulle ta slut, men det gjorde den iallafall - det är svårt att undvika!

Historikern utspelar sig i tre tidsperioder; 1930, 50- och 70-talet och har tre berättare - Rossi på 1930-talet, Paul på 1950-talet och Pauls dotter på 1970-talet (hon berättar dock sin historia först på 2000-talet, men den utspelar sig på 70-talet). Det är en vampyrhistoria, men en högst vetenskaplig sådan, vilket jag gillar (historiker som jag är). Någon har sagt att den är ganska seg, men det håller jag inte med om (ungefär som att jag tyckte att Sagan om ringen var bra från första sidan, trots att alla säger att man måste ta sig igenom de första 50-100 sidorna innan den börjar vara bra). Jag gillar den berättarstil som Kostova använder - brev inuti brev inuti brev, vilket i och för sig kan bli lite förvirrande ibland men som jag tycker fungerar bra.

Historikern börjar iallafall på 1970-talet med en ung flicka (16 år) som i sin fars bibliotek en dag finner en märklig bok med en drake tryckt på mittuppslaget. Resten av boken är tom. Tillsammans med boken hittar hon en bunt mystiska brev. Efter en lämplig tidsrymd vågar hon slutligen fråga sin far om boken, och trots att han blir mycket upprörd börjar han berätta historien bakom den. Han berättar om sin ungdom på 1950-talet, när han hittade boken, och det han lyckades forska fram om den med hjälp av brev från sin handledare Rossi, som själv fick en likadan bok på 1930-talet och som senare försvann spårlöst.

Faderns forskning för honom över stora delar av Europa - Istanbul, Ungern, Bulgarien (trots att detta är under kalla krigets glansdagar och det inte är det lättaste för en amerikan att få inresetillstånd till ett östland). Han jagas av märkliga människor som skyr solljus och har små sår på halsen - precis samma sak som händer Rossi på 30-talet, och som även händer dottern på 70-talet när hon börjar intressera sig för historien - och upplösningen är både väntad och oväntad.

Kostova väver ganska skickligt ihop "riktig" historia med fiktiv sådan - verklighetens Dracula blandas med litteraturens, och hon får in både turkarnas erövringar i Östeuropa och 50-talets kommuniststater utan att det verkar otympligt. En fröjd för alla historieintresserade! =) Sen får man förstås ha överseende med vissa klyschor - ja, visst blir hjälten förälskad i sin vackra kvinnliga medhjälpare till exempel. Men sånt får man ta.

Det här är verkligen en bok jag kan rekommendera. Ok, jag kan hålla med om att den kan uppfattas som "långsam" (för att inte trissa upp förväntningarna), men det är värt att läsa den iallafall.

Här
finns en annan recension som jag tyckte var bra.

En läsares dilemma

Just nu har jag ett problem. Det rör en av de böcker jag läser - Historikern av Elizabeth Kostova. Problemet är att jag väldigt gärna vill veta hur den slutar (och jag har bara omkring 150 sidor kvar - det kan låta mycket men å andra sidan så är hela boken på ungefär 630 sidor), men samtidigt är den så bra att jag inte vill att den tar slut.

Något av ett dilemma.

6 oktober 2007

Vilken bok?

Fredag, tidig höst 1993

I morse, alldeles efter 11.00 låste Michael in sig i sitt rum, och han vägrar komma ut.
Bill (Bill!) skickade Michael ett vidrigt flame-meddelande på e-mailsystemet och han bara ylade om ett stycke kod Michael hade skrivit. Ska man gå efter vad som indikeras av de Opus-strippar som är upptejpade på dörren är Michael utan tvekan den känsligaste kodaren i Byggnad sju, inte den typen som tar lätt på kritik. Exakt varför Bill skulle välja Michael av alla människor att yla över är förvirrande.
Vi trodde det måste ha varit en sån här slumpmässig kvalitetskontroll för att hålla pli på trupperna. Bill är så smart.

5 oktober 2007

Böcker att beta av

Tänkte att jag skulle göra en lista på de böcker jag har hemma som jag inte läst än... så att jag sen kan beta av dem och kanske få dem lästa till slut =).

Så utan inbördes ordning:
  • Joe Hill - En hjärtformad ask
  • Anne B. Ragde - Berlinerpopplarna
  • Elizabeth George - När ingen ser
  • Alexander McCall Smith - Damernas detektivbyrå
  • Donna Tartt - Den hemliga historien
  • Michael Faber - Sugar
  • Naomi Klein - No logo
  • Joseph Heller - Moment 22
  • Ira Levin - Fruarna i Stepford
  • Caroline Giertz - Ashimas bok
  • Berny Pålsson - Vingklippt ängel
  • Wladyslaw Szpilman - Pianisten
  • Eva Rice - Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet
  • Vikas Swarup - Vem vill bli miljardär?
  • Karen Joy Fowler - Jane Austen-klubben
  • Susanna Clarke - Jonathan Strange & Mr Norrell
  • Jane Austen - Northanger Abbey
  • Terry Pratchett - Svinvinternatt
  • R.E. Feist - Tronföljaren
  • R.E. Feist - Kungens pirat
  • R.E. Feist - Eldprovet
  • Jane Austen - Stolthet och fördom (har dock läst den på engelska tidigare)
  • David Eddings - Den vördade (Drömmarna 2)
  • Ian Rankin - Den hängande trädgården
  • Fredrik Lindström & Hasse Pihl - Vem är Björn och vem är Benny?
Oj, det var några stycken. Tror det var alla, men jag kan ha missat nån... sen så har jag ju också en trave biblioteksböcker (bl.a. Liseys berättelse och fortsättningen på Den mörka materian), samt de tre som jag läser för tillfället (se högermarginalen).

2 oktober 2007

Richard Dawkins - Illusionen om Gud

När en person lider av en vanföreställning kallas det mentalsjukdom. När många personer lider av en vanföreställning kallas det religion.
Robert M. Pirsig

Den här boken (och, de senaste dagarna, min hemtenta i teori och metod) är anledningen till att jag inte hunnit läsa och blogga om några andra böcker på ett tag. Illusionen om Gud är skriven av Richard Dawkins, en brittisk evolutionsbiolog, ateist och författare, och handlar om precis det titeln anger - illusionen om Gud.

Dawkins, som är en övertygad ateist, vill vetenskapligt bevisa att Gud inte finns. Detta går förstås inte att bevisa med 100% säkerhet (det finns alltid en mikroskopiskt liten chans att Gud finns, men det finns iallafall inga som helst faktiska bevis för att han gör det). Dawkins anser att religion är av ondo. Han menar att Gamla Testamentets Gud (han håller sig mestadels till judendomen/kristendomen, vilket är förståeligt eftersom han som västerlänning är uppfostrad i en kulturellt judisk-kristen miljö. Islam går förstås inte obemärkt förbi, inte heller andra religioner) är en riktig skitstövel - svartsjuk, hämdlysten, blodtörstig och totalt uteslutande alla som inte hör till "det rätta folket" (judarna). Nya Testamentets Gud är inte mycket bättre. Den bibliske guden överhuvudtaget är dessutom extremt kvinnohatande och i största allmänhet främlingsfientlig.

Några saker som religiösa människor brukar anföra som "bevis" för Guds existens är "skapelsen" (Dawkins ger en lektion i evolution och det naturliga urvalet - hur kan någon tro på den absurda teorin att världen är 6000 år gammal?), Bibeln som "äkta historiskt dokument" (jajamän, visst är den historisk... men var är källförteckningen? Var finns de faktiska bevisen för att det som står i den är sant? Evangelierna är, om man jämför med korrekta historiska källor, uppenbart lögnaktiga) och det mest absurda beviset av dem alla - jag tror, därför måste det vara sant. Det är ett vedertaget argument för många religiösa. Jaha, men jag tror på att det bor pyttesmå flodhästar i väggarna. Det har de till och med sagt på tv, så det MÅSTE vara sant...

Dawkins smular effektivt sönder dessa "argument". Han tar också upp studier som visar att religiositeten sjunker med stigande utbildningsnivå (utbildade människor är alltför rationella för att tro på struntpratet om en osynlig övernaturlighet som vet vad alla människor tänker. Samtidigt). Därför är det skrämmande med skolor - de flesta i USA - som undervisar i kreationism eller "intelligent design", och där lärarna hävdar att det som står i Bibeln är absolut sanning. Dawkins jämför detta att pracka på en religion på ett barn med barnmisshandel, likvärdigt med sexuella övergrepp. Barnen får aldrig en möjlighet att själv bestämma.

Så var kommer religionen ifrån? Dawkins utvecklar en teori om att religionen är en biprodukt av evolutionen (med benägen hjälp av det faktum att barn tror på vad deras föräldrar säger). Det betyder att barnen inte kan skilja på "ät inte det där, det är giftigt" och "du måste offra en get varje fullmåne för att inget ont ska hända". Hur ska ett barn kunna veta att det ena är klokt och det andra inte? Och när de växer upp för de vidare dumheterna till sina egna barn. En annan teori är att man i förhistorisk tid inte kunde skilja på inre och yttre röster (dvs. vad som är en låtsaskompis och vad som inte är det). Man ansåg helt enkelt att alla "uppmaningar" man hörde, som egentligen kom från ens eget medvetande, härrörde från en gud.

Men moralen då, frågar sig någon? Hur ska vi kunna vara moraliska och goda människor utan religion (och alltså inte fruktar Gud eller helvetet)? På detta svarar Dawkins följande: Om den enda anledningen till att man inte beter sig som en vettig människa är för att man är rädd för att hamna i helvetet, så har man dömt ut sig själv som en totalt omoralisk person. Om man inte ser några andra skäl till att inte döda, våldta, stjäla etc. än rädsla för Gud så har man ingen moral, man fjäskar bara för överheten.

Om människor är goda enbart därför att de är rädda för bestraffning och hoppas på belöning, då är vi sannerligen en sorglig skock.
Einstein

Jag har aldrig trott på Gud. Visserligen var jag missionskyrke-scout i lågstadiet och sjöng även ett tag i missionskyrkans kör, och det är möjligt att jag uttryckt "gudsåsikter", men faktum är att jag aldrig kunnat förmå mig att tro på denna osynliga ande som uppenbarligen ska finnas överallt samtidigt och kunna läsa allas tankar. Inte heller tror jag på jungfrufödsel (gör någon vettig människa det?). Jag är döpt (så skulle det ju vara för 25 år sedan, och så ska det fortfaranda vara för många), men inte konfirmerad - varför konfirmera (bekräfta) att man tror på nånting som a) inte finns, eller b) är en fullständig skitstövel OM han finns?

Tack, Richard Dawkins, för den här boken (den har visserligen fått kritik i stil med "The God Delusion is a book for people who don't like religion and know no science" - ja ja, jag är ingen evolutionsbiolog och det är nog inte de flesta av Dawkins läsare heller, men allt han säger om religion är ju faktiskt vettigt). Det här är definitivt en bok som jag kommer att köpa när den kommer ut i pocket.

Bokfemman v. 40

Veckans tema för Bokfemman är sagor. Nämn dina 5 favoriter i genren.

En saga är en fantastisk berättelse, vanligen berättad för barn, som ofta handlar om magi, talande djur, förtrollade skatter och mytologiska väsen. Ofta handlar de om moral, och har en slående sensmoral. Prinsar och prinsessor är vanliga, men även fattiga bondpojkar och -flickor, som i sagan får en chans att bevisa sin duglighet för de kungliga. (Från Wikipedia, genom *Malin*)

Jaha ja, sagor, det har man läst många av... men det var ju ett tag sen! Några som jag kommer ihåg är:
  • Sunnanäng - Astrid Lindgren. Det är nånting med mig och sorgliga sagor...
  • Törnrosa - nedskriven av bröderna Grimm. Fast för min del är det nog Disney-versionen som gäller...
  • Den sista är en saga som jag inte vet namnet på... den handlar om två systrar (Anna, heter den äldsta). Deras föräldrar är döda, och de är ute och går i skogen. Då kommer det en fin vagn med rika människor, och de blir så förtjusta i en av flickorna att de bestämmer sig för att ta henne med sig, men Anna blir kvar i skogen. Systern får fina kläder och blir uppfostrad som en prinsessa, och när hon är vuxen gifter hon sig med en kung. Anna bor med en gammal gubbe (kolare?) i skogen, blir brun i hyn och väderbiten. En dag blir den unga drottningen sjuk. Hon sover inte om nätterna utan står bara i fönstret och väntar på att systern ska komma dit. Till slut tror hela kungariket att hon kommer att dö - men då, äntligen, kommer systern (kallad av någon magisk föraning?). Sista raden i sagan ryste jag alltid av när jag läste den... Det är en av hovfolket som viskar till de andra (något i den här stilen): Drottningen kommer att bli frisk! Drottningen får leva, drottningen sover...!
Är det nån som vet vilken saga detta är? Den fanns i en serie sagor om flera band som min mormor hade (antagligen har hon fortfarande kvar dem) och som jag inte tittat i på flera år. Det första bandet var för små barn, och sedan blev sagorna vuxnare och vuxnare allteftersom...

P.S. Precis som *Malin* säger jag också ofta "ja ja, vad är väl en bal på slottet..." =)